Mycket kära vänner:
Jag skyndar mig att förmedla några alkemiska överväganden som kommer från V.M. Fulcanellis penna, vilka förekommer i hans sista verk FINIS GLORIAE MUNDI, vilka hjälper oss att förstå den avgrund som finns mellan den sanna Alkemin och denna andra falska vetenskap som idag kallas kemi. I detta verk gör denne store Adept även en korrelation mellan den kosmiska Alkemin och de farliga hanteringar som den jordiska rationella humanoiden är i färd med att göra i naturens laboratorium med skrämmande sociala konsekvenser.
Utan mer inledningar ska vi då gå igenom dessa detaljer som vi tidigare har nämnt och som har blivit presenterade i detta sista filosofiska verk av den omnämnda Adepten:
«Kemin är vetenskapen fakta, på samma sätt som Alkemin är orsakernas vetenskap. Man var tvungen att dölja de mest fundamentala hemligheterna. Användandet av kemin i fasorna av skyttegravarnas krig kunde inte göra något annat än få oss att medverka till att dölja den fruktade potential som lurar i djupet av den mest enkla materia.
[…]
Vi är inte ovetande om behovet av att bevara de fåtal sista hemligheter som förblir dunkla för den profana vetenskapen, och vi har inte för avsikt att underlätta uppgiften för barbarerna. Men, genom att lyda den anda som sporrade de forntida filosoferna – det vill säga: alkemisterna – framför den bokstav som dödar, kräver tiderna av idag att man talar högt och kraftfullt. När tjuven redan är i huset tjänar det ingenting till att låsa dörrarna.
När försiktighetsåtgärderna bland forntidens alkemister hade omintetgjorts, blev hemligheten den skyddsmantel som omgav de som har dechiffrerat, de ledtrådar som de hade lämnat efter sig, tack vare fysikers och biologers arbete. Så länge som ekvationerna från vissa eller de mytologiska symbolerna från de forntida Adepterna, bara kan förstås av en handfull människor, kommer dessa barbarer att ge sig själva den makt som ger förståelse av orsakerna och de kommer att förminska folken till den värsta av tjänare: själen.
[…]
När det sista seklet var över, såg vi läkare förneka Hippokrates ed och påtvinga verkliga elektriska tortyrer på boenden på hem eller i fängleser, för att inte tala om levande djur, under förevändingen av att undersöka, och på så vis förstår vi att den profana vetenskapen befann sig på gränsen till avgrunderna. Vi hade, dock inget tecken på att Gud hade tagit bort sitt förbud mot att röra Livets Träd.
Låt oss, när allt kommer omkring, erkänna att det är bättre att prova nya läkemedel på virala kulturer IN VITRO, än att göra det inledningsvis på sjukhusen; och låt oss dessutom erkänna att man provar läkemedel på apor och på råttor: man skulle kunna rättfärdiga dessa offer genom den lindring som man senare skulle ge de sjuka. Men när de torterar kaniner i kosmetikafabriker, eller när man tar bort hjärnan på katter för att etablera sömnrytmer som redan är väl kända av människan genom mildare metoder, då är rättfärdigandet rent hyckleri. Vem kommer att tro att det är en vital nödvändighet att färga håret på kvinnor?
[…]
Alla vet eller anar att de sista gränserna håller på att överskridas genom den genetiska tekniken, vilket de smärtsamma debatterna bland lagstiftare och etiska komitteer bevisar. Biologerna tillverkar nya virus så som spagyriker gjorde guld, och här kan man tillämpa det talesätt som säger «DET ÄR LÄTTARE ATT GÖRA ÄN ATT GÖRA NÅGOT OGJORT »… Hur läkare har kunnat överträda deras mest högtidliga ed till den grad att de utforskar förstöreslevapen och inte botemedel för den lidande människan?
[…]
Generna som har introducerats i majsen för att avlägsna parasitinsekterna har som första konsekvens att de uppmuntrar dem att modifiera sina egna gener för att fortsätta att få näring. Lite i taget, från reaktion till reaktion, hur långt kommer vi att gå? Ingen skulle kunna förutsäga det; eftersom ingen skulle kunna förutse de korrigerande mutationer som fullföljandet av det gudomliga verket skulle kräva, människan inkluderad. När kommer man att förstå att det förbud som graviterar över Livets Träd är till för vår egen räddning och inte på grund av något tyranniskt infall?
[…]
Låt de inte säga till oss att det handlar om de sista angreppen från Kali-Yuga, om en obligatoriskt manifestation av cyklisk degradering! Nej. Denna överträdelse går mycket långt bortom den oordning som orsakas av en situation av dekadens. Vad vi ser är en motsatt alkemi som på ett farligt sätt närmar sig den oåterkalleliga synden mot Anden, och de som rättfärdigar dessa ohyggligheter staplar glödande kol på sitt eget huvud.
[…]
Filaleteos misstag, tillämpad på den sociala alkemi som demiurgerna har försökt sig på, arvingar till alkemisterna från Boston – det vill säga: nutidens pseudokemister vilka började med sina villfarelser i USA-, har lett dem till att i Amerika se Stenens gyllene frö som skulle transmutera mänskligheten. Men detta önskemål gentemot det UTVALDA FOLKET, förutom att få dem att hålla fast vid gemenheter och röveri dikterade av intresset från några fabrikanter och finansiärer, har hindrat dem att verkligen gå vidare till inledningen av deras fariseiska skäl. Dessutom, genom att assimilera den ASTRALA ANDEN genom den gudomliga nåd på det sätt som puritanismen utformat den, det vill säga, uttryckt genom en tvingande lag tillsammans med omöjligheten av en övernatur som om det vore en stämpel, var den bästa service som detta Amerika skulle kunna ge den råa materian och verkets avfall – resten av världen-, trodde de. Att underkasta dem någon typ av NY VÄRLDSORDNING. Det resultat som förutsetts var att de bara skulle skörda mycket lite av den verkliga ASTRALA ANDEN, alltför otillräckligt för den minsta operation av verklig alkemi.
[…]
Vi ser i historien att det finns civilisationer som gått förlorade på grund av bristen på Ande. De forntida etruskerna, ett ganska välsinnat folk i början, att döma av freskerna i deras gravar, ersatte de med ritualism och petighet när det gällde spådomen.
Något liknande hände med Rom där det antog formen av ett upphöjande av det juridiska inklusive inom kulten till gudarna. När Herr Kerény skrev om den romerska religionen observerar han just precis att den saknade mytologi och konst: ALLT HADE DE TAGIT FRÅN GREKERNA UNDER AUGUSTUS EPOK.
När poeten Vergilius sökte sina förebilder i Homeros, innan honom, förutom några berättelser om Herkules äventyr, koncentrerades allt religiöst runt PIETAS, en samling halvrituella eller legala plikter, till häften moraliska, vars respekt -trodde man – räckte till för att tillfredsställa Gudarna och garantera en välfungerande stat. Man vet att det var oordningen som fick den romerska Republiken och imperiets första epok att gå under trots Augustus lysande rike innan Antoninernas dynasti skulle komma att omforma den.
Samma oordning som hotar varje samhälle som dessutom befinner sig i uttorkning, underkastat ett imperium som är petigt när det gäller reglementet, fråntaget den vitala essensen av tron och fungerande genom enbart psykiska ersättningar, håller på att växa i denna tid, först och främst i Amerika och därefter, på grund av de spänningar som det påtvingar, i hela den västerländska världen. Sociologer har velat finna orsaken till dessa dåligheter, som de sammanfattat under termen ANOMI, i utvecklingen av den profana vetenskapen eller i slamrandet från det industriella maskineriet, i det ekonomiskas företräde över det politiska och, på den senaste tiden, uppfinnandet av datamaskinen. Dumheter! Varken romarna eller etruskerna använde mekaniken, och de uppfann varken börsen eller elektroniken, och även deras samhällen hamnade i vånda, orgie och avsaknad av livsglädje.
[…]
Ökandet av sekter, psykiska mottagningar eller milda terapier, påminner om folkmassorna som trängdes i Aklepios tempel; och betydelsen av buddhism eller yoga från Indien svarar mot det bemötande som Rom gav mysterieskolorna i Trakien eller i Mellanöstern eller kulten till gudinnan i Eleusis. Så som imperiet under de första århundradena, passerade de politiska auktoriteterna utan att veta orsaken till den repressiva misstron till toleransen, kanske för att, med en sådan torka, utgår medvetenheten om törst från folken, så som aviditeten i smältdegeln som börjar i det allra innersta av materian. Det är omöjligt att förutsäga hur länge denna fas kommer att pågå eller de exakta former som den kommer att anta: den kommer att gå från de mest besinningslösa kulter och den mest avtrubbade fundamentalism till det mest visa Gnosis, utan att från dess spår kunna ta bort de ondskefulla magierna eller provokationerna från de mörka makterna… ».
Utdrag ur Finis gloriae mundi, av V.M. Fulcanelli
Med en enorm glädje övergår jag nu till att lämna er några fraser att reflektera över:
«Högmodiga andar är de mest taniga ».
Den Helige Augustinus
«Otacksamheten är högmodets dotter ».
Cervantes
«Högmodiga och föraktliga människors natur är att visa sig oförskämda i framgång och usla och undergivna i motgång ».
Machiavelli
«Genom paus och pompa upptäcker man den högmodige ».
Fray Cristóbal de Fonseca
«Högmodet är den last på grund av vilken människor längtar efter hederbetygelser som inte tillfaller dem ».
Raimundo Lulio
HORROR VACUI.
─‘Rädslan för tomheten’─.
KWEN KHAN KHU
