Högt skattade läsare:
Jag sänder er vid detta tillfälle ett emblem ─gravyr─, Nr 45, från en bok titulerad Veridicus cristianus, ‘sant kristet’, den första boken med jesuitemblem, skriven av Jan David ─1545-1613─ och publicerad i Antwerpen 1601 av Jan Moretus ─1543-1610─.
Titeln till denna gravyr är…
…MVNDVS DELIRANS, NON SAPIT, QVAE DEI SVNT
─‘Den förvirrade världen vet inte at det finns Gudar’─
Vid foten till denna gravyr har vi följande fras på latin:
«At nonne hos Mvndvs, mera ceu ludibria, spernit?
Delirat: nec vera videt: nec iudicata aequa».
Översättning:
‘Och är det inte sant att världen förkastar dem som rent åtlöje?
Den yrar: den ser varken sanningen, eller dömer med rättvisa’.
Kommentaren från några forskare säger:
«Publicerad som ett redskap för andakt och meditation, räknar den med hundra kapitel som omfattar ett vidsträckt urval av teman för reflektion. Varje kapitel fokuserar på ett emblem som består av tre delar: motto, bild och epigram ─på latin, holländska och franska ─, och innefattar en omfattande kommentar som tolkar emblemets bild.
Emblem 45 utgör en del av en omfattande analys av de Åtta Saligprisningarna där huvudsakliga protagonisten är den centralfigur som betecknas med ”A” för Mundus ─Världen─. Epigrammet fokuserar på Mundus handlingar och attityd».
Text på franska:
«Toutefois la race, Du mondain rechasse, Et hait ceste voix.
Le Monde radotte, Et son humeur sotte, N'entend pas ces loix».
Översättning: ‘Rasen förkastar emellertid det värdsliga och avskyr denna röst. Världen fortsätter att pladdra och dess dumma humor förstår inte dessa lagar. ’.
Genom att nu fördjupa oss i gravyren i vår studie, kan vi säga att de saker som världen förkastar är de eukaristiska instrumenten -boken och kalken Kristi vapen och arma Christi, eller passionens redskap ─plågoriset, piskan och korset- vilka syns märkta som «B» på vågens vänstra vågskålen.
Världen har inte för avsikt att fatta något av dessa instrument, såsom hans gest med den öppna högra handen visar. Under det att hans vänstra hand knuffar ner behållaren till höger, vilket visar att han föredrar dess innehåll «av vikt»: kronan, spiran, bägaren, tärningen, mynten och påsen med pengar, betecknade med «D». Den giriga demon som dyker upp från helveteshålet för att komma över dess objekt och instämma med Mundus gest för att uppnå och tillskansa sig de värdsliga tingen.
Det är intressant det faktum att centralfiguren på denna gravyr, varken mer eller mindre handlar om än representationen av den sovande mänskligheten. Ordet persona på latin översätts som ‘mask’, och vår personlighet är, mycket riktigt, en egoist mask, något sim inte har en transcendental realitet, det vill säga, i frånvaro av VARAT.
Över denna centralfigur kan vi lätt observera en individ som är klädd på ett sätt som clowner gör. Och, underligt nog, är det han som håller i vågen med dess två vågskålar, som samtidigt innehåller de egoiska instrumenten och de andra förbundna med nattvarden. Denna individ är, utan något tvivel, det PLURALISERADE EGOT, MIG SJÄLV som varje person bär inom sig och vilket utgör den missöde som inte tillåter oss att ha helig individualitet. På grund av detta är vi helt enkelt in samling med tiotusen psykologiska aggregat som är mycket obehagliga och vilka håller oss konfysa genom det sabotage som det orsakar i vårt psyke. Detta är skälet till att denna individ är placerad på huvudet till den figur som vi kallar Mundus.
I den nedre delan och till vänster av vår gravyr måste vi peka på den scen som visar oss Ängeln Gabriel vid det tillfälle där de Heliga Skrifterna talar om besökelsen. Det vill säga, när Maria- den Gudomliga Modern– får besök av änglaväsendet för att meddela henne att hon skulle komma att bli moder till Messias -det vill säga: Jesus-. Det är uppenbart att detta är en anspelning på det drama som vi alla gnostiker strävar efter att leva i vårt inre, det vill säga, ankomsten av Kristusbarnet i skötet av vår välsignade Stella Maris ─den hindustanska Devi-Kundalini ─. Detta är betecknat med bokstaven «E».
Det är samtidigt skrämmande att Mundus ─världen, mänskligheten ─ är mer böjd åt, eller uppskattar mer de saker som untgör den egoísta fantasin ─maktspiror, kronor, pengar, bägare, påsar, tärningar, etc., etc., etc.─, i stället för att längta efter att närma oss den kristiska världen. Och så som vi ser på vår gravyr, alla sker som utgör vår världslighet attraheras av vår egen inre satan, för han lever av detta, genom detta, i detta och för detta; en med andra ord: för att utforma sitt rike i involutiones tartaros. Det är därför som representationen av helvetet är ett enormt öppet hål berett att uppsluka de sovande själarna, så som Gnosis mycket riktigt indikerar.
I den övre delen till vänster ser vi sedan María ─Devi-Kundalini─ svävande och på sidorna omgiven av fyra vaktande änglar. Det kan inte förnekas att det gudomliga Eviga Feminina har änglakrafter runt omkring sig, för Hon är just precis Moder till alla de Adepter som har uppnått detta gudomliga tillstånd. Natura atrae natura, säger Alkemin till oss, saker och ting attraherar varandra i enlighet med deras egen natur; det gudomliga attraherar det gudomliga, det onda attraherar det infernaliska, detta är lagen.
Bland de kristliga redskapen måste vi betona några detaljer utifrån gnostisk synvinkel:
- Kalken eller den heliga yoni som aldrig saknas i de självförverkligande Adepternas liv.
- Piskan, ett redskap som är en allegori för de frivilliga lidandena och de medvetna uppoffringarna.
- Korset, som representerar, inte bara den förskräckliga korsfästning som tillhär det Andra Bergets invigande mysterier, utan det heliga korsandet av lingam-yoni av de tantriska mysterierna; den nyckel som, just precis, leder oss till de kristliga stadiernas nivåer.
- Den öppna Bibeln, som är en allegori för det faktum att vi konstant ger näring till oss själva genom regenereringens lära.
I en annan del, i den övre delen till höger av vår illustration, observerar vi några änglar eller Adepter av Ljus som driver ut demoniska väsen mot avgrunden. Två av dessa änglar bär sköldar -allegori för försiktigheten- och flammande svärd, och en tredje bär ett kors med sig som har änden av en lans, med vilken den också driver ut de demoniska väsendena mot naturens infradimensioner -det vill säga: helvetena-. Detta är angivet med bokstaven «F».
Jag sänder er nu några fraser som förtjänar att man reflekterar över:
«Evigheten bryter varje mått och förintar varje jämförelse».
Pierre Nicole
«Håll fast vid det närvarande. Varje situation, varje ögonblick, har ett oändligt värde för det representerar en hel evighet».
Goethe
«Evighet: en dag som varken har gårdag eller morgondag».
Massilon
«Majoriteten av människorna som inte vet vad de ska göra med detta liv, vill ha ett annat som aldrig tar slut».
Anatole France
PERFER ET OBDURA.
─‘Uthärda och håll ut’─.
KWEN KHAN KHU
