Människan, inom det som vi kallar egoismen, tänker bara på sig själv, tänker bara på att samla på sig rikedomar, på tävlandet mot varandra, glömmer alla etiska, andliga, själsliga och psykologiska principer, och har skapat ett system för livet som inte alls bryr sig om andras välbefinnande, allmänhetens intresse, och det enda som det bryr sig om är att förstärka det djuriska Egot hos varje person.
Detta beror på att samhället, i sin helhet, i de olika samhällsklasser som det är uppdelat i: den religiösa, politiska, ekonomiska och även den filosofiska klassen, har upplevt en degradering; till den grad att ingen litar på någon idag, ingen ser något alternativ.
För att styra länderna måste politikerna först styra över sig själva, det vill säga, de måste ha varit herrar över sig själva. Och politikerna har vad alla har inom sig, det vill säga, en fruktansvärd psykologisk splittring. Politikernas mentala sinnen, såsom det mentala sinnet hos vem som helst, fungerar i processen av “mer”: mer pengar, mer befattningar, mer makt, mer konkurrens, etc., och processen av mer har lett människan till att söka ansamlandet av ägodelar, utan att tänka, som jag redan har sagt, på andras välbefinnande.
Man skulle då behöva invertera processen, och istället för att vara egocentrisk skulle man behöva vara “antropocentrisk”, i ordets högre bemärkelse; man skulle behöva vara i enlighet med andra människor.