Mycket uppskattade läsare:
Det gläder mig att förmedla några esoteriska kommentarer beträffande:
GUDEN FANES
Innan vi går in på ämnet måste jag göra några kommentarer för er som jag anser vara viktiga:
Några lärda anser att Fanes, Aion, Zervan, Leontocéfalo och Kronos är Gud själv.
När vi, å andra sidan, studerar V.M. Samaels lära finner vi att han säger till oss:
«Där finner vi på ett direkt sätt Lågans Herrar, vilka är den sanna elden. Där finner vi att denna Kraft som befinner sig latent i kaos är en elektrisk skapande kraft som framkallar allt liv i universum.
Detta är vad vi ser i de högre sfärerna av den kosmiska skapelsen. Den latenta elden är ett underverk. Där finner vi dessa eldspustar som tillhör Lejonets konstellation, levande varelser som är omöjliga att beskriva med ord; var och en av dessa är levande representationer av Sefirotkronan i det hebreiska Kabbala, vilket är Keter, Chokmah och Binah».
Den officiella vetenskapen säger till oss:
«I den orfiska kosmogonin är Fanes, på gammalgrekiska ”strålande”, Fanetes eller Primogénito ─ ”den förste att födas” ─ en gud som fötts ur det kosmiska ägg som Tiden [i etern] tillverkat eller alstrat. Det är den förstfödde gudomligheten som utgör ursprunget till alstrandet och framställningen av allting. […]
Fanes var fader till Natten – enligt den orfiska traditionen, genom vilken han förenades för att få Himlen och Jorden. Han var även far till Haven, Solen, Månen, stjärnorna. Equinda [en monstruös nymf, i likhet med Lilith i de hebreiska legenderna] och en av de tre raserna av människor, kallad den gyllene rasen, vilken hade fått den tempererade zonen som plats att leva på Jorden. Allt detta gjorde Fanes från det inre av en grotta, kallad nattens Helgedom. […]
I den orfiska hymnen nummer VI åkallar man honom såsom Protogono[”förstfödd”, ”ursprunglig”, protogonos är de ursprungliga Gudarna i den grekiska mytologin]».
Uppskattade läsare, jag visar er två bilder här: en teckning från 1600-talet gjord av Francesco Rossi – italiensk konstnär, 1510 – 1563 -, på vilken Fanes framträder som en hermafroditisk gudomlighet, såsom han beskrivs i de gamla romerska texterna, och en romersk högrelief.
Vänner, låt oss nu gå till beskrivningen av dessa bilder och dess symboler, uppenbarligen alltid i ljuset av Gnosis.
Först av allt börjar vi med att försöka förstå det som har att göra med själva Guden Fanes. Man säger till oss att denna gudomlighet är som en representation av flera Gudar, bland dem Kronos, som symboliserar tiden. Man förklarar, dessutom, att det var Fanes som skapade tiden, himlen, jorden och till och med en monstruös nymf, och å andra sidan uppger man för oss att han var nattens fader. Dessa samband visar oss att Fanes är själva representationen av det Heliga Okidanokh, den store befruktaren av Mulaprakriti. Det är uppenbart att det är därför som han uppträder innan själva jorden och himlarna.
Man säger, å andra sidan, att han var skaparen av haven, månen, stjärnorna, etc. Med andra ord är han den store ORGANISATÖREN som emanerar, vilket man mycket riktigt kommenterar, från själva det kosmiska ägget eller arché somV.M. Samael talar tll oss om.
Något viktigt att ta hänsyn till i denna gudomliga representation är följande:
- Han betraktas som odödlig, utan vare sig början eller slut.
- Man betraktar honom som skaparen av himlen, jorden, stjärnorna, månen, rasen av människofrön av guld, etc., etc., etc.
- Hela skapelsen planerar han under natten i en grotta kallad nattens Helgedom, syftande på den Kosmiska Natten eller Pralaya.
- Alla dessa egenskaper är kännetecken för det HELIGA OKIDANOKH.
Man kommenterar även för oss att han är fadern till rasen av människorna av guld, man visar oss att han är skaparen av den gudomliga avkomma som befolkade vår värld, och därför lägger V.M. Samael tonvikt vid Lågans Herrar, varelser gjorda av ren eld som liknar de eldsgnistor som tillhör Lejonets konstellation.
Det är utom all fråga att, eftersom Fanes är «nattens fader», säger man till oss att denna mycket heliga självmedvetna och allstädesnärvarande, under den Kosmiska Natten, för sig själv, håller på att organisera det som kommer att bli nästa Kosmiska dag eller Maha-Manvantara. Och allt detta planerar han från det inre av en grotta, vilket är en anspelning på själva innandömet av den Absoluta Abstrakta Rymden. Märkligt nog kallas denna grotta nattens Helgedom…..
Vi får inte glömma att det mycket Heliga Okidanokh genomkorsar hela rymden och börjar befrukta hela Mulaprakriti. Detta inkluderar själva helvetena till de världar som allegoriseras av den monstruösa nymfen, som liknar Lilith i det hebreiska Kabbala.
Det är intressant att se att, såväl under fötterna som över huvudet, framträder på denna Gud då två hälfter av ett ägg fyllt av lågor. Det är anledningen till att man säger, mytologiskt talat, att han själv kom fram ur det kosmiska ägget.
När vi nu beskriver denna gudomlighet refererar vi först till den bild som skapats av Francesco de Rossi.
På denna kan vi observera Guden Fanes med hermafroditiska egenskaper: femenina bröst och maskulin fallus. Hans kropp uppvisar nakenhet.
Vi ser honom komma upp ur en slags bägare fylld av eld, den vas som vi, likaledes, ser närvarande på Gudens huvud, även den fylld av eld.
I sin vänstra hand håller denna gudomlighet en stav som påminner oss om den patriarkala staven, å andra sidan en symbol för ryggraden. I hans högra hand lägger vi märke till en stråle, indikator för det ursprungliga Fohat.
Denna Gud har vingar på sin rygg och högst upp på hans rygg kan vi observera en halvmåne. Varför? Svar: för att Gudar och Gudinnor är barn till den Kosmiska Modern.
En slags orm-drake slingrar sig på kroppen till Guden Fanes för att visa oss den eldkraft som dessa gudomligheter representerar.
Fötterna till denna Gud framträder här som klövar eftersom alla dessa gudomliga manifestationer är besläktade med skuggan av Herren Lucifer.
Runt denna representation kan vi se zodiakbältet för att påminna oss om att allt har varit Eldens barn.
På barmen till detta gudomliga väsen visar man oss ett lejonhuvud. Vi får inte glömma att lejonet, på samma sätt, inom symboliken, syftar på eldens kraft. På sidorna om denna underbara konstnärliga representation kan vi lägga märke till två huvuden, det ena tillhör en hjort och det andra en vädur. Vädurens representerar den maskulina elden och hjortens den feminina elden.
Om vi nu fördjupar oss i den andra bilden som refererar till Fanes:
«Figuren står upp i en slags nich , som inleds av ett eliptiskt band som är indelat i tolv delar. Varje del innehåller ett zodiaktecken. I hörnen finns huvuden tillhörande de fyra väderstrecken».
I det här andra fallet, visar man inte Guden Fanes som en hermafroditisk varelse, och i stället för femenina bröst ser vi ett lejonhuvud på bröstkorgen till denne gudomlighet. Men vi ser Guden, runt vilken en orm slingrar sig som når upp till hans huvud. Dessa representationer – lejonhuvudet och den slingrande ormen – pekar på eldens visdom.
Här, på denna representaion av den välsignade Fanes, kan vi även lägga märke till de två delarna av ett ägg från vilka det kommer fram lågor oupphörligen.
Som på den föregående bilden, är Fanes fötter som klövar. Detta beror på samma anledning – att dessa gudomligheter har sina rötter i den Luciferiska traditionen.
En Annan mycket intressant bild av Fanes är en gravyr som gjordes år 1569 av Girolamo Olgiati – en italiensk gravör – , Allegori om Alkemi. Den finns på British Museum.
Historikerna kommenterar att den inskription som framträder i den övre delen av gravyren: «Hoc monstrum generat, tum perficit ignis, et Azoch», betyder att tiden framkallar råmaterialet under det att Elden och kvicksilvret perfektionerar det –
den förenade inverkan från Elden eller Svavlet och Kvicksilvret, vet vi omvandlar råmaterialet till de Vises Sten.
I hans högra hand har Fanes här ett par vingar för att visa hans flyktighet och gudomliga allstädesnärvaro.
Gudomligheten har ett huvud med tre ansikten, under hans fötter finns det en drake och på den vänstra sidan fågel Fenix. De tre huvudena till denna gudomlighet pekar på skapelsens tre ursprungliga krafter. Fågel Fenix är en symbol för odödligheten. Draken är inget annat än en anspelning på Lucifer.
Även på denna bild är Fanes omgiven av zodiakbältet, eftersom den ursprungliga elden är skaparen av kosmos och allt som finns bevarat där.
I den vänstra handen, i detta fall, håller gudomligheten en lans som allegoriserar den skapande kraften av den maskulina lingam, eller den erotiska Kraft som transporterar befruktandets eld.
Likaledes, kära läsare, kan vi på sidorna av denna figur se huvudet till en vädur och huvudet till en hjort, vilka båda är representationer för den erotiska maskulina och feminina kraften.
Vissa lärda förbinder Fanes med AION, den grekiska mytilogins gud som antagits av romarna och vilken de ansåg vara den högste och opartiska Guden, den eviga Tidens och Välståndets Gud, som varken har en början eller ett slut. Han är, följaktligen, en evighetens Gud som är förbunden med andra mysteriereligioner vilka har att göra med de högre världarna av Medvetenhet…
Fanes är även förbunden med Zurvan eller Zervan, en ursprunglig Gud av Tiden och Ödet i den den iranska mytologin, och med Leontocéfalo
i Mithraskulterna, den eviga Tidens högste Gud.
Jag förmedlar nu några fraser till er att reflektera över:
”Evigheten tar sönder varje mått och förstör varje jämförelse”.
Pierre Nicole
”Klamra dig fast vid det närvarande. Varje situation, varje ögonblick, har ett enormt värde eftersom de representerar en hel evighet”.
Goethe
”Evighet, en dag utan varken gårdag eller morgondag”.
Massillon
”En blick bakåt är mer värt än en blick framåt”.
Arkimedes
FAC SIMILE.
”Agera på ett liknande sätt”.
KWEN KHAN KHU
