Mycket kära vänner:
Jag vill framföra några rader till er som har att göra med:
KAPACITETEN ATT KÄNNA ANDRAS SMÄRTA
Uppskattade läsare, mycket har sagts och kommenterats beträffande den smärta som våra medmänniskor lider av, de som står oss nära eller inte i våra liv. När vi befinner oss i närvaron av andras smärta begränsar sig alla, på ett mekaniskt sätt, till att upprepa tomma fraser som vi tar fram från vårt mentala sinne genom en association av begrepp, och detta paket av tankar låter vi då strömma ut från våra läppar med saker som: «Åh, kära nån, jag beklagar det!», eller kanske: «Vilka saker…!», eller det här andra ordet: «Jag beklagar det, jag beklagar det, jag är ledsen…!».
Men, det är mycket sorgligt att vi, på grund av det tillstånd som vi befinner oss i, står inför en person som förmodligen håller på att gå igenom en enorm tragedi i sitt inre på grund av vissa händelser som har kommit till hans/hennes liv, och vi är inte kapabla att, verkligen, solidarisera oss själsligt med den drabbade mannen eller kvinnan. Detta, även om det förefaller inte ha transcendens, har det förvisso det, och mycket, framför allt när det handlar om att förstå och bistå de vi kallar för bröder och systrar på vägen…
Jag minns en situation som jag fick kännedom om och som inträffade i en grupp av dessa som fanns på sjuttiotalet i ett land i norr där Gnosis försökte finna sin plats. En syster i denna grupp gick in i en depression, på grund av mycket smärtsamma omständigheter som hon genomlevde på den tiden. De övriga som utgjorde denna Förening visste vad som höll på att hända med denna syster, alla visste det. Men, ingen broder och ingen syster nedlät sig att besöka denna själ och ingen telefonerade henne för att få veta något om hennes moraliska eller själsliga tillstånd.
På grund av sitt inre sammanbrott började denna syster att saknas vid aktiviteterna i vår Förening, men de övriga medlemmarna fortsatte med aktiviteterna som om inget hade hänt… Ingen saknade denna syster. Alla befann sig i sin personliga lilla värld och det var tillräckligt för dem.
En av dessa dagar, fick bröderna ta emot den olyckliga nyheten som lät dem alla få veta att denna syster hade begått självmord. Alla blev tillfälligt förvånade, men vad som var värst och vad som var mest underligt var att, när en dag hade gått, HADE ALLT GENAST BLIVIT GLÖMT som om inget hade hänt. Hur är det möjligt att detta inträffar? Och ännu mer i något som vi påstår att vi kallar brödraskap?
Det var underligt, mycket underligt, att se de övriga bröderna tala om det som hade inträffat. De begränsade sig endast till att på ett mekaniskt sätt upprepa tomma ord som FULLSTÄNDIGT SAKNADE KÄRLEK ELLER MEDKÄNSLA. Vad som var mest allvarligt var att se dessa bröder och systrar återge gnostiska fraser som de, uppenbarligen, kunde utantill, sådana som: «Nåväl, hon hade behövt mer självobservation! Sådant är JAGET, hon lyckades inte upptäcka det!». Etc., etc., etc… Och ingen besökte den avlidnas hem för att försöka trösta hennes familjemedlemmar, och det var det mest otroliga.
Vänner, vi måste veta att vägen till självförverkligandet av vårt VARA, framför allt, innebär att utveckla vår humanistiska solidariska kapacitet, långt innan vi tänker på att ha eller inte ha INVIGNINGAR, ORMAR, GRADER, KRAFTER, BERG och hela detta långa korrelat av saker av mystik som vi skulle kunna uppleva allt eftersom vi gör vår pilgrimsfärd… DETTA BÖR BLI MYCKET KLART i vårt psyke, eftersom det är grunden till att en dag förvärva ett VERKLIGT MÄSTERSKAP…
Detta har varit skälet till att det inom den samtida Gnosticismen, skapad av vår välsignade Patriark Samael Aun Weor, har funnits ofantliga mängder av absurda situationer förbundna med bröder och systrar som, till och med befann sig på den Hemliga Vägen. Den Gudomliga Modern och vår Fader är inte intresserade av «Låtsasmästare», vilka vid ett visst tillfälle är kapabla att hålla föreläsningar men som i det dagliga livet är simpla män eller kvinnor av halm, okänsliga och egoistiska under all kritik.
Dessa saker, även om det inte förefaller vara det, tillhör även UPPVÄCKANDET AV VÅRT MEDVETANDE. Dessutom, måste jag säga er att JU STÖRRE PROCENTTAL AV SANT VAKET MEDVETANDE, DESTO STÖRRE ÄR DEN SMÄRTA SOM VI BÖRJAR KÄNNA beträffande allt detta som omger oss i denna infernaliska Kali-Yuga. På dessa sidor är jag inte benägen att hylla dessa män eller kvinnor som älskar att gå omkring och sjunga SIN PSYKOLOGISKA VISA överallt, nej. Jag syftar inte på den egoistiska gesten av att alltid vilja vara i centrum för andras uppmärksamhet. Jag syftar på att vi behöver inse den sanna naturen av det som kallas KÄRLEK I HELA DESS FÖRLÄNGNING, varken mer eller mindre…
Jag har lärt känna bröder som, efter att ha gått en del av den Hermetiska Vägen, vid ett visst tillfälle, har förlorat sin Far eller sin Mor och, när jag har frågat dem beträffande dessa nära och kära, har de svarat mig: «Åh, min Far har redan gått vidare till en annan typ av liv!», «Ja, min mor dog, hoppas hon får hjälp!», och inget annat. Och jag säger er att de svarade mig INGET ANNAT… Men dessa kollegor känner sig MYCKET UPPHÖJDA, MYCKET TRANSCENDERADE och jag föredrog att inte hamna i en kontrovers med dem.
Kära läsare, vi måste vara strikt noggranna för att växa på ett fullständigt sätt. Det verkliga själsliga växandet måste räkna med alla dessa detaljer, annars kommer vi en dag, kanske, att ha EN VISES STEN med defekter som vi naturligtvis kommer att förlora vid ett tillfälle för att vi saknar EN SOLID GRUND vad beträffar dessa saker som vi just har kommenterat. Det är oumbärligt att utveckla HJÄRTATS ELDAR, och detta uppnår man inte enbart genom alkemi, utan med hjälp av DÖDEN AV VÅR EGOISM och genom att ha gjort djupa reflektioner.
Vad som kännetecknar en ROBUST VISES STEN är, just precis, att alla dess vinklar har polerats, och det innebär att man, frivilligt, ha velat gå igenom DJUPA MORALISKA KRISER genom vilka egots alla SEDVANLIGA OCH MEKANISKA ATTITYDER som vi har skapat under våra existenser med hjälp av det ILLASINNADE DJURISKA EGOT.
I flera av sina verk säger V.M. Samael till oss: «Vill ni hjälpa ett äktenskap som håller på att gå sönder? Bearbeta detta par med granatäppelträdets elementaler! Det är på så vis som ni kommer att närma er Faderns natur!!!».
Och varför kommenterar Mästare Samael dessa saker för oss? Just precis för att VI BEHÖVER UTVECKLA KÄRLEKEN FÖR ATT KUNNA LEVA VÄGEN OCH FÖR ATT KUNNA FÅ HJÄLP FRÅN DE SOLÄRA DYNASTIERNA! Må den som har förstånd förstå, för här finns det visdom!
Jag avslutar, kära läsare, genom att till detta budskap lägga till några lämpliga fraser:
«Genomlid tålmodigt för Gud, fattigdom, sjukdom, mödor och hån, och du kommer att bli belönad».
Heliga Teresa från Ávila
«Vi blir botade från ett lidande när vi känner det ordentligt».
Marcel Proust
«Vi lider mer ju mer vi älskar. Summan av de smärtor som är möjliga för varje själ är proportionell till dess grad av perfektion».
Amiel
«När en människa älskar på riktigt, genomtränger hennes passion allt och är kapabel att genomtränga jorden».
Rubén Darío
«Kärleken är människans stora tillflykt mot ensamheten; den väldiga ensamhet som har pålagt naturen, släktet, de eviga lagarna».
Henri Bataille
TV NE CEDE MALIS.
─‘Ge inte efter för misstagen’─.
Er broder,
KWEN KHAN KHU
