Mycket kära läsare:
Genom att fortsätta vår utforskning beträffande den excellente konstnären Leonardo da Vincis bana, förmedlar jag nu några intressanta saker beträffande…
…GUDEN BACCHUS AV LEONARDO
För att börja säger vi att på föreliggande bildverk ville Leonardo visa oss flera detaljer beträffande den romerska Guden Bacchus, vilken var Para och var ekvivalent med Guden PAN hos grekerna.
Båda gudomligheterna förknippade forntidens folk med vinet och, på samma gång, med berusningen, dansen, etc., framför allt dessa danser som är förbundana med de sexuella mysterierna. Vi kommer ihåg backanterna i de riter där man just dyrkade Vinets Herre, vilket betyder: BACCHUS.
Men, tack vare Gnosis är det lätt för oss att identifiera denna gudomlighet med skuggan till vår inre Kristus, med LUCIFER.
Det uråldriga Gnosis har alltid vetat att LUCIFER är en autonom och självmedveten del av vårt eget VARA. V.M. Samael har tusentals gånger betonat för oss att utan hjälpen från vår inre Lucifer visar det sig vara mer än omöjligt för oss att genomföra det inre Stora Verket, det vill säga, att förverkliga oss själva.
BACCHUS , ELLER LUCIFER ger oss den erotiska impulsen som gör det möjligt för oss att transmutera vårt hemliga Kvicksilver till ljus. Utan den Luciferiska elektriska impulsen kan man inte genomföra Sahaja Maithuna, eller vad som är samma sak, inte praktisera det heliga Arcanum A.Z.F. Mycket gamla gnostiska skrifter betonar föreställningen om att LUCIFER, på grund av detta är den Högstes minister och de hade inte fel. Genom den samtida Gnosticismen kan vi idag förstå dessa teologiska preciseringar vilka avvisades av de forntida kristna som ville modifiera undervisningen från den Store Kabiren från Galileen ─V.M. Aberamentho─ och vilka slutligen bildade det som vi idag känner som den katolska kyrkan…
Det är uppenbart att, så länge som vi inte har disintegrerat EGOT, kommer vår inre Lucifer att vara en varelse som inte precis bevarar skönheten som hos den som vi ser på oljemålningen. Tvärtom, avbildades han av alkemisterna med råhet såsom Bafomet eller Baphomet, en varelse med två klövar, horn och huvud av en getabock som det var nödvändigt att rena. Sättet att rena honom var, just precis, genom att använda den eld som den uppvisade mellan sina två horn, vilket skulle komma att aktivera den femuddiga stjärna vilken lyste i hans panna -det vill säga: VARAT-. Vänner, man kan endast rena den inre Lucifer genom jagets död och sublimeringen av våra sexuella sekretioner under praktiserandet av det heliga Arcanum.
Den dag som vi renar vår INRE BACCHUS då kommer han att överlämna nycklarna till himlen och till jorden till oss, eftersom han förvandlas till en företrädare för det oföränderliga, vår Fader som är i det fördolda. Det katolska prästerskapet begick ett mycket allvarligt misstag när de anatematiserade den inre Kristus dubbelgångare, genom att slunga ur sig alla slags okvädingsord, samtidigt som de alltid associerade honom och fortsätter att associera honom med Satan, något som är absolut felaktigt. Vi måste säga att den BACCHUS som Mästaren Leonardo visar oss är representationen av Baphomet som redan har gjorts vitare tack vare det inre, individuella, partikulära arbetet, genom att aktivera de tre faktorerna av Medvetandets Revolution. De forntida kristna riterna nämnde den Store Kabiren -V.M. Aberamentho- som CHRESTOS LUCIFER.
Detta är anledningen till att den genialiske målaren har representerat honom som en mycket stilig ung man, bärande i sin vänstra hand en stav som han pekar på med sin högra hand. Denna pekar, samtidigt, även indirekt uppåt.
Det är intressant att se att Bacchus med sin vänstra hand pekar neråt. Denna lek med händerna säger till oss: med mig -det vill säga: med Lucifer-går du uppåt – det vill säga: mot Medvetandets himlar – eller går du neråt – till helvetena eller naturens infradimensioner-, på det sätt som V.M. Samael Aun Weor förklarar för oss i sitt verk Ja helvetet finns, ja Djävulen finns, ja Karma. Finns. Därför gick V.M. Dante Alighieri ned till helvetena genom att använda Lucifers rygg och han steg sedan upp till Ljusets Rike genom att på nytt använda Lucifers ryggrad som en trappa för att gå upp. Detta är den sexuella energins dubbla egg: om vi transmuterar den förvandlas vi till varelser av ljus; om vi förlorar den i otuktsbedrivande, onanier, etc., etc., etc., blir vi demoner.
Staven tillhörande denna gudomlighet symboliserar ryggraden hos kännaren av den Hermetiska Vägen, eftersom i den avspeglas våra själsliga framsteg. Det är bra att framhålla att i den sista delen av denna stav – den lägre delen av denna- finns det en klase med druvor, en allegori för det frö med vilket man tillverkar vinet. Det är värt att tillägga i detta stycke att i den övre delen av staven observerar man kokonger, vilket antyder att arbetet i Vulcanus Smedja, som är välgjort, förr eller senare kommer att ge sina frukter.
Det är också intressant att förnimma -även om det inte är lätt- en krona av vinbladskvistar på Guden Bacchus huvud. Å andra sidan, det faktum att se denna gudomlighet täckt med ett panterskinn talar till oss om symbolen för själva elden, eftersom till skillnad från lammskinn, representerar panterskinnet de mycket aktiva krafterna i elementet eld.
Vi kan även, på en sida av denna målning, lägga märke till en hjort med en krona. Detta djur är där för att symbolisera den tämjda elden, förvandlad till materiell och andlig skönhet. Vi ser, likaledes, ett träd representativt för vårt djupa inre Sanna Vara.
Det är bra att tillägga att det finns absolut häpnadsväckande kommentarer beträffande Leonardo och den unge man som, förmodligen, var modellen för de två målningarna kallade Johannes Döparen och Bacchus. Den unge mannen hette Gian Giacomo Caprotti da Oreno, även känd som Leonardo de Salai, och han kom till da Vincis studio i Milano, och förvandlades till lärling. Genom hans beundransvärda skönhet har han varit ett motiv för inspiration för den Store Mästaren. Men historikernas perversa intellekt har kommit med påståenden som att han hade varit Leonardos gömda kärlek, vilket är häpnadsväckande och helt utanför sin plats.
För att avsluta, lägger jag nu till några fraser avsedda för reflektion:
«Hela jorden är de illustra människornas mausoleum ».
Pericles
«Uppskattningen från våra samtida är en mer verklig tillgång än uppskattningen från eftervärlden ».
Napoleon
«Livets lopp är kort, ärans är evigt».
Cicero
«Aldrig kröns den med odödlighet som räds att färdas dit mystiska röster leder honom ».
Keats
«Det är bättre med ett gott namn än stora rikedomar ».
Cervantes
GLADIUS DEI.
─‘Guds svärd’─.
KWEN KHAN KHU
