Mycket kära vänner:
Jag sänder er, vid detta tillfälle, en intressant gravyr som, på grund av det djup som det innehåller, har döpts till…
…MYSTERIET MED DEN MYCKET HELIGA TREENIGHETEN
Upphovsmannen till detta konstverk hette Jacques Granthomme, han levde mellan 1588 och 1622 och föddes i Douai. Det publicerades först i Paris och senare i Heilderberg.
För oss gnostiker har denna gravyr en transcendental betydelse, eftersom den tillåter oss att föreställa oss det som för de katolska och ortodoxa kyrkorna betecknades som en trosdogm. Då dessa misslyckade kyrkor hade avskilt sig från Kabbala och från den ursprungliga kristna esoteriken blev de, otvivelaktigt, förvandlade till religiösa mystikliknande skelett vilka inte är kapabla att förstå VARATS verkliga natur.
Här visar man oss VARAT – Gud, delad i ytterligare två delar: SONEN OCH DEN HELIGE ANDE. Tack vare det gnostiska Kabbala kan vi förstå att VARAT – Gud inom oss är mångfaldig och, om vi talar metaforiskt, skulle vi kunna säga att han är som en armé av barn. Av den anledningen skulle vi kunna säga att den armén består av fyrtionio autonoma och självmedvetna delar, och var och en av dessa har bestämda transcendenta och transcendentala funktioner på vår själsliga väg när vi längtar efter integrationen med vår inte realitet.
Det är, framför allt, viktigt att veta att Guds tre ansikten direkt syftar på SKAPELSENS TRE URSPRUNGLIGA KRAFTER, utan vilka det skulle vara omöjligt att något som helst skulle kunna kristalliseras.
Sedan, i de fyra hörnen av denna bild framträder representationen av de fyra elementen, utmärkta av ett lejon – symbol för elden, följt av en ängel som allegoriserar vattnet, därefter kan vi se en bevingad tjur – symbol för elementet jord, för att slutligen observera en örn – representativ för elementet luft. Det är inte nödvändigt att betona att dessa fyra symboliska djur är tecknen för de fyra evangelisterna som är närvarande i Nya Testamentet, nämligen: Johannes – representativ för vattnet, Markus – som allegoriserar elden, Matteus – som porträtterar jorden och Lukas – som pekar på elementet luft.
Gnostiskt talat, måste vi säga att det, esoteriskt, inte handlar om att visa de materiella elementen på det sätt som vi känner till dem, utan att vart och ett av dessa pekar på vår Filosofiska Jord. På så vis, lägger vi då märke till Matteus, som i detta fall pekar på vår Filosofiska jord – vår fysiska kropp, Lukas indikativ på luften som vi andas, Johannes så som en levande ikon för våra Kvicksilvervatten och Markus som syftar på vårt filosofiska svavel eller erotiska eld…
Direkt därefter finner vi några fraser skrivna på latiin som säger till oss:
PATER NON EST FILIVS. Översättning: ”Fadern är inte Sonen”.
PATER EST DEUS, FILIVS EST DEVS. Översättning: ”Fadern är Gud”, ”Sonen är Gud”.
Och på den nedre denle av gravyren visar man oss denna mening på ett krypterat sätt:
SPVS-SCTVS EST DEUS. Översättning: ”Den Helige Ande är Gud”.
När man säger PATER NON EST FILIVS: ”Fadern är inte Sonen” måste vi förstå, å andra sidan, att Kether eller den Gudomliga Monaden är det Första Logos; Kristus, FILIVS, å andra sidan, är det Andra Logos – Chokmah. Men, när Apostlarna frågade Jesus: ”När kommer vi att se Fadern som du talar om?”, då svarade han dem: ”Den som har sett Sonen har sett Fadern”, eftersom i grund och botten är de delar av den Logoiska Triangeln i den hebreiska Kabbalan.
Dessutom är den Helige Ande, utan tvivel, vår medlare till de andra två autónoma delarna till vårt VARA, eftersom Han är den regenererande, renande och räddande elden hos oss alla. Denna eld förblev representerad för eftervärlden i ordet INRI, ett ord som av det katolska prästerskapet har tagits för att enbart betyda Iesvs Nazarenvs Rex Ivdaeorvm, ”Jesus från Nasaret, judarnas konung”, med avsikten att vilja visa att V.M. Aberamentho, trots att han blivit korsfäst, återuppstod och förvandlades för alltid till judarnas konung.
Men, för ockultismen med djupa rötter har denna mening flera betydelser och bland dessa Igni Natvra Renovatur Integra, ”Elden förnyar hela naturen”, vilket refererar till den alkemiska elden som är kapabel att förvandla oss radikalt, skapa oss en verklig själ och integrera oss med vår gudomliga Ande -nämligen: VARAT.
På detta sätt kan vi se att under Medeltiden och några århundraden efteråt, fanns det många konstnärer och skapare av gravyrer som, i hemlighet, bevarade många gnostiska koncept vilka de försökte förmedla till folkmassorna trots brutala utfärdanden från det dogmatiska prästerskapet och hoten om bannlysning.
Jag förmedlar slutligen några fraser till er för er reflektion:
”Gud är sanningen och det är vår sak att upptäcka den”.
Juan de Muller
”Avskaffa Gud och det kommer att ha blivit natt i den mänskliga själen”.
Lamartine
”Gud är de vises Mästare och reparatör”.
Fray Luis de Granada
”Mina vänner, Gud är nödvändig för mig eftersom han är den enda varelse som kan älska för evigt”.
Dostoievsky
”Allt som Gud visar mig i mitt inre gör mig starkare. Allt som han visar mig utanför mig försvagar mig”.
Emerson
DE PROFUNDIS.
”Från djupen”
KWEN KHAN KHU
