Observatör och observerad

Observatör och observerad 850 480 V.M. Samael Aun Weor

Det är självklart och inte svårt att förstå att när man börjar observera sig själv på allvar, från utgångspunkten att man inte är En utan Många, börjar man verkligen arbeta med det som man bär inom sig. 

Följande Psykologiska defekter utgör ett hinder, en svårighet för arbetet med Inre Självobservation: Mytomani (Storhetsvansinne, Självförgudning), Egolatri (Tron på ett bestående Jag; dyrkan av någon typ av Alter-Ego). Paranoia (Att tro sig veta allt, självtillräcklighet, stolthet, att tro sig vara ofelbar, mystisk stolthet, en person som är oförmögen att se andra personers synpunkter). 

När man håller fast vid den absurda överygelsen att man är En, att man äger ett bestående jag, visar det sig vara mer än omöjligt att arbeta med sig själv på ett seriöst sätt. 

Den som alltid tror sig var En, kommer aldrig att vara kapabel att kunna skilja sig från sina egna icke önskvärda element. 

Man kommer då att betrakta varje tanke, känsla, begär, sinnesrörelse, passion, tillgivenhet, etc., etc., etc., som olika, oföränderliga funktioner av sin egen natur och kommer till och med att rättfärdiga sig inför andra, genom att säga att en eller annan personlig defekt är av ärftlig karaktär… 

Den som accepterar Läran om de Många Jagen, förstår med observationerna som grund, att varje begär, tanke, handling, passion, etc., svarar mot ett eller annat ”Jag”, som är olika, annorlunda. 

Varje atlet i inre Självobservation, arbetar på ett mycket seriöst sätt inom sig själv och anstränger sig att från sitt psyke avsklija de olika icke önskvärda element som han bär inom sig… 

Om man verkligen och på ett mycket uppriktigt sätt börjar observera sig själv invändigt, resulterar det i att man delar sig själv i två; Observatör och Observerad. 

Om en sådan delning inte skulle framkallas, är det uppebart att vi aldrig kommer att ta ett steg framåt på Självkännedomens underbara Väg. 

Hur skulle vi kunna observera oss själva om vi begår misstaget att inte vilja dela oss i Observatör och Observerad? 

Om en sådan delning inte framkallas är det uppenbart att man aldrig kommer att ta ett steg framåt på Självkännedomens väg. 

När denna delning inte sker fortsätter vi otvivelaktigt att identifiera oss med det Pluraliserade Jagets alla olika processer… 

Den som indentifierar sig med det Pluraliserade Jagets olika processer är alltid ett offer för omständigheterna. 

Hur skulle någon som inte känner sig själv kunna förändra omständigheterna? 

Hur skulle någon som aldrig observerat sig själv i sitt inre kunna känna sig själv? 

På vilket sätt skulle någon kunna observera sig själv om man inte först delat sig själv i Observatör och Observerad? 

Men ingen kan börja att förändras radikalt såvida man inte är kapabel att säga:  ”Detta begär är ett djuriskt Jag som jag bör eliminera”, ”denna egoistiska tanke är ett annat Jag som plågar mig och som jag behöver förinta”, ”denna känsla som får mitt hjärta att svida är ett inkräktande Jag som jag behöver reducera till kosmiskt stoft”, etc., etc. 

Detta är naturligtvis omöjligt för någon som aldrig har delat sig själv i Observatör och Observerad. 

Den som tar alla sina Psykologiska processer som funktioner av ett Unikt, Individuellt och Bestående Jag, är så identifierad med alla sina fel, har dem så bundna till sig själv, att man av den anledningen har förlorat förmågan att avskilja dessa från sitt psyke. 

Det är uppenbart att sådana personer aldrig kan förändras radikalt; de är människor som är dömda till ett totalt misslyckande. 

Revolutionerande Psykologi, kapitel VIII, “Observatör och observerad” 
Samael Aun Weor