Epimetheus när han öppnar Pandoras ask

Mycket kära vänner:

Jag närmar mig er för att förmedla denna gravyr till er som bär titeln…

…EPIMETHEUS NÄR HAN ÖPPNAR PANDORAS ASK

Detta konstnärliga verk tillhör Giulio Bonasone, italiensk konstnär som var aktiv mellan åren 1531 och 1576. Denne konstnär levde i Rom och i Bologna -Italien-.

Tillåt mig, först av allt, kära vänner, att göra en kort historisk-mytologisk recension beträffande denna gravyr.

En variant av myten säger följande:

«Epimetheus var en av titanerna i den grekiska mytologin. På grekiska betyder hans namn  ‘tanke som kommer alltför sent’, eller ‘den som tänker efter att ha gjort något’, till skillnad från Prometheus, ‘den som tänker innan han agerar’.

Efter att olympierna skapat djuren och människorna gav Zeus Prometheus och Epimetheus uppdraget att distribuera de himmelska förmågorna till de nya varelserna. Under det att han tog sig an distributionen av de himmelska förmågorna till de nya varelserna, slösade Epimetheus bort gåvorna hos djuren utan att lämna några till människorna, vilka då blev försvarslösa i livets kamp. Situationen räddades av Prometheus, som stal elden från Hefastus och Intelligensen från Athena till folket.

Förargad på grund av Prometheus våghalsighet, använde Zeus Epimetheus för att hämnas, vilken, förförd av Pandora, kvinnan som modellerats av Hefastus och vilken avvisats av Prometheus, begick oförsiktigheten att öppna den ask som han tagit emot som brudgåva från Gudarna, och spred på så sätt ut de mänskliga känslorna och lasterna i värden».

Såsom Mircea Eliade mycket väl uttrycker det i ett av sina verk: «Mytologin är den sanna historien, för bakom den finns de autentiska realiteterna men uttryckta på ett gåtfullt sätt». Denna gravyr är ett av de exempel som den rumänske författaren talar om.

Den store Zeus i de grekiska mytologin är, för oss älskare av Gnosis, motsvarigheten till denne som vi kallar  Theomegalogos. Utan tvekan är det han som inleder och avslutar skapelsen. Eller, med andra ord, det är Theomegalogos som öppnar och stänger en Maha-Manvantara. När man  i relation till denna gravyr kommenterar att Epimetheus överlämnade alla gåvorna till djuren, som den heliga Theomegalogos ville dela ut bland djuren och människorna, och att han, genom oaktsamhet, endast delade ut dessa gåvor till djuren och lämnade människorna försvarslösa inför livet, syftar det på misstag som Kosmosskaparna begår i skapelsens gryning.

Eftersom den gudomliga Theomegalogos blev osäker, stal Prometheus elden från Hefastus -eller Vulcanus- och intelligensen från gudinnan Athena, eftersom han ville rädda mänskligheten. Men, inför denna situation eller våghalsighet hos Prometheus, vänder sig Zeus på nytt till Epimetheus för att han. ska ingripa för att rätta till det misstag som tidigare hade begåtts. Denne sistnämnda förenar sig med Pandora -en kvinna som hade tillverkats av Vulcanus-.

Och eftersom Gudarna hade givit en ask fylld av dygder och laster som brudgåva till Epimetheus, begår Epimetheus misstaget att öppna denna ask -vilken här visas som en amfora-, och det är därför som vi ser en rad dygder komma fram från denna amfora. Varför ser vi endast dygder? Svar: För att i början av en Maha- Manvantara åtnjuter mänskligheten de heliga attribut som dygderna bevarar. Men senare, när änglafallet inträffar då etableras dualismen mellan gott och ont, mellan dygderna och lasterna, i människornas själ.

Vi vet alla att Prometheus, mytologiskt, representerar vår inre Lucifer. Därför är det han som stjäl elden från Vulcanus och intelligensen från gudinnan Athena. Med dessa två ingredienser är det uppenbart att det mänskliga släktet skulle kunna självförverkliga sig. Men Gnosis säger till oss att Arkonterna inte vill att mänskligheten ska vara fri och därför föredrar de att de mänskliga massorna förblir fångade i Samsara eller i ödets hjul bland indierna.

Man måste även förstå att den kvinna som tillverkats av Hefastus, eller Vulcanus, inte är något annat än det mytiska representationen av arbetet i Vulcanus Smedja -sexualiteten- bland Kosmosskaparna i inledningen av Maha-Manvantaran. Var och en av dem, i deras Hjärttempel – säger Gnosis-, genomförde ett heligt samlag med sin Buddhiska motsvarighet och från detta heliga samlag uppstod det kosmiska Arché från viket de framtida mänskligheterna skulle komma att uppstå…..

Bland de dygder som vi kan observera dyka upp ur Pandoras ask finns följande:

• LIBERTAS ─frihet ─.
• CLEMEN ELLER CLEMENTIA ─barmhärtighet─.
• FORTITVDE ─styrka─.
• LAETITIA ─glädje─.
• AEQVITAS ─jämnmod─.
• FELICITAS ─lycka─.
• PAX ─frid─.
• CONCORDIA ─samförstånd─.
• SALVS ─hälsa─.
• VIRTVS ─dygd─.
• SPES ─hopp─.

Det är bra att låta er alla veta, högst skattade läsare, att Epimetheus betyder ‘tanke som kommer sent’. Det är därför som det  är han som sedan försöker reparera sitt misstag. Detta påminner oss lite om den berättelse där Gnosis förklarar för oss beträffande den dåliga användningen av den sexuella elden bland den lemuriska mänskligheten -befrämjad av Ängeln Sakaki-, och reparerandet av denna felaktighet genom  Ängeln Loisos. Dessa två önskningar ligger bakom oräkneliga mytologiska legender.

Jag ger er nu några fraser att reflektera över:

«Kall och jolmig är trösten när den inte omges av något botemedel ». Platon

«Om inte månen fanns vad skulle hända med de drömska, för månstrålen kommer in i den bedrövade själen på ett sätt att, även om den bedrövas mer av denna, översvämmas den av tröst: en tröst fylld av tårar, likt månen». Rubén Darío

«När de verkliga bedrövelserna skadar oss skulle, även om den kommer från samma källa som avundsjukan, den mest effektiva trösten vara betraktandet av ännu större lidanden än våra och, vid sidan av detta, det vanligt förekommande bemötandet av personer som man i vårt fall  finner bland våra olycksbröder». Schopenhauer

«Tröst är ett absurt ord; den som inte kan bli förtvivlad bör inte leva». Goethe

«Det dåliga, när det kommuniceras, blir bättre». Garcilaso de la Vega

ITA EST VITA HOMINUM. ─’Så är människornas liv’─.

KWEN KHAN KHU