Mycket kära läsande vänner:
Genom dessa rader vill jag vända mig till er alla, och vid detta tillfälle skriva till er beträffande det liv som tillhört…
…APOSTELN SANKT BARTOLOMEUS
Tolv var de män som valts ut av V.M. Aberamentho för att hjälpa honom att utveckla hans heliga doktrin och för att de skulle delta i det oerhörda drama som vi idag känner till under beteckningen dramat på Dödskalleberget eller dramat på Golgata.
De ägnade alla sina liv helt och hållet åt att följa Messias, som var så omnämnd i alla bibliska profetior under många sekel och, eftersom de på ett direkt sätt hade upplevt dessa realiteter genom de gärningar som de såg Nasaréen genomföra , övergav de allt för att endast ägna sig åt att vandra genom världen predikande det goda budskapet som Theomegalogos erbjöd denna mänsklighet som var fast i förvirring och i perversion.
En av dessa män som historien kallar Apostlar var, just precis, en lärjunge till den Store Kabiren från Galiléen som man kommer ihåg som Aposteln Sankt Bartolomeus…
För att vid detta tillfälle tala till er om denna martyr ska jag ta som objekt en skulptur som finns i Duomo di Milano, eller katedralen i den italienska stad som vi idag kallar Milano.
Detta arkitektoniska verk gjordes av renässanskonstnären med namnet Marco d´Agrate, som levde mellan åren 1504 och 1574. Skulpturen är belägen framför det gamla mausoleet, på tvärskeppets högra sida, och det är det mest berömda verket inne i detta majestätiska mausoleum.
Detta verk representerar Aposteln Sankt Bartolomeus, som blev levande flådd, utan hud, vilket hänger från axlarna och faller ner på framsidan så som det vore en mantel. Aposteln bär en öppen bok i sin vänstra hand och i sin högra en kniv.
Mästarna i Alkemi från Kristendomens första tider, och under Medeltiden, symboliserade de vises Kvicksilver i form av en öppen bok, och visade oss genom denna bild att de heliga vattnen redan hade blivit befruktat av det gudomliga Svavlet och den välsignade Stella Maris Eld. I övrigt, syftar den kniv som Aposteln bär inte enbart på det sätt genom vilket de tagit hans liv, utan den symboliserar även kniven av självobservation av oss själva för att då finna upplösningen av det djuriska Egot i var och en av oss.
När vi studerar detta storslagna konstverk på nära håll lägger vi märke till att Sankt Bartolomeus blick betraktar oändligheten och visar, likaledes, en djup smärta. Vid basen av skulpturen kan man läsa en inskription på latin som säger: «NON ME PRAXITELES SED MARC FINXIT AGRAT». Denna mening översatt berättar för oss: ‘Det var inte Praxiteles som gjorde mig, utan Marco d´Agrate…’. Vi får inte glömma att Praxiteles var den mest kända grekiska skulptören på 300-talet f. Kr.
Om vi nu går in på ämnet, är det bra att påminna om att det är endast genom att vara grymma mot oss själva, i vår kamp mot det djuriska Egot, som vi, slutligen, kan göra verklighet av den korthuggna fras som många Mästare inom den transmutoriska konsten betonade: «Må köttet överge benen!».
Vi behöver kamrater, uppleva de oerhörda frivilliga lidanden och experimentera många medvetna uppoffringar. Allt detta uppenbarligen genom den didaktiska psykologi som vår Avatar och Patriark, V.M. Samael Aun Weor, tack och lov, visat oss genom sina mästerverk beträffande Gnosticismen. Didaktiken beträffande döden var känd av den tibetanska Buddhismen redan för tusentals år sedan, och därför finns det skulpturer som representerar en verkligt skelettliknande yogi och sittande i lotusposition för att gå in i djup inre meditation.
När vi studerar det liv som tillhörde V.M. Aberamentos Apostlar blir vi bestörta inför den död som mötte var och en av dem i slutet av deras liv. Det var för alla en tragisk död, fylld av oerhörd smärta, omöjlig att beskriva med ord. Några blev avsågade, andra halshuggna som Paulus från Tarsos, etc., etc., etc. Och inför dessa oväntade dödsfall uppstår en fråga i vårt sinne: Betalade de alla en fruktansvärd karma för att de hade tjänat Kristus och genom detta eftersträvade de att uppnå deras andliga frigörelse?
SVAR: Ja och nej. Förvisso är det så att när någon är beredd att överge Samsaras Hjul – hjulet av födelser och död, är det uppenbart att man innan man gör det bör betala så mycket som det sista öret man inte har betalat karmadomstolarna på grund av våra felaktiga gärningar i tidigare existenser. Sådan är Lagen, detta är frigörelsens pris. Men, å andra sidan, blev dessa dödsfall inramade i historien som ett budskap till mänskligheten, eftersträvande att göra den medveten om det trängande behovet av att separera oss från den mayaliknande illusionen om vår existens för att överlämna oss själva i VARATS famn.
Allt detta visste V.M. Aberamento på förhand och han anförtrodde detta till sina tolv Apostlar, vilka i sin tur accepterade den utmaning som det Solära Logos givit dem… Det är också viktigt att inte glömma att himlen intas genom en anstormning och endast de modiga har intagit den!, det säger den hermetiska traditionen.
Hur många av oss skulle vara kapabla att ge så mycket som den sista blodsdroppen av kärlek till DEN TREDJE FAKTORN AV MEDVETANDETS REVOLUTION? Skulle vi vara kapabla att nå upp till dessa uppoffringar? Låt oss reflektera, vänner, för Självförverkligandets stig kommer alltid att kräva mer och mer uppoffringar av oss varje gång som vi är allt mer ivriga att närma oss det Evigas rike….
Jag överlämnar nu några fraser till er att reflektera över:
«Personernas meriter sätter priset på deras gärningar ».
Kristina av Sverige
«Naturen utgör meriten och förmögenheten verkställer den ».
La Rochefoucauld
«Martyrskapet är en rubrik för tron ».
Fray Damián Cornejo
«Gud sårar alla som förbereder sig inför den eviga frälsningen ».
San Isidoro från Sevilla
«Vad himlen har befallt finns det varken flit eller visdom som kan förhindra».
Cervantes
MEMENTO MORI.
‘Kom ihåg att du en dag kommer att dö’
KWEN KHAN KHU
