Medvetandet - V.M. Samael Aun Weor

Medvetandet

Medvetandet 850 480 V.M. Samael Aun Weor

Folk förväxlar medvetande med intelligens eller intellekt och den högt intelligenta eller högt intellektuella personen betecknas som mycket medveten. Vi påstår utan tvekan och utan fruktan för att lura oss själva att människans medvetande är ett mycket speciellt slag av ”förnimmelse av den inre kunskapen”, fullständigt oberoende av all mental aktivitet.

Medvetandets förmåga möjliggör kunskapen om oss själva.

Medvetandet ger en direkt enhetlig och fullständig kunskap om det som är, om var det är, om vad som verkligen är känt, om vad som förvisso ignorerats.

Den revolutionerande psykologin lär att endast människan själv kan komma till kännedom om sig själv.

Endast vi själva kan veta om vi är medvetna eller inte vid en viss tidpunkt. Endast vi själva kan få kännedom om vårt eget medvetande och om det existerar vid en viss tidpunkt eller inte.

Människan själv och ingen annan än hon själv, kan vid en viss stund för ett ögonblick bli medveten om att före denna stund, innan detta ögonblick, var hon inte helt medveten, hon hade sitt medvetande i ett sovande tillstånd. Hon kommer sedan att glömma denna upplevelse eller bevara den som ett minne, ett minne av en mycket mäktig upplevelse.

Det är angeläget att känna till att det rationella djurets medvetande inte är något beständigt eller permanent.

Normalt sett sover medvetandet djupt i det intellektuella djur som kallas människa.

De stunder som medvetandet är vaket är mycket sällsynta; det intellektuella djuret arbetar, kör bil, gifter sig, dör, etc., med sitt medvetande fullständigt sovande och endast i undantagsfall vaknar det upp.

Den mänskliga varelsens liv är ett liv av drömmar men hon tror att hon är vaken och hon skulle aldrig erkänna att hon drömmer, att hennes medvetande sover.

Om någon skulle vakna, skulle denna person känna sig fruktansvärt skamsen, han eller hon skulle omedelbart inse sina tokigheter, sin löjlighet. Detta livet är fruktansvärt löjligt, skrämmande tragiskt och sällan sublimt.

Om en boxare mitt under en omgång helt plötsligt skulle vakna skulle han skämmas inför den ärade publiken och fly från det fruktansvärda spektaklet till de sovande och omedvetna massornas förvåning.

De reaktionära skolorna av den förlegade psykologin, som förnekar existensen av medvetandet och deklarerar dessutom meningslösheten av en sådan term, avslöjar det mest djupa tillstånd av sömn. Anhängare av sådana skolor sover mycket djupt, praktiskt taget i ett inframedvetet och omedvetet tillstånd.

De som förväxlar medvetandet med psykologiska funktioner, tankar, känslor, motoriska impulser och sensationer, är verkligen högst omedvetna och de sover mycket djupt.

De som erkänner förekomsten av ett medvetande men blankt förnekar de olika graderna av medvetenhet påvisar brist på medveten erfarenhet, de påvisar medvetandets sömn.

Varje person som åtminstone en gång plötsligt har vaknat upp känner genom personlig erfarenhet mycket väl till de olika grader av observerbar medvetenhet som förekommer inom oss själva.

Den första frågan: tid. Hur länge var vi medvetna?

Den andra: frekvens. Hur många gånger har vi lyckats uppväcka medvetandet?

Den tredje: omfattning och penetration: vad var vi medvetna om?

Den revolutionerande psykologin och den gamla philokalian påstår att genom stora superansträngningar kan medvetandet uppväckas och göras kontinuerligt och kontrollerbart.

Den grundläggande bildningen har som mål att uppväcka medvetandet. Till vilken nytta är tio eller femton års skol, gymnasie och universitetsstudier om vi fortfarande är sovande automater då vi lämnar klassrummen?

Det är ingen överdrift att påstå att genom vissa stora ansträngningar så kan det intellektuella djuret bli medvetet om sig själv åtminstone under några minuter.

Det är klart att det förekommer sällsynta undantag vilka måste sökas med diogenes lykta. Sådana sällsynta fall representeras av de sanna människorna: buddha, jesus, hermes, quetzalcoatl, etc.

Religionsstiftarna hade ett kontinuerligt medvetande; de var stora upplysta.

Normalt sett så är folk inte medvetna om sig själva. Illusionen av att vara medveten på ett kontinuerligt sätt föds av minnet och tankeprocesserna.

Den människa som praktiserar en retrospektiv övning för att komma ihåg hela sitt liv kan verkligen erinra sig, minnas tillbaka hur många gånger han gifte sig, hur många barn han fick, vem hans föräldrar var, hans lärare, etc., men detta är inte detsamma som att uppväcka medvetandet. Detta är helt enkelt att minnas omedvetna händelser och det är allt.

Det är nödvändigt att repetera vad vi har sagt i föregående kapitel. Det finns fyra medvetandestadier. Dessa är: sömn, vakenhet, självmedvetenhet och objektiv medvetenhet.

Det stackars intellektuella djuret som felaktigt kallas människa lever endast i två av dessa stadier. En del av hans liv pågår i sömnen och den andra i det tillstånd som felaktigt kallas det vakna tillståndet, vilket också är sömn.

Människan som sover och drömmer tror att hon vaknar helt enkelt genom att återvända till det vakna tillståndet, men i verkligheten fortsätter hon drömma även under vaket tillstånd.

Detta kan liknas vid soluppgången, stjärnorna döljs på grund av solskenet men de fortsätter att existera även om de fysiska ögonen inte kan se dem.

I det vanliga, normala livet vet mänskliga varelser inget om självmedvetenhet och ännu mindre om objektiv medvetenhet.

Icke desto mindre är folk stolta och alla tror att han eller hon är medveten om sig själv. Det intellektuella djuret tror fullt och fast att det är medvetet om sig själv och inte under några omständigheter skulle det kunna acceptera att någon säger att det sover och att det lever i omedvetenhet om sig själv.

Det förekommer undantagsfall då det intellektuella djuret vaknar upp men dessa stunder är mycket sällsynta. De kanske förekommer i ett situation av väldig fara, under en intensiv känsla, under en ny omständighet, i någon ny oväntad situation, etc.

Det är verkligen olyckligt att det intellektuella djuret inte behärskar dessa kortvariga yttringar av medvetandet, att inte kunna framkalla dem och göra dem kontinuerliga.

Icke desto mindre hävdar den fundamentala bildningen att människan kan uppnå kontroll över medvetandet och förvärva självmedvetenhet.

Den revolutionerande psykologin har metoder, vetenskapliga processer för att uppväcka medvetandet.

Om vi vill uppväcka medvetandet måste vi börja med att undersöka, studera och senare eliminera alla de hinder som uppkommer på vägen. I denna bok har vi lärt ut vägen för att uppväcka medvetandet, genom att börja redan vid skolbänkarna.

Fundamental Bildning, kapitel XXXVII, “Medvetandet”
Samael Aun Weor

*

code