Mycket kära vänner:
Med en enorme glädje förmedlar jag förklaringen till er beträffande denna gravyr som bär titeln:
MÅTTFULLHETEN
Denna gravyr genomfördes av Pieter Brueghel den Äldre mellan åren 1526 och 1569. I själva verket handlade det om en serie av gravyrer vilka på sin tid döptes till de sju dygdernas värld.
Några viktiga kommentarer:
«Religionerna definierar de sju dödssynderna och deras motsatser, dygderna: vreden och stillheten; girigheten och återhållsamheten; vällusten och kyskheten; frosseriet och måttfullheten; avundsjukan och altruismen; lättjan och viljekraften; högmodet och ödmjukheten.
Men det talas också om de sju dygderna förmodligen i bemärkelsen av de egenskaper som bör följa och uppmuntra en själ på dess andliga väg. Och de är även sju, fyra som den klassiska filosofin -Platon- kallar «kardinaldygder » ─från det latinska cardinalis som betyder ‘huvudsaklig’ eller ‘fundamental’─: försiktigheten, rättfärdigheten, kraften och måttfullheten, assimilerade av den kristna teologin, vilken lagt till ytterligare tre, kallade «teologiska dygder »: tron, hoppet och barmhärtigheten ─kärleken─.
Det sägs, även, att de fyra första betraktas som fundamentala eftersom de återupprättar «normaliteten» eller den autentiska humaniteten i oss, för att sedan utveckla de övriga tre vilka är gudomliga gåvor och vilka förenar den mänskliga delen med den gudomliga delen».
Det är, emellertid, bra att veta att man på denna gravyr inte betonar enbart behovet av en moralisk dygd och inte heller måttfullheten som en motsats till frosseriet, utan snarare behovet av måttfullhet inom den ALKEMSIKA KONSTEN.
Det finns några intressanta kommentarer som ger stöd åt denna föreställning:
«I forntiden, identifierades måttfullheten genom ordet soprhosyne, vilket vanligtvis innebar självkontroll eller kyskhet mer än behärskning, robusthet i det mentala sinnet, självkännedom…
På andra språk finns det inte ett enda ord som är en enkel motsvarighet -till soprhosyne─, men ibland översätts det som försiktighet, självkontroll, behärskning eller måttfullhet.
Redan under karolingerepoken, bar måttfullheten på en fackla och hällde vatten från en kanna… Närvaron av dessa attribut hänvisar oss till patristiska källor, eftersom Julianus Pomerius -en kristen präst i Gallien under 400-talet -förklarar för oss att måttfullhetens huvudsakliga aktivitet består i att släcka passionens lågor: Ignem libidinosae voluptatis extinguit / Hon -måttfullheten- släcker den vällustiga njutningens eld».
Beskrivning av individerna:
I den övre delen, på den vänstra sidan av gravyren, är det lätt att lägga märke till ett par som befinner sig på en teaterscen med publik och en orkester. Dessa är historiens huvudrollsinnehavare och huvudrollsinnehavare i det Stora Verket…Till höger ser vi två pelare: en som flera individer mäter med en mängd instrument – vinkelhake, kompass, tråd av bly, etc., etc., etc.-, och en andra pelare som, till hälften, är täckt med moln i en stjärnklar natt, med en sol och en måne på himlafästet. Där syftar man på makrokosmos -universum- och Jorden representerar mikrokosmos. Bägge kosmos svarar mot varandra för som det är ovan är som det är under och vice versa, vad som är under är som det som är ovan. Allt är kontrollerat av Solen och Månen, huvudsakligen refererande till det gnostiska Arché som består av de två väsentliga substanserna -Svavel och Kvicksilver-. Här är skälet till att vi ser två män som håller på att mäta universum och jordklotet, eftersom det finns behov av att veta att alla lagar i universum och på jordklotet även finns bevarade i människan.
Dessa två pelare visar på behovet av att skapas i vårt inre genom stor verksamhet, det vill säga, med mycket tålamod och i beaktan av fundamenten till det alkemiska verket. Bägge pelarna pekar tydligt på den hemliga Filosofins SVAVEL OCH KVICKSILVER.
Mycket intressant är stenen som finns på bilden på vilken en man finns tecknad och vilken en arbetare mäter med en vinkelhake. Alla dessa små män som vi ser på denna gravyr representerar olika delar av vårt VARA som hjälper oss i kristalliseringen av vår Sten. I detta minutiösa arbete måste vi alltid förbli i RÄTT KÄNSLA, RÄTT TÄNKANDE och RÄTT AGERANDE; det är vad vinkelhaken representerar.
Den gudomliga kvinna som framträder i centrum av gravyren och har namnet TEMPERANTIA ─syftande på måttfullheten─, broderade på sin klänning står på ett väderkvarnsblad – för att visa att detta arbete sätts i gång genom konsten att kunna andas – och hon håller i sin högra hand ett betsel placerad över sin mun. Detta sistnämnda visar oss behovet av att alltid vara behärskade i verbet, i ordet. Hon åtföljs av många andra symboler: en klocka på huvudet, vilket visar tider och tider för det inre arbetet. Hon bär även två nycklar i sin vänstra hand, vilka på nytt allegoriserar de vises Svavel och Kvicksilver. Hon bär även på en bok vid den vänstra axeln. Denna bok markerar reglerna för den hermetiska konsten och detta bekräftas av en linjal som framträder tillsammans med henne. Tillsammans med denna linjal observerar vi basen av en pelare och ett klot. Basen av pelaren indikerar att vi behöver ha bra etiska grunder för att lyckas i våra avsikter, och det lilla klotet påminner oss om det ursprungliga kaoset i sädesvätskan som måste omvandlas och transmuteras.
I den nedre delen finns det en grupp elever – delar av vårt VARA- vilka studerar en bok där det står skrivet A, B, C, D…, såsom ett alfabet, vilket förmodligen betyder grunderna till den alkemiska konsten. Lite längre upp finns det två individer som försöker jaga en fågel som sitter på en kupol till en kyrka, den ena med en båge och den andra med ett gevär, och bredvid dem finns det två stridskanoner och ammunition. Dessa kanoner avspeglar de stora strider som vi behöver utstå tills dess att vi har nått våra mål. Allt det sista är för att visa oss att vi bör fånga det flyktiga elementet -Kvicksilvret- på något sätt, oavsett om det sker med båge -vilken då den är flätad syftar på skapelsens tre ursprungliga krafter- eller med hjälp av eldvapen – anspelande på erotikens eld-.
Slutligen, kan vi se en mening som är skriven på latin:
«VIDENDVM, VT NEC VOLVPTATI DEDITI PRODIGI ET LVXVRIOSI APPAREAMVS, NEC AVARA TENACITATE SORDIDI AVT OBSCVRI EXISTAMVS».
Översatt vill det säga till oss:
‘VI SKA SE DET, SÅ ATT VI VARKEN GENOM ATT HÄNGE OSS ÅT SINNLIGHETEN UPPTRÄDER TYGGELLÖST ELLER LIDERLIGT, ELLER GENOM DEN SMÅAKTIGA SNÅLHETEN LEVER PÅ ETT FÖRAKTLIGT SÄTT ELLER I MÖRKER’.
Vi bör värna om att vi, genom att ägna oss åt vällusten, inte blir slösaktiga och liderliga, men även att vi, på grund av den småaktiga snålheten, inte lever i smuts och okunnighet. Den hermetiska konsten preciserar att den praktiseras av kärlek till gudomligheten, genom att rikta vår sinnlighet mot det heliga och undvika att gå omkring och trakta efter materiell makt eller andlig vilket gör oss småaktiga.
Våra läsare bör även observera att på denna gravyr, på den högra mittdelen av denna, kan man lägga märke till alkemisten som förhandlar om sitt arbete med representanter för Lagen. En av dessa individer som är i färd med att försvara alkemisten inför den Stora Lagen bär på en påse med guldmynt vid midjan. Utan tvekan handlar det om dharma som ska användas för att inte bli stoppade på vår vandring.
Å andra sidan, ser vi på den vänstra mittdelen en slags kör som håller på att sjunga och bakom den kan man se personer som spelar musikinstrument. Vi ska veta att många skriftställare inom ARS MAGNA sätter arbetet med de Vises Sten i förbindelse med musiken. Det är därför som det, på många reliefer i många gotiska katedraler är lätt att observera änglar som spelar fiol eller de uppträder sjungande.
Likaledes, ser vi på den nedre delen till vänster en man som bär en BLÅSBÄLG i sina händer. Detta instrument påminner oss om BLÅSARNA, ett adjektiv som man använde under Medeltiden för att peka på alkemisterna.
I sin tur, befinner sig två andra alkemister i färd med att rita kartor på ett bord, och allt detta får oss att förstå att vi behöver känna till den Esoteriska Vägen och därför behöver vi en rutt som avhandlingarna kommer att visa oss för att lyckas nå fram till vårt mål.
Jag tillägger nu några meningar till er att reflektera över:
«Vill du bli rik? Bemöda dig då inte med att öka dina ägodelar utan med att minska din girighet».
Epikuros
«De som traktar efter många saker kommer att behöva många fler ».
Horatius
«Traktandet efter rikedomar har förslavat människorna till den grad att det förefaller som det inte är de som äger rikedomarna utan att de ägs av dessa ».
Plinius den yngre
«Girigheten fångar och förblindar alla makter ».
Vicente Espinel
«Girigheten har med sig en avgjord vilja att göra vad som är ont».
Fader Mariana
HIC ET NUNC.
─‘Här och nu’─.
KWEN KHAN KHU
