Mycket kära läsare:
Denna gravyr ingår i boken Thesaurus Philo-Politicus, som gavs ut från och med år 1623 av poeten Daniel Meisner (1585–1625) och gravören och förläggaren Eberhard Kieser (1583–1631).
Gravyrens titel lyder som följer:
HOMO INTERDUM ASPERIOR FERA
─‘Människan är grymmare än vilddjuret’─
Texten på latin säger oss:
Ingrato quisquis despreverit ore magistros, Trux magis immiti est asperior [que] fera.
Översättning: ‘Var och en som med otacksamhet föraktar sina lärare är mer grym och hänsynslös än ett vilddjur’.
I bakgrunden ser vi den befästa staden Rhodos i Grekland. I förgrunden sitter en man, med en orm som slingrar sig ut ur hans mun, likgiltigt på en krokodil som slukar en annan människa.
Vad vill denna gravyr säga oss?
Det är sant, vänner, att den samtida Gnosticismen, såsom den uttrycks av den Värdefulle Mästaren Samael Aun Weor, vid många tillfällen har förklarat för oss genom sina verk att den Sanna Människan inte existerar på jordens yta; att det som existerar tyvärr är en ras av humanoider som liknar människor men som i själva verket har en djurisk kroppsstruktur. Detta har vi kunnat konstatera genom historien om vår så kallade mänsklighet.
Hela vår historia är impregnerad av kapitel som handlar om händelser där den så kallade människan alltid framställs med beteenden som är typiska för många vilda djur i naturen och, som om det inte vore nog, präglad av en fullständigt skrämmande likgiltighet inför sina egna handlingar och allt som omger henne.
De otaliga citaten från de stora grekiska filosoferna och de östliga filosoferna – det vill säga: Konfucius, Lao-Tse, Buddha Siddharta Gautama Sakyamuni, etc., etc. – har inte tjänat något till.
Maximerna från dessa sanna Människor har fallit i glömska med tidens gång och ignoreras idag fullständigt av folkmassorna. I stället har samhällsmassorna i norr, söder, öster och väster valt att hölja sig, att svepa in sig i en dålig användning av ordet, oavsett vilken social ställning de intar.
I detta sammanhang har vårt DJURISKA EGO, naturligtvis, spelat en mycket viktig roll; det har manipulerat vårt språk på tusen fruktansvärda sätt och tyvärr drivit oss alla in på vägarna mot OTACKSAMHET och AVUND, som är en del av vår kaotiska psykologiska anatomi.
Av den anledningen brukade vår grundare och ordförande alltid betona: ”Nietzsche trodde alltid att människan existerade, men han hade fel. Människan existerar inte; vi måste skapa henne inom oss själva. Det som existerar idag är intellektuella djur eller rationella däggdjur”……..
Detta har bevisats till leda genom den perversion som vi upplevt över hela världen i och med första världskrigets och andra världskrigets utbrott, och vi väntar fortfarande på ett tredje världskrig, efter vilket vår falska mänsklighet kommer att reduceras till användandet pilar och stenar, precis som Einstein påpekade i ett av sina tal……
Otacksamheten, avunden och likgiltigheten har tydligt blottlagt det psykologiska tillståndet hos vår tids pseudomänniska. Vi har aldrig förmått att tacka för de enorma uppoffringar som gjorts av dessa giganter inom filosofin och religionen. Allt var förgäves, kära läsare, absolut allt. Vårt liv idag styrs av machiavelliska intressen som ibland är ofattbara. Vi har blivit berövade humanism och medkänsla, och detta har gjort oss likgiltiga inför våra medmänniskors smärta. I stället har vår psyke fastnat i OTACKSAMHET av alla slag. Detta är mycket allvarligt.
Jag sänder er några fraser för reflektion:
«Barmhärtighet och sanning går hand i hand: de är rättvisans och fridens kyss».
Bibeln, Psaltaren
«Om du någonsin skulle böja rättvisans stav, låt det då inte vara på grund av gåvans tyngd, utan på grund av barmhärtighetens».
Cervantes
«För även om alla Guds egenskaper är alla lika, är det barmhärtigheten som i våra ögon lyser starkast och framträder tydligast».
Cervantes
«Saliga är de barmhärtiga, ty de skall få barmhärtighet».
Matteusevangeliet
«Barmhärtighet är en integrerad del av rättvisan».
Bossuet
NON PLUS ULTRA.
─‘Ingenting bortom det’─.
KWEN KHAN KHU
