Mycket kära läsande vänner:
Jag skyndar mig att sända er denna gravyr som bär titeln…
…NATURA CONSPICE SORTEM
─‘Observera naturens öde’─
Denna gravyr gjordes av Guillaume de la Perrière ─1499-1554─, en fransk humanist och författare. Denna gravyr förekommer i hans bok med titeln LA MOROSOPHIE. Uppslagsverken definierar morosofi som en psykologisk störning som kännetecknas av ett beteende som är klokt och lugnt på ytan men oordnat i grunden.
Denna latinska fras säger oss:
«Quae modo mater erat, formam capit illa novercae, Et quos lacte aluit, conficit illa flagris: Quisquis ades, miseram Naturae conspice sortem, Distinguit quam, vix ortus ab interitu».
Översättningen av denna är följande: ‘Hon som var som en Moder tar formen av en Styvmoder, de som hon närde med mjölk dödar hon med piskor. Vem som helst som närmar sig observerar det Naturens miserabla öde, där födelsen knappt skiljer sig från döden’.
På ett mystiskt sätt illustrerar denna gravyr för oss dessa två aspekter av Gud Moder som vår V.M. Samael Aun Weor ofta talar till oss om i sina verk.
I dessa kommentarer avslöjar vår Patriark för oss de olika egenskaper som det Eviga bevarar inom dess feminina manifestation. Det är på så vis som vi vet, inom det samtida Gnosis, att Hon, Stella Maris, i själva verket har fem uppdelningar, nämligen:
- Den Kosmiska Modern ─NUT hos de forntida egyptierna ─, upphovet till vårt universum eller kosmiska sköte.
- Moder Natur, skaparen av naturen och dess riken.
- Moder Kundalini, vår inre individuella lilla Jungfru i var och en av oss, Stella Maris.
- Elementalmagikern, hon som ger oss våra instinkter, hon som instruerar oss beträffande Elementalmagin.
- Moder Död, hon som avgör vårt slutliga öde och hon som hjälper oss med det djuriska Egots död när vi vädjar till henne om det i våra alkemiska arbeten. Det är även Hon som följer oss när vi sänds till den Andra Döden, det vill säga, när vår själsliga evolution har misslyckats och vi därför sänds till den nedsänkta involutionen i naturens atomiska helveten.
Det är klart, kära vänner, att det är Devi-Kundalini som i sitt sköte frambringar vår jordiska fysionomi, och hon gör det med djup kärlek och ömhet. Genom vår fysiska moder ammar Hon oss och får oss att växa inom existensens område. Hon fostrar oss, hon vägleder oss; med andra ord, på sina axlar lägger hon uppgiften att presentera oss som vuxna varelser inför naturens scenario.
Men, tack vare Gnosis vet vi idag att det gudomliga Eviga Feminina har olika utseenden och en av dessa är hennes förbindelse med själva döden.
Detta är innebörden med att vi på vår gravyr ser en dual kvinna som å ena sidan håller på att ge sin moderliga nektar till tre barn och å andra sidan håller hon på att med en piska och en bunt törnen slå dessa tre barn eller spädbarn som nu har förvandlats till vuxna…
Vi måste förstå att vår Gudomliga Fru följer vårt beteende på mycket nära håll, och när vi väl har uppnått tonåren ser Hon tydligt att våra psykologiska aggregat invaderar oss konstant. Det är där som vi börjar överge vår barndom på ett definitivt sätt för att börja göda vår avskyvärda egeiska psykologi. Eftersom vår välsignade Moder Kundalinis etik befinner sig i träta med den oordning som behagar vårt DJURISKA EGO, börjar hon då tillåta att Karmas Herrar tillämpar sina tillrättavisningar i vår existens, och på detta sätt börjar vi att leva bland sjukdomar, moraliska slag, misär, ovisshet, laster, förräderier, etc., etc., etc.
Å andra sidan vet Stella Maris perfekt vilka våra karmiska skulder är som vi drar med oss sedan tidigare existenser, och om vår säck med förbannelser redan håller på att svämma över, då ger Hon tillåtelse till karmas bödlar att vi blir plågade på olika sätt. Den barndom som vi tidigare hade levt försvinner totalt till dess att den förvandlas till extravaganta trasor som tjänar som utfyllning i ett sönderfallet samhälle som vi alla utgör en del av.
En av våra ceremonier talar om dessa saker på följande sätt, genom att referera till den förlåtelse som Hon, Devi-Kundalini många gånger har beviljat oss, låt oss se:
«Mycket har jag förlåtit syndaren. Ibland har denne blivit dömd av den Himmelska Rättvisans Domare men jag har förlåtit honom. Det har funnits stunder när jag har avlägsnat mig från Domstolarna för att inte bli nedtrampad av Herrarna av Katancia Lagen.
«KÄRLEK ÄR LAG MEN MEDVETEN KÄRLEK», det varskos vi om av Gnosis från alla tider. Kärleken från vår Gudomliga Fru harr inte överseende med förbrytelsen. Den sanna MEDVETNA KÄRLEKEN åtföljs av STRÄNGHET, och när vi, de rationella humanoiderna, bryter mot den högre lagen, då bestraffas vi at Katancia Lagen – ─den högre Lagen─.
Ett annat maxim i vår gnostiska undervisning varskor oss om att: «Den trogen sonen älskar sin Moder. Den otrogne sonen glömmer sin Moder, han går vilse och hemfaller åt misstag…». Detta är lagen för alla dödliga. Lag är lag och lagen uppfylls.
Jag lägger nu till några fraser till er för er reflektion:
«Lagen är mänsklighetens medvetande».
Concepción Arenal
«Lagarna bevarar sitt anseende, inte för att de är rättvisa, utan för att de är lagar».
Montaigne
«Där lagen slutar börjar tyranniet».
Chatam
«Vad lagarna inte undviker kan hederligheten undvika».
Seneca
«Lagarna är härskarnas härskare».
Ludvig XIII
SEMPER FIDELIS.
─‘ALLTID TROGNA’─.
KWEN KHAN KHU