Mycket uppskattade vänner:
Under det att jag gör reflektioner som är nödvändiga beträffande vårt inre, enskilda psykologiska arbete, förmedlar jag några betraktelser till er som förmodligen kommer att hjälpa oss, låt oss se:
SJÄLVOBSERVATIONEN KOMMER ATT RÄDDA OSS
Det är beklagligt att många personer inom våra studier känner och tänker att de är mycket goda.
Detta leder oss till slutsatsen enligt vilken många kollegor, män och kvinnor, inte vet hur man hanterar självobservationen väl och, som en konsekvens av detta, låter de sig dras med av de goda Jagen och det slutar med att de betraktar sig själva som mycket goda eller excellenta personer.
Denna övertygelse om att tro oss vara mycket goda kan komma att få oss att bli utbrända när som helst. Vi har sett kollegor som alltid sade «JA» till allt och alla.
Vad händer då? Helt enkelt att dessa personer känner sig goda för att när de agerar förefaller de vara det, men om de inte observerar sig själva på djupet kommer de inte att uppfatta på ett medvetet sätt att dessa handlingar inte har en ovillkorlig eller verkligt medveten grund. Men, när vi är buteljerade, tänker vi alltid att vi, verkligen, visst är medvetna om detta och om alla våra tillstånd och tankar.
Beklagligtvis, om vi inte är kapabla att meditera, reflektera och veta varför vi gör saker, om våra handlingar endast söker något i gengäld eller om de är självpåtagna lidanden eller handlingar som är osjälviska , om vi inte tar med alla dessa faktorer i beräkningen kommer vi vara ett byte för det inre Vilddjuret och för de mörka makterna. Om vi inte är kapabla att se och förstå dessa goda Jag kommer de förr eller senare att bränna ut oss. Varför? Helt enkelt för att dessa aggregat är mycket subtila och de tycker om att göra saker för att känna sig väl till mods eller för att andra ska se oss som goda, se oss som speciella, uppoffrande, men i grund och botten eftersträvar de alltid ett intresse. Sådana är de goda Jagen… Dessa jag är mycket farliga för oss, inte för andra. Det är därför som de är mycket subtila och verkligt farliga.
De goda Jagen får oss att se en sida av oss själva som i själva verket inte existerar, den är inte verklig. Vad är det då som händer? Då vi alltid säger «JA» till allt även om vi i grund och botten inte vill det, eller kanske säger «JA» av rädslor, eller för att vi tror att vi håller på att arbeta, kommer vi följaktligen att fylla oss själva med frustration, bitterhet, maktlöshet, etc., etc., etc. Det är därför som den sanna självobservationen, reflektionen, meditationen kommer att bli vår räddning.
Varför slutar det med att vi bränner ut oss själva på vägen? För att sedan efter att de goda Jagen får oss att känna att vi är goda, kommer vi aldrig att ändras så att vi ser den råa verkligheten hos oss, för verkligheten är en annan, men vi lyckas inte se den och vad som är allvarligt är att vi till och med kommer att tro att andra inte ser detta hos oss. Och eftersom vi kommer att vara övertygade om att vi är mycket goda, kommer vi aldrig att acceptera vad andra ser hos oss eller vad vissa ser som känner till den gnostiska psykologin.
På detta sätt drar vi oss undan från våra kollegor, från våra vänner, eftersom högmodets Jag kommer att få oss att tro att de inte uppskattar oss. Självömkan kommer att fylla vårt huvud med dåliga tankar och dåliga känslor gentemot dessa som visst ser oss. Det värsta är när vi inte är kapabla att observera våra tankar och våra känslor, för i det fallet kommer vi att vara väldigt uppfyllda av oss själva.
Att vilja överge vägen, eller vår institution ─AGEAC─, eller att inte följa direktiven från den Internationella Koordinationen, är målet för det inre Vilddjuret och för mörkret. Det slutar med att vi förvandlas till denna obehagliga varelse som dyker upp i filmen SAGAN OM RINGEN, som man har kallat GOLLUM, eftersom vårt psyke kommer att vara förtvinat. Beklagligtvis kommer vi endast att använda vårt psyke till att ge argument och förklaringar, men aldrig för att gå bortom vår falska verklighet.
Med all rätt sa Adepten Fulcanelli:
«Man bör alltid säkerställa farkostens riktning, manövrera med försiktighet, frukta de växlande vindarna, förutse ovädren [ldet vill säga: de djuriska passionerna], vara alerta, undvika Caribdis grotta och Escilias blindskär, kämpa utan uppehåll, dag och natt, mot vågornas våldsamhet».
─Utdrag ur verket De filosofiska hemvisterna, av V.M. Fulcanelli─.
Och om vi fortsätter den här vägen på detta sätt kommer vi att dö fysiskt och man kanske skriver på vår gravsten: «Här vilar en god person som inte blev förstådd», som om det handlade om att vi alla vore Kosmokreatorer …
Jag tillägger slutligen några fraser till er att reflektera över:
«Det är nödvändigt att leva för att dö psykologiskt !».
Anonym
«Den gode, när han blir korrupt, blir urusel ».
San Gregorio Magno
«Egoisten har sitt hjärta i huvudet».
Ovidius
«Att inte längre vara bra för sig själva är att inte vara bra för något ».
Voltaire
«Den enda accepterade egoismen är den att eftersträva att alla mår bra för att själv må bättre».
Benavente
PACTA SUNT SERVANDA.
─‘Pakterna bör uppfyllas ─.
KWEN KHAN KHU
