Mycket uppskattade läsande vänner:
VIKTIGT KLARLÄGGANDE
I betraktande av att det är mycket viktigt att sprida ljus i mörkret, har jag fattat beslutet att förmedla ett mycket viktigt doktrinärt klarläggande till er beträffande de radikala skillnaderna mellan vår Avatar, V.M. Samael Aun Weors undervisning, och den som tillhör den individ som man inom ockultismen har kommit att kalla GURDIEFF.
Kära läsare, ingen mer och ingen mindre än Gurdieff begick det MYCKET ALLVARLIGA MSISTAGET att uttala sig emot den Gudomliga Modern genom att tillskriva Henne de mörka egenskaperna av den orm som vi kallar KUNDARTIGUADOR. Detta är ett oförlåtligt brott och därför tillät gudomligheten inte att hans undervisning och hans skola kallad Institutet för en Harmonisk Utveckling av Människan, med säte i Paris, hade framgång.
Jag förmedlar följande utdrag från vår Patriark i vilket han varnar oss beträffande detta oförlåtliga misstag, låt oss se:
«Eliphas Levi –abboten Alfonso Luis Constant– visste mycket väl att det finns två ormar i vårt inre: den uppåtgående och den nedåtgående. Den första är den som slingrade sig runt den genererande lingam, denna Bronsorm som helade israeliterna i vildmarken. Vi känner väl till att staven förvandlades till en orm.
Den andra är den förskräckliga Python med sju huvuden som släpade sig genom jordens dy och vilken Apollo, irriterad, sårade med sina pilar; Edens frestande orm.
Gurdjieff begick det mycket allvarliga misstaget att tillskriva den första de snedvridna, ologiska och fatala aspekterna tillhörande den andra. Det är beklagligt att Gurdieff uttalade sig emot den uppåtgående ormen. Det är tydligt att hans lärjungar misslyckades av den anledningen. Vem av lärjungarna till Gurdieff, i Institutet för Människans Harmoniska Utveckling lyckades, i själva verket, någon gång disintegrera de psykiska aggregaten? Och det är inte möjligt att disintegrera dem utan hjälpen från den Gudomliga Modern Kundalini. Gurdieff glömde bort sammansättningen av detta ord. Kunda påminner oss om det avskyvärda Kundartiguadororganet; lini är en atlantisk term som betyder ‘slut’. Detta innebär att, genom den Heliga Flammans uppstigande genom ryggmärgskanalen hos den gnostiska asketen, avlutas det avskyvärda Kundartiguadororganet.
[…]
Med hjälp av Kundalini-Shakti, kan de psykiska aggregaten -det vill säga, det torra kvicksilvret- disintegreras, reduceras till aska. Det handlar om ett kvicksilver som inte är användbart för det Stora Verket, ett förruttnande kvicksilver inom vilket Medvetandet, olyckligtvis, befinner sig instängt».
─Utdrag från föredraget med titeln «Tillverkandet av det Hemliga Kvicksilvret», dikterat av V.M. Samael Aun Weor och bevarat i volym III, sid.334, av Det Femte Evangeliet ─.
Med de förgående orden från vår Guru kan vi dra slutsatsen att Herr Gurdieff, beklagligt nog, aldrig var en Självförverkligad Mästare och ännu mindre en Befriad Mästare sam hade gjort det Stora Verket -det vill säga: de Tre Bergen-, vilket tillåter oss att dra slutsatsen att denne herre var en simpel «sökare efter krafter», en pseudo-ockultist. Därför tyckte han om att, i Paris, göra uppvisningar av dervishdans som han hade lärt sig i Kurdistan.
Gurdjieff talade aldrig till oss i detalj beträffande skapelsens Ronder, och vad han någon gång kommenterade beträffande atlanterna hade vissa tibetanska lamor sagt till honom när han befann sig i dessa landområden av Tibet.
Då är frågan: Varför fortsätter vissa gnostiska kollegor av olika akronymer, inklusive våra, att säga att V.M. Samael kopierade sin undervisning genom att grunda sig på Gurdieffs verk? Varför fortsätter man att jämföra Mästare Samael med Gurdieff om den sistnämnde inte ens praktiserade det Stora Arcanum, med vilket han fortsatte att vara en lunar människa? Gåtor, gåtor , gåtor…
Jag överlämnar nu några fraser till er att reflektera över:
«Det är en dålig sak att inte älska de personer som älskar oss ».
Moliere
«Få goda saker har den gjort i sitt liv som inte känner till otacksamhet».
Benavente
«Otacksam är den som förnekar den förtjänst som man har tagit emot, otacksam är den som inte återgäldar den, men den mest otacksamma av alla är den som glömmer den ».
Seneca
«Otacksamheten är hårdare än en förrädares själ ».
Shakespeare
«Den otacksamma är såsom en bägare med hål genom vilka allt som man häller däri går förlorat ».
Anaxágoras
ITA EST VITA HOMINUM.
─‘Så är människornas liv’─.
KWEN KHAN KHU
