”Ars nostro spernitur ævo” (Den [hermetiska] konsten föraktas i vår epok)

Mycket kära vänner:

Detta är den nionde gravyren i Daniel Meisners samling.

ARS NOSTRO SPERNITUR ÆVO är dess titel och den översätts som ‘Den [hermetiska] konsten föraktas i vår epok’.

Centralfiguren är en äldre man, en lärd eller konstnär, som går med en enorm korg på ryggen fylld med instrument och verktyg: en passare, en vinkelhake, en linjal, ett gammalt astronomiskt instrument som liknar ett kors och som används för att beräkna avståndet mellan två himlakroppar, en jordglob, osv., osv.

På det hängande bandet står det: VIRES ACQVIRIT EVNDO, vilket betyder ”Man får styrka genom att vandra”; frasens huvudperson bör vara pilgrimen som utforskar stjärnornas mysterier.

Vid dess fot finns en kvarnsten och en fontän, och i bakgrunden syns staden Oppenheim, Tyskland. Kvarnstenen symboliserar de Vises Sten, vilket är anledningen till att den står nära den intilliggande fontänen.

En översättning av texten på forntida tyska: ”Detta är visserligen en stor ära, men idag hyser man inte särskilt stor respekt för den. Där det finns många högt bildade människor, och där de fria konsterna utövas med finess.”

Orden på latin och dess översättning:

Gloria vera haec est; sed nostro spernitur aevo; Aret ubi Clarius, Phocidas unda, latex.

”Detta är den sanna storheten, men i vår tid föraktas den. Det rinnande vattnet, vätskan, drickes där Clarius – Apollon – Fócido, befinner sig.”

Här är det nödvändigt att förklara två saker:

Det första är att ordet ”Fócido” existerar inte. Det skulle också kunna vara ”fócidos”, men det är ett träd, ett sorts päronträd, som inte har något samband med texten. Även om det inte är grammatiskt korrekt är det enda logiska att det hänvisar till regionen Fócida, där helgedomen i Delfi, tillägnad Apollon, låg. Clarius är ett attribut för Apollon, som vördades i en stad i Jonien. Då hänvisas det till två av de största apollinska helgedomarna i den antika världen.

Den andra saken att notera är att ordet latex kan betyda många saker: vatten, vin, olja, mjölk, vilken dryck eller vätska i allmänhet. Det är uppenbart att det här syftar på kvicksilvervätskan.

Verbet areo betyder ”förbrukas”, ”bli uttorkad”, ”torka ut”. När vårt Merkurius kristalliseras i vår inre anatomi, då fullbordas våra inre kroppar.

Den allmänna innebörden är därmed att kvicksilvret förbrukas, torkas ut till den punkt där dyrkan av guden Apollon, symbolen för Kristus, återfinns; för när de VISES STEN väl har framställts kommer vi att befinna oss mycket nära den inre Kristus, och därför kommer vårt transmutationsarbete med stor sannolikhet att hamna i bakgrunden. Detta är tecknet på att kunskapen om den hermetiska konsten tyvärr redan var föraktad, även där de mest visa människorna borde finnas, vilket står i full överensstämmelse med frasen på forntida tyska. Vår tids lärdom förknippas med en fåfäng och intetsägande intellektualism i förhållande till de Andliga tingen.

Denna gravyr ger oss en intressant reflektion, och det är att om redan på den tiden – 1500-, 1600- och 1700-talen – föraktades allt som hade med den TRANSMUTATORISKA KONSTEN att göra av folkmassorna och människorna bara började intressera sig för intellektuell lärdom, så är det knappast konstigt att detta förakt i våra dagar har accentuerats ännu mer i vårt samhälle. Därför anser det Vita Brödraskapet idag att människosläktet inte längre förtjänar att dörrarna till befrielsen öppnas för dem.

Jag överlämnar några fraser till er för er reflektion:

«Den som har tillit tröttnar aldrig».
Quevedo

«Tro innebär att man accepterar själens budskap, medan brist på tro innebär att man förnekar dem».
Emerson

«Det finns ingen vis person utan tro».
Tertulianus

«Överlåt det som följer åt Gudarna».
Horatio

«Människor kan utföra mirakel när de har tro».
Carlyle

GLADIUS DEI.
─‘Guds svärd’─.

KWEN KHAN KHU