Vilka är vi? Varifrån kommer vi? Var är vi på väg? Varför lever vi? För vad lever vi?…
Det värsta av allt är den den svåra och underliga situation som vi befinner oss i: vi är ovetande om hemligheten med alla våra tragedier och, inte desto mindre, är vi övertygade om att vi vet allt….
Ta med ett ”rationellt däggdjur”, en av dessa personer som i livet utger sig för att vara inflytelserika, till centrum av Saharas öken; lämna honom där långt ifrån varje oas och observera från en luftfarkost allt vad som händer honom…
Händelserna kommer att tala för sig själva; den ”intellektuella humanoiden”, kommer trots att han låtsas vara stark och tror sig vara mycket manlig, i grund och botten visa sig vara fruktansvärt svag…
Det ”rationella djuret” är dumt till hundra procent; det tänker det bästa om sig själv; det tror att det kan utvecklas på ett underbart sätt genom förskola, handböcker i artighet, grundskola, högstadium, gymnasium, universitet, pappas goda prestige, etc., etc., etc.
Olyckligtvis, bakom alla dessa humaniora och goda uppföranden, titlar och pengar, känner vi väl till att varje magont gör oss bedrövade, och att vi i grund och botten fortsätter att vara olyckliga och miserabla…
Det räcker att läsa den universella historian för att veta att vi är samma barbarer som förr i tiden, och att vi istället för att bli bättre har blivit värre…
Detta tjugonde århundrade, med alla dess uppseendeväckande saker, krig, prostitution, värdslig sodomi, sexuell degenerering, droger, alkohol, orimlig grymhet, extrem ondska, avskyvärdheter, etc., etc., etc., är den spegel i vilken vi bör se oss själva; det finns, följaktligen, inga starka skäl att skryta över att vi har uppnått en högre utvecklingsetapp…
Att tro att tid innebär framsteg är absurt; olyckligtvis fortsätter ”okunniga ignoranter” att vara instängda i ”utvecklingsdogmen”…
På alla mörka sidor av den ”mörka historian” finner vi alltid samma skrämmande grymheter, ambitioner, krig, etc.
Inte desto mindre är våra samtida ”superciviliserade” ännu övertygade om att detta med krig är något sekundärt, en övergående olyckshändelse som inget har att göra med deras så högt prisade ”moderna civilisation”.
Vad som, förvisso,, har betydelse är varje persons sätt att vara; några individer super, andra är avhållsamma, de andra är hederliga, och dessa andra är skamliga; av allt finns det i livet…
Massan är summan av individerna; vad individen är massan, det är Regeringen, etc.
Massan är, följaktligen, utsträckningen av individen; det är inte möjligt med en förvandling av massorna, av folken, om individen, om varje person, inte förvandlas…
Ingen kan förneka att det finns olika sociala nivåer; det finns kyrkfolk och bordellfolk; handelsfolk och landsbygdsfolk, etc.., etc., etc.
Därmed finns det även olika “Varandenivåer”. Vad vi är i det inre, storsinta eller småaktiga, generösa eller snåla, våldsamma eller fridsamma, kyska eller vällustiga, attraherar livets olika omständigheter…
En vällustig person kommer alltid att attrahera scener, dramer och till och med tragedier av liderlighet, i vilka han kommer att se sig själv inblandad…
En drinkare kommer att attrahera andra som super och kommer alltid att se sig själv i barer och pubar; detta är uppenbart…
Vad kommer ockraren, egoisten att attrahera?
Men, förbittrade personer, trötta på att lida, önskar en förändring, att vända sida i deras historia…
Stackars folk! De vill förändras och de vet inte hur; de känner inte till tillvägagångssättet; de befinner sig i en återvändsgränd…
Vad som hände dem igår händer dem idag och det kommer att hända dem imorgon; de upprepar alltid samma misstag, och de lär sig inte livets lektioner, inte ens genom kanonskott.
Alla saker upprepar sig i deras eget liv; de säger samma saker, de gör samma saker, de klagar över samma saker…
Denna långtråkiga upprepning av dramer, komedier och tragedier kommer att fortsätta så länge som vi i vårt inre bär på de oönskade elementen av vrede, girighet, avundsjuka, högmod, lättja, frosseri, etc., etc., etc.
Vilken är vår moraliska nivå?, eller rättare sagt, vilken är vår “Varandenivå”
Så länge som “Varandenivån” inte förändras på ett radikalt sätt kommer upprepandet att fortsätta av alla våra misärer, scener, olyckor och missöden…
Alla saker, alla omständigheter som sker utanför oss, på denna världs scenario, är uteslutande avspeglingen av det som vi bär i vårt inre.
Med all rätt kan vi högtidligt påstå att ”det yttre är avspeglingen av det inre”.
När man förändras i det inre och denna förändring är radikal, kommer det yttre, livets omständigheter också att förändras.
Jag har under den här tiden (år 1974) observerat en grupp personer som invaderat någon annans mark. Här i Mexiko har dessa personer fått den lustiga benämningen ”fallskärmshoppare”.
De är grannar till det lantliga kvarteret Churubusco; de är mycket nära mitt hem, vilket är anledningen till att jag har kunnat studera dem på mycket nära håll…
Att vara fattig har aldrig varit ett brott, det allvarliga ligger inte i detta, utan i deras ”Varandenivå”…
Varje dag bråkar de med varandra, de berusar sig, de förolämpar varandra, de förvandlas till mördare av sina egna olyckskamrater; de lever, förvisso, i smutsiga skjul, där det istället för kärlek råder hat…
Jag har många gånger tänkt att om någon av dessa individer från sitt inre skulle eliminera hat, vrede, vällust, dryckenskap, förtal, grymhet, egoism, ryktesspridning, avundsjuka, egenkärlek, högmod, etc., etc., etc., skulle andra personer tycka om dem, de skulle, helt enkelt genom Lagen om Psykologisk Samstämmighet, förena sig med mer förfinade personer, mer andliga; dessa nya relationer skulle vara avgörande för en ekonomisk och social förändring…
Detta skulle vara det system som kommer att tillåta denna individ att överge ”svinstian”, den smutsiga ”kloaken”…
Om vi därför verkligen önskar oss en radikal förändring, är det första vi måste inse att var och en av oss (oavsett om man är vit eller svart, gul eller kopparfärgad, okunnig eller beläst, etc.) befinner oss på en eller annan ”Varandenivå”.
Vilken är vår ”Varandenivå”? Har ni någon gång reflekterat över detta? Det skulle inte vara möjligt att gå vidare till en annan nivå om vi är ovetande om det tillstånd som vi befinner oss i.
Revolutionerande Psykologi, kapitel I, «Varandenivån». Samael Aun Weor
