I namnet av de hundratusen jungfrur av det outsägliga mysterium som döljer sig i djupet av alla tidsåldrar, är det nu lämpligt att tala lite om den berömda hinduiska Papapurusha – Jaget.
De gamla eremiterna från Ganges heliga land har för vana att visualisera honom, mentalt, i den vänstra sidan av magens bukhåla, och i måttet av en tumme; föreställer de sig honom med ett vilt utseende, rödfärgat skägg och röda ögon, under det att han håller ett svärd och en sköld med en rynkad panna, en symbolisk figur för alla våra psykologiska defekter…
Ett oförglömligt ögonblick av exotisk orientalisk skönhet, är detta när de gamla anakoreterna sjunger sina heliga mantras och koncentrerar sig extatiskt på navelregionen…
I dessa utsökta stunder av oanad salighet, bör yogin tänka på Papapurusha, under det han föreställer sig honom reducerad till aska i den sprakande elden…
Tårar av djup ångerfullhet på grund av de fel som begåtts alltsedan forna tider, faller ner från den botfärdiges ögon, vilken, i helig tystnad, vädjar till sin Gudomliga Moder Kundalini att hon eliminerar en eller annan psykologisk defekt från hans inre.
Samael Aun Weor
Parsifal Avslöjad, kapitel 21
