Vad som gör varje nyfött barn vackert och beundransvärt är dess Essens; denna utgör i sig själv dess sanna realitet…  Essensens normala tillväxt är förvisso…

Att tro sig vara ”En” är verkligen ett mycket dåligt skämt; denna fåfänga illusion finns olyckligtvis inom var och en av oss.  Sorligt nog tror vi alltid det bästa om oss själv, det faller oss aldrig in att förstå att vi inte ens äger en sann individualitet.  Det värsta med detta är att vi till och med tillåter oss den falska lyxen att tro att vi äger fullständig medvetenhet och en egen vilja. Stackars oss! Så dumma vi är! Det råder inget tvivel om att okunnigheten är den värsta av alla olyckor.  Inom var och en av oss alla finns det många tusen olika individer, olika personer, ”Jag” eller folk som grälar med varandra, som slåss för att få den högsta positionen och som inte har någon som helst ordning eller harmoni.  Om vi vore medvetna, om vi skulle vakna upp från alla dessa drömmar och fantasier, så annorlunda livet skulle vara…  Till råga på vår olycka, hypnotiseras och fascineras vi av våra negativa känslor, självaktning och egenkärlek och tillåter oss aldrig att komma ihåg oss själva, att se oss så som vi är…  Vi tror oss ha en enda egen vilja, när vi egentligen har många olika viljor. (Varje Jag har sin egen).  Den tragiska komedin i hela denna ”Inre Mångfald” är förfärlig; de olika inre viljorna kolliderar med varandra, de lever i ständig konflikt, de verkar i olika riktningar.  Om vi hade en sann Individualitet, om vi ägde en ”Enhet” i stället för en ”Mångfald”, skulle vi också ha en kontinuitet i våra föresatser, ett vaket medvetande, en egen individuell vilja.  Det lämligaste är att förändras;…