Mycket kära vänner:
Det gläder mig enormt att förmedla denna andra gravyrt till er av Hieronymus Wierix som utgör en del av de andra tre som bildar «Människans fyra åldrar ». Vid detta tillfälle refererar vi till…
…ÅLDERDOMEN – NATTEN
Sannerligen, kamrater, är vårt liv jämförligt med dagens timmar: när det dagas kan vi säga att vi befinner oss i vår barndom, när vi befinner oss mitt på dagen -cenit- skulle vi kunna påstå att vi har nått ungdomen, när eftermiddagen börjar kan vi jämföra detta fenomen med vuxenåldern, vår mognad, och när natten kommer går vi följaktligen in i vår ålderdom.
Detta behandlas av vår konstnär på denna vackra gravyr som utmärker sig av att vår livets kärra där börjar gå sönder eller bli förstörd. Det är möjligt att vi på den bakre delen av denna kan betrakta en gammal dam som med en sax ska klippa av den tråd som är förbunden med en annan vinna som arbetar med en tredje. I grund och botten förklarar detta att, när våra värden av Bobbin Kandelnosts har uttömts, skär Dödens Änglar av den silversträng som förenar vår fysiska kropp med den astrala kroppen. Denna gamla dam, tillsammans med de andra två, är själva Parcae (liemän) -därför stor ordet skrivet i pluralis: Parcae ─ hos klassikerna, som markerar slutet på vår existens. Det är intressant här med den andra kvinnan –en annan lieman– som agerar som spinnerska, eftersom alla vet, esoteriskt talat, att döden och livet är förbundna: vi dör för att födas på nytt och vi föds för att sedan dö.
En ängel blåser i trumpet i den bakre delen av kärran för att förmedla att en cykel har avslutats. Över denna står ordet Fama för att visa oss att allt är slut, under det att ugglan betraktar det. Ugglan, inom ockultismen, är alltid närvarande för att visa oss erinringen om oss själva även i slutet av vår resa eftersom det är en nattfågel.
Det finns två individer klädda som munkar vilka vär aniktet täckt med en kapuschong för att dölja sina ansikten, den ena är på höger sida av kärran och den andra på den vänstra. Var och en av dem bär på ett baner, ett emblem eller en teckning som symboliserar livets karta för varje människa.
Det är viktigt att framhålla att man observerar sex lågor på bilden: två bärs av munkarna vid sidorna av kärran, två vid sidorna av likkistan och ytterligare två bakom själva kärran. Detta är mysteriet av Arcana 6 i tarot. I detta fall varnar man oss för att döden dyker upp när vi minst väntar det.
Ovanför en av oxarna ser vi Saturnus med sin lie. Vi ska komma ihåg att Saturnus symboliserar tiden, och detta är anledningen till att vi lägger märke till det latinska ordetTempvs ovanför hans huvud. Det är också mycket illustrerande att se att man, ovanför huvudet på en av oxarna som drar kärran, kan se ett timglas. Detta timglas markerar alltings början och slut. Allt har sin tid. Vi ska komma ihåg den latinska frasen Tempvs irreparabilis fugit, ‘tiden passerar ofrånkomligen’.
Jag tillägger slutligen den latinska fras som står skriven i den nedre delen av gravyren:
«Noctis ut in medio curas et corpora soluit, prostratis terrae membris vis languida somni: Sic mor cuncta vorat, relegunt exordia lapsu. Sic Parcae, sic tempus edax, sic cana vetustas».
Översättning: ‘så som sömnighetens dåsiga kraft mitt i natten upplöser bekymren och kroppen med dess delar säker sig till marken, kommer döden på detta sätt att upplösa alla ting, med lemmarn liggande på marken. Så Liemannen, så är tiden inne, så tillbakavisar den gråa ålderdomen inledningarna’.
Vid sidan av Saturnus, över den andra oxen, kan vi förnimma en skelettliknande figur. Denna figur påpekar för oss att allt reduceras till intet. Över denna skelettliknande figur framträder ett ord på latin som säger: Fatum, som ska översättas som ‘ödet’. Utan tvekan har var och en sitt öde utmärkt av den Stora Lagens Herrar, och förr eller senare når detta öde ifatt oss med dess symboliska dartpilar eller pilar.
Så rullar dödens kärra fram, kära läsare. Den respekterar inte någon eller något, och därför ser vi personer som har blivit överkörda av kärran, eller liggande lik av folk som har dött -män, kvinnor, etc., etc., etc.- Inklusive djur såsom den häst som ses död nära liken.
I den bakre delen vandrar en gammal man. Denne gamle man representerar Visdomens Mäster som visar händelsernas råa verklighet och att allt reduceras till fåfänglighet: Vanitas vanitatum et omnia vanitas, ‘fåfängligheters fåfänglighet, allt är fåfängligt’.
Jag tillägger slutligen några fraser för er reflektion:
«Det finns döda som höjer sig mer ju mer kistan nedsänks».
Manuel del Cabral
«En ärorik död räddar ett enfaldigt liv ».
Tacito
«Döden är den måttståck som gör oss alla lika ».
Pedro de Guzmán
«Endast döden erkänner hur svag människans kropp är ».
Juvenal
«Hur kan den plötsligt dö som som, sedan han föds, ser att han rusar genom livet och bär döden med sig ?».
Antonio Machado
MORS CERTA, HORA INCERTA.
─‘Döden är sann, men tidpunkten är oviss’─.
KWEN KHAN KHU
