Mycket kära läsare:
Jag sänder er vid detta tillfällen vacker gravyr som finns i en bok från 1593 kallad Emblematum liber, vars författare var Jean Jacques Boissard ─1528-1602─. Denne individ var en en fransk poet som tillhandahöll texter och teckningar åt flera franska, flamländska och tyska förläggare och gravörer
Denna gravyr har den latinska titeln…
…INGRATITUDINE LANGUET AMICITIA.
─‘Vänskapen slocknar genom otacksamhet’─.
Det är mycket bra om vi börjar beskrivningen av vår gravyr genom att vädja till den latinska text som åtföljer densamma, låt oss se:
«Officium ingratus nullo qui foenore pensant Orchomeni faciles non habet ille Deas. Sed cribro similis: per aperta foramine cuius integra si fundas flumina, tota fluent…».
Översättning:
‘Den otacksamma människa som betalar för en tjänst utan något intresse har ingen ynnest från Gudinnorna från Orchomenos, det är mer som ett såll: mellan dess öppna hål, hälls hela floder ut, de rinner omedelbart bort’.
Utom all fråga illustreras detta i gravyren i vår studie, i vilken vi ser tre kvinnor -dygdiga-, varav en av dem häller vatten från en kanna över ett såll och, uppenbarligen, genom dess hål rinner detta vatten omedelbart ut och faller direkt på gatubeläggningen.
Denna figur påminner oss om det spanska ordspråk som lyder på detta sätt: «Detta är lika med att vilja ploga i havet», eller det här andra: «Detta är lika med att vilja fylla en tunna som saknar botten med vatten»…
Utan något tvivel, tålmodiga läsare, är otacksamheten ett verkligt gissel som fastnar i vår vårt psyke och som yttrar sig genom vår personlighet.
Många har de människor varit vars nobla gärningar har besvarats av otacksamhetens gift från deras medmänniskors sida. Det räcker att erinra oss apostlarna till den Store Kabiren Aberamentho. De blev alla plågade intill döden trots att den enda uppgift som de ville förverkliga var att rädda folkmassornas själar. Och hur har mänskligheten besvarat själva Yeshua ben Pandiras uppoffring på korset?
Vi kommer ihåg att själve Julius Caesar, som på sin tid, efter att ha tillbringat åtta år i Gallien med viljan att expandera den romerska civilisationen, blev förrådd av sina egna medborgare, vilka betalade hans tjänster genom ett attentat mot hans liv i själva den romerska Senaten. Historien kommer ihåg det brutala brott som just precis begåtts av Brutus -Bruto- och hans kumpaner som plågades av avundsjuka.
Otacksamheten är just precis släkt med avundsjukan, och den sistnämnda med egenkärleken. I de tider vi lever i nu, ägnade V.M. Samael Aun Weor hela sitt liv åt att förmedla Gnosis skatt, för vilket han var tvungen att genomföra väldiga uppoffringar av olika slag och, inte desto mindre, hur har mänskligheten betalat honom? Hur har vi, inklusive väldigt många studerande av Gnosticismen, betalat honom? Svar: Med det med mest absoluta förakt, förräderi av hans ideal och total likgiltighet från vårt samhälle av idag…
Till råga på allt var det många av Mästare Samaels lärjungar som lyckades vinna Mästerskapet i våra studier tack vare vägledningen från deras lärare, som till sist förrådde honom på det värsta sättet och, i slutändan, förringade de honom. Det är uppenbart att dessa «mästare» bestraffades av de solära hierarkierna och sändes till den Andra Döden eller involutionen av deras själar.
Det är bra att veta att den sanna vänskapen är en helig förbindelse, det ska vi inte glömma. Som kännare av den transcendentala Gnosticismen och av Återupprepandets Lag, bör vi inte glömma att vi aldrig vet om denna vän från en tidigare existens i denna andra existens för närvarande kommer att förvandlas till en Simon från Kyrene som kommer att hjälpa oss i en fruktansvärd stund av stora svårigheter. Den Stora Gudomliga Lagen använder sig många gånger av en «gammal vän» för att hjälpa oss att avskriva en gammal skuld som väntade på att vi skulle betala den. Därför är det populära ordspråket som påminner om att «Gör det som är gott utan att bry dig om mot vem», mycket passande på dessa rader.
Vi bör heller inte vara otacksamma mot vårt mycket heliga SANNA VARA eller mot vår GUDOMLIGA MODER. Han och Hon har, trots millennierna, aldrig glömt oss och, även om vi inte förtjänar det, har de alltid hjälpt oss under en mängd omständigheter där vi var förlorade materiellt eller andligt.
Otacksamheten tycker om att utropa: «En tjänst betalas med en annan tjänst, och det räcker!». Denna typ av korthuggna fraser som lämpar sig för kalla hjärtan och en avsaknad av humanism är typiska för de personer som, i deras okunnighet, glömmer att det korrekta skulle vara att säga: «En tjänst betalas med trofasthetens väldoft gentemot en god vän!».
V.M. Dante Alighieri, återuppstånden Mästare och för närvarande mycket aktiv, placerar i sin GUDOMLIGA KOMEDI förrädarna och de otacksamma i den nionde infernaliska kretsen . Likaledes berättar V.M. Samael Aun Weor för oss i sitt verk, Ja helvetet finns, jag djävulen finns, ja det finns karma, att han under sitt besök i infradimensionerna ─avernus, tártarus eller helvetena─ i vår värld, där i den nionde kretsen mötte väldigt många individer från historien ─gärningsmän till stora brott och förräderier av olika slag gentemot våra medmänniskor ─ som håller på att involutionera i avgrundens innandömen. Detta är den Andra Döden som det talas om i de kristna och hinduiska Heliga Skrifterna. Dessa själar bör tillbringa tusentals år i dessa mörka sfärer tills dessa att de lyckas befria sig från dessa infernaliska aggregat som manipulerade deras psyke och fick dem att begå vedervärdiga handlingar på grund av deras otacksamhet.
Kvinnorna i vår gravyr liknar Kharites ─Charites─. De betraktades som nådens Gudinnor. I den grekiska mytologin representerade de glädjen, skönheten och överflödet, och i den gomerska mytologin var Cárites betecknade med namnet Nåd ─Gratiae─, och de kallades: Castitas, ‘kyskhet’, Pulchritudo, ‘skönhet’ och Voluptas, ‘lust’. De hade två huvudsakliga kultplatser, den ena av dessa var i staden Orkhomenos ─Orchomenus─, i Grekland. Inom den klassiska skulpturen avbildade man dem som tre vackra kvinnor nakna dansade i en ring.
Tillåt mig nu lägga till några fraser som jag anser vara viktiga att reflektera över:
«Gammal vänskap är som gammalt vin, ju äldre desto starkare blir det». Antonio Pérez
«Den första lagen beträffande vänskapen är att be vännerna om hederliga saker och att göra hederliga saker för vännerna».
Ciceron
«Vänskapen gör av två själar en själ».
Fray Luis från Granada
«Den vänskap som kan ta slut var aldrig sann».
San Jeronimo
«Vänskapen är själens vigsel».
Voltaire
VERBA DOCENT, EXEMPLA TRAHUNT.
─‘Orden instruerar, exemplen drar med sig’─.
KWEN KHAN KHU
