Mycket kära läsare:
Jag skyndar mig att förmedla denna sällsamma skulptur till er vars upphovsman är Torquato Della Torre. Skulpturen gjordes mellan 1851 och 1854.
Detta magnifika konstverk bär titeln…
…PER ME SE VA TRA LA PERDUTA GENTE.
”genom mig går man med det förtappade folket”
Även om denna skulpturala representation åtföljs av den titel som vi tidigare har visat, är realiteten att den har ett djupt esoteriskt och teologiskt-filosofiskt innehåll.
Vi börjar med att säga att den centrala figuren till detta underverk visar sig vara en naken kvinna. Vi vet alla, genom Gnosis, att mänskligheten övergav det jordiska paradiset när den begick den förbrytelse som vi kallar OTUKTEN. Om och om igen säger Samael till oss i sin lära att kvinnan är inkörsporten till invigningen, men på samma sätt som denna port kan förvandlas till vår räddning kan den även förvandlas till vår förtappelse, eftersom sexualiteten är absolut helig och beroende på hur vi förhåller oss till den kommer vi att återvända till den välsignade Moder Kundalinis sköte eller vi kommer att gå in i det som religionerna kallar avernus, helvete, tartarus, avitchi, etc., etc., etc.
Det råder inget tvivel om, tålmodiga läsare, att okunnigheten är våghalsig och många intellektuella, vilka saknar en djup insikt beträffande tolkningen av symbolerna har misstolkat denna skulptur och har därför kallat den Orgiens allegori…
Framför allt observerar vi att damens blygdregionen är täckt av en rosenbuske. Detta betyder att den maximala dygd som vi bör eftersträva är kyskheten. Uppenbarligen talar vi inte här om prästerskapets avhållsamhet som utövas av många skenheliga och munkar som misstagit sig, vilka sedan århundraden har förbannat sexualitetens mysterier, nej. Vi talar om suprasexualiteten som tillåter paren att leva en sexualitet i vilken förlorandet av våra sexuella sekretioner INTE FÖREKOMMER. Detta kallas alkemisk transmutation och har varit grunden till denna tusenåriga vetenskap som vi gnostiker har kallat Alkemi.
Vi gnostiker får inte glömma att varje kvinna, i det lilla, är representationen av Gud Moder. Detta innebär att varje kvinna är nyckeln för att återvända till det förlorade eden som JOHN MILTON talade om på sin tid i sitt berömda verk Det förlorade paradiset.
När vi analyserar de detaljer som åtföljer detta verk finner vi mycket intressanta saker. Till exempel, en av fötterna till denna kvinna håller på att trampa på eller vidröra inget mindre än den kristna Bibeln. Detta är för att säga oss allt vad denna heliga bok innehåller i förhållande till detta mysterium som vi kallar kvinna. På denna Bibel framträder ordet EVANGELIUM för att visa oss att i henne, i kvinnan, finns summum evangeliumbevarad.
En annan viktig detalj ligger i det faktum att denna kvinna noggrant skyddar, med sin högra hand, en kanna med vin för att inte spilla ut det. Utan tvivel är detta för att visa oss att Ens-Seminis vin serveras vi när vi på djupet respekterar KÄRLEKENS sakrament.
Och på denna kanna klättrar en bevingad drake, eller en salamander med vingar, upp. Det är känt att draken pekar på den Heliga Eld som kommer till oss när vi sublimerar det metafysiska samlaget. Kannan, i sig själv, är en mycket gammal allegori som refererar till den feminina yoni.
Det är bra att lägga märke till att den soffa på vilken kvinnan vilar, också är dekorerad med groteska och monstruösa former. Detta är en anspelning på de olika psykologiska aggregat som vi alla bär inombords och vilka håller oss försänkta i permanent entropi.
Det är, likaledes, bra att indikera att man bland de blommor och växter som framträder längst ned på tronen eller fåtöljen som kvinnan ligger på, kan se en orm som lyfter upp sitt huvud och reser sig. Denna orm är Stella Maris – Devi Kundalini, Havsjungfrun…
I övrigt, måste man betona att vi vid fåtöljens fot kan lägga märke till en dödskalle, en oljelampa och en fladdermus med utsträckta vingar. Vad är allt detta? Svar:
- Dödskallen är tanken på döden som varnar oss för att allt är övergående och att vi, därför, bör dra nytta av vår existens för att DÖ PSYKOLOGISKT, genom att göra slut på våra svagheter..
- Oljelampan symboliserar de vises Kvicksilver, den skapande energin.
- Fladdermusen representerar det inre mörkret som alltid försöker hålla oss kvar i vårt Medvetandes mörker.
Något som förtjänar att nämnas på dessa blad är det faktum att meningen Per me se va tra la perduta gente framträder i verketav Dante Alighieri. I detta fall åtföljs denna mening av andra som är lika viktiga. Dessa fraser läser den stora Mästaren när hans steg når avgrundens portar, låt oss titta på dem:
«Genom mig går man till den smärtsamma staden,
Den gudomliga komedin av V.M. Dante Alighieri
genom mig går man in i den eviga smärtan,
genom mig går man med det förtappade folket»
På denna Bibel framträder ordet EVANGELIUM för att visa oss att i henne, i kvinnan, finns summum evangelium bevarad.
Os entrego ahora unas frases parra ser reflexionadas:
Jag överlämnar nu några fraser till er att reflektera över:
«Den vise skäms över sina defekter, men inte över att korrigera dessa».
Konfucius
«Defekten är ett monster som alstrar oss ».
Pytagoras
«Den som uthärdar mina defekter är min herre, även om han vore min tjänare».
Goethe
«Ibland är det mycket mer ansträngande att eliminera en enda defekt än att förvärva hundra dygder ».
La Bruyere
«Den värsta av defekterna är att föreställa sig att man är undantagen från dessa».
Bottach
OMNIUM CONSENSU.
─‘Med allas samtycke’─.
KWEN KHAN KHU