Mycket kära vänner:
Det gläder mig väldigt mycket att förmedla några kommentarer till er beträffande den centrala delen av konstverket av den store Invigde Michelangelo Buonarroti och som bär titeln:
SYNDAFLODEN
Detta monumentalverk som är tillskriven denne konstnär, arkitekt och skulptör, har övergått till att bli det förnämsta verket av alla de som gjorts av framstående konstnärer. På detta visar man detaljer som det berättas om i det Gamla och i Nya Testamenten av de Heliga Skrifterna, det vill säga, den kristna Bibeln.
Vi ska, först av allt, observera att denna tavla vaktas av fyra stora figurer som framträder nakna och vilka alltid visar oss aspekter av deras fysionomi såsom ryggen, deras ryggrad, etc. Men, det faktum att man ser dem nakna inbjuder oss till reflektion, eftersom det handlar om att visa på den själsliga nakenheten och, därmed, behovet av att skapa våra heliga klädnader -det vill säga: de själsliga vehiklarna-…
I centrum av denna tavla kan vi betrakta tre aspekter, nämligen:
- En grupp människor som har gått ombord på en ark, syftande på Noaks Ark.
- Folk som försöker ta sig upp från vattnet för att närma sig en stenkobbe där man ser ett torrt träd som många klamrar sig fast vid.
- En annan mindre grupp som också befinner sig på en klippa och vilka försöker hjälpa andra att räddas från att drunkna.
Det är nödvändigt att tala om för er till er alla att syndafloden, den som det talas om i praktiskt taget allateogonier från världens alla latituder, iklär sig en dubbel aspekt, i likhet med Apokalypsen eller Uppenbarelseboken. I enlighet med denna, säger man till oss: endera räddas vi genom transmutationen av våra alkemiska vatten eller kommer vi att bli utplånade på det sätt som atlanterna blev genom inverkan av vattenelementet.
Vi börjar våra kommentarer genom att peka på de personer som närmar sig det torra trädet genom att göra en slags minipilgrimsfärd, det är alla de själar som, efter att ha bedrivit otukt under millennier, slutligen beslutar sig för att närma sig det torra trädet -det är värt att säga, de alkemiska lärorna- för att försöka bli räddade. Vad detta beträffar, talar den store Adepten Fulcanelli i sin DE FILOSOFISKA BONINGARNA på följande sätt:
«Det torra trädet är en symbol för de vanliga metallerna [de skapande energierna] som reducerats från deras mineraler och smälta, eftersom de höga temperaturerna [av vällust] i de metallurgiska ugnarna har fått dem att förlora den aktivitet som de ägde [förmågor, krafter, kapaciteter, etc.] i deras naturliga mineralfyndighet. Därför betraktas de som döda av filosoferna och de erkänns som olämpliga för arbetet i Verket, till dess att de på nytt är vitaliserade och återinförda [det vill säga: närda på nytt], enligt den helgade termen, av denna inre eld som aldrig överger dem helt och hållet [eftersom den skapande energin alltid är disponibel för var och en som vill använda den]. För metallerna, fixerade i den industriella form som vi känner dem, bevarar ännu i djupet av deras substans, den själ som den vanliga elden har inneslutit och kondenserat, men som den inte har kunnat förstöra. Och denna själ har de vise kallat eld eller svavel eftersom den, i själva verket, är agenten till mutationerna, till alla händelser som observerats i den metalliska materian, och detta obrännbara frö [det sexuella] som inget kan förstöra helt och hållet, inte ens våldsamheten hos de starka syrorna eller ugnens glöd. Denna stora princip av odödlighet, påbjuden av Gud själv för att säkerställa och bevara artens beständighet och att förnya den förgängliga kroppen, existerar och kan påträffas till och med i askan från de utbrända metallerna när dessa har undergått en nedbrytning av dess delar och har sett sitt kroppsliga hölje förtäras.
Filosoferna bedömde, därmed, inte utan anledning, att de eldfasta delarna av svavlet och dess motståndskraft mot elden inte längre kunde tillhöra något annat än själva elden eller någon eldsande. Detta har lett dem till att ge det namn som den har tilldelats och vilka några konstnärer tror att det härrör från dess utseende, även om den inte erbjuder någon koppling till det vanliga svavlet. […] Nåväl; det filosofiska svavlet, betraktat som gud och upplivande kraft i det Stora Verket, uppenbarar genom dess inverkan en formande energi som kan jämföras med den gudomliga Anden. På så vis, och även om det är nödvändigt att tillskriva kvicksilvret företräde -för att stanna kvar i ordningen av succesiva förvärv- bör vi erkänna att det är svavlet, metallernas outgrundliga själ, som vår praxis är skyldig dess mystiska och, i viss utsträckning, övernaturliga natur [här syftar man på Stella Maris Heliga Eld].
Sök, därför, efter svavlet i den döda stammen av de vanliga metallerna och du kommer, på samma gång, att förvärva denna naturliga och metalliska eld som är huvudnyckeln i det alkemiska arbetet. «Däri ligger ─säger Limojon de Saint-Didier─ konstens stora mysterium, eftersom alla övriga, är beroende av intelligensen hos denna. Jag skulle känna mig belåten – tillägger författaren- om det vore tillåtet för mig att förklara denna hemlighet utan misstag, men jag kan inte göra vad inte någon filosof har ansett vara tillåtet för honom [det Stora Arcanum hade ännu inte avslöjats]. Allt vad ni kan förvänta er vara rimligt för mig att säga till er, är att den naturliga elden är en potentiell eld som inte bränner händerna, men vilken manifesterar sin effektivitet om den bara blir lite upphetsad av den yttre elden [från Sexual magin]».
Vad beträffar Noaks Ark som vi ser i tavlans bakgrund, är det mödan värt att fastställa att den syftar på själva de VISES STEN. Vi ska komma ihåg att, alkemiskt, består de Vises Sten i själva verket av nio sidor, eftersom den skulle bestå av en kubisk sten med ett pyramidalt avslut; dessa skulle vara de nio sidorna av densamma. I denna ark eller sten kan man lägga märke till personer som håller på att arbeta med den och, samtidigt, hjälpa andra personer som vill bli räddade av magisteriet. Vi ser där den stege som en av dessa personer håller på att hantera. Detta är Jakobs stege, densamma som även representerar VARANDE nivåerna och de alkemiska nivåerna.
Vi får inte utelämna det fonetiska Kabbala för att säga er att NOAKS ARK är en ordlek som bör översättas som «ARCANUM ÄR» ─räddningsmedlet ─.
Det är, likaledes, intressant att se duvan av den Helige Ande PÅ TOPPEN AV ARKEN, eftersom den, mycket riktigt, vägleder de arbeten som ska hjälpa själarna som arbetar i transmutationskonsten.
I denna Ark observerar man nakna personer -utan sina själsliga klädnader- och ett fåtal som mycket riktigt bär sin klädnad. De sistnämnda är de Adepter som, i varje stund, försöker hjälpa mänskligheten.
Slutligen, kan vi se en grupp personer eller själar som är på väg emot arken sittande i en slags behållare. Dessa är de själar som redan har lärt känna Arcanum A.Z.F.., och kommer för att ta sin tillflykt till arkens mysterier.
På en av sidorna, som sagt var, kan vi lägga märke till en liten grupp av själar vilka, likaledes, har lyckats överleva de stormiga vågor som släppts lösa tack vare det faktum att de har förstått mysteriet med den hårda klippan -sexualiteten-. Där ser vi personer som närmar sig nästan avsvimmade vilka får hjälp av andra så att de lyckas nå fram till den symboliska lilla kobben.
Underligt nog, kan vi på denna kobbe betrakta ett annat träd som håller på att börja grönska, en levande hänsyftning på det faktum att man håller på att ge näring åt sitt Hemliga Kvicksilver.
Detalj från räddningens ARK:
Jag tillägger nu, kära läsare, några fraser till er att reflektera över, låt oss se:
«Medvetandet är själens röst; passionerna är kroppens. Medvetandet har mer än tusen tungor ».
Shakespeare
«Vi kan bedra människor, men inte vårt Medvetande ».
Kristina av Sverige
«Detta är hela hemligheten med medvetandets lugn, att det är i överenstämmelse med hjärtat ».
Benavente
«Det rena medvetandet är den bästa lagen ».
Solon
«Medvetandet är en glimt av människans ursprungliga tillstånd ».
Bacon
SIC ITVR AD ASTRA.
─‘Så blir man odödlig ─.
KWEN KHAN KHU
