Känselsinnet

Känselsinnet 1181 989 V.M. Kwen Khan Khu

Mycket kära läsare:

Härmed sänder jag er en nytt avslöjande som nu refererar till…

KÄNSELSINNET

Känselsinnet

Denna gravyr, i likhet med de andra föregående, tillhör konstnärerna Maerten de Vos och Adrian Collaert, båda av flamländsk härkomst.

I den centrala scenen kan vi se en dam som lutar sig mot livets träd -VARAT, och pekar med den högra handen på en spindelväv, under det att den vänstra håller upp en fågel.

Denna dam sitter på en klippa som är representativ för stötestenen och skandalernas klippa -sexualiteten, så som den Helige Paulus mycket riktigt beskriver den.

Gnosticismen visar oss att, och det är mycket sant, att om spindlar kan symbolisera de mörka krafterna, är det också mycket sant att spindeln syftar på det öde som var och en av oss har, som vävs allt eftersom tiden går. Vid ett tillfälle svarade V.M. Samael en student som såg sig själv inlindad i spindelväv att detta symboliserade hans Jag av ateism…

Vid damens fötter kan vi observera tre djur: en sköldpadda, en ödla eller en salamander och en skorpion. Beträffande dessa  kan vi säga att sköldpaddan under medeltiden, bland alkemisterna, var en symbol för det fasta elementet inom transmutationskonsten, nämligen Elden. Av den anledningen är den inte försedd med vingar och arbetet med Elden genomförs långsamt i vår dolda anatomi.

Skorpionen, å andra sidan, allegoriserar den sexuella kraften, utan vilken det skulle vara omöjligt att genomföra det Stora inre Verket. Därefter måste vi betona att ödlan eller salamandern användes av alkemisterna för att visa de Hemliga Eldarna som redan är utvecklade.

I den övre delen av denna canvas visar man oss, genom den unga kvinnan, att endast genom det flyktiga Kvicksilvret, fågeln, antytt av kvinnan i vår gravyr, kan vi med vishet väva vårt öde. Detta är möjligt när vi inte hemfaller åt otukt.

Det var otukten som var orsaken till att vi blev utdrivna ur paradiset av Medvetenhet, så som vi ser anvisat på den vänstra delen av vår gravyr, just precis under spindelväven. Medföljande Eva och Adam när de blir utdrivna från paradiset, ser vi en orm som krälar tillsammans med dem.  Denna orm är den som Apollo, irriterad, skadade med sina pilar – representativt för otukten, och vilken Skaparen dömde att alltid leva krälande på marken… I denna kontext observerar vi en Kerub som med sitt flammande svärd driver ut de som har som brutit mot den Mycket Heliges befallningar.

På andra sidan av gravyren visar man oss den Store Kabiren från Galileen -V.M. Aberamentho- i en scen där han går för att kalla till sig några fiskare som blev hans lärjungar och till vilka han sa: Fram till nu har ni varit fiskare av fiskar, nu ska jag göra er till människofiskare”, syftande på att han skulle förbereda dem för att bära med sig den kristna läran till hela mänskligheten.

Därför ser vi en av dessa fiskare springande mot Messias, för tillsammans med sina kamrater hade han blivit hänförd inför det mirakel som Jesus hade gjort inför dem genom att göra det möjligt för dem att få en riklig fiskfångst…. Där, i detta fragment, ser vi hans lärjungar när de, i sina nät, samlar in en väldig mängd av dessa varelser som lever i vattnet.

Som en naturlig följd ser vi, i bakgrunden, några skepp som seglar till havs. Dessa skepp representerar mysterierna av Arcanum A.Z.F., vilka tillåter oss att navigera på de medeltida alkemisternas hav av brons. Ett torn kulminerar vår gravyr och symboliserar vår ryggrad, och från den ser vi rök komma ut. Denna rök är produkten av nedbrytningen av våra djuriska psykologiska aggregat.

Denna gravyr åtföljs av en fras som står skiven på latin. Här är den:

«Pertenues tactu quae nectit Aranea telas. Nocte dieque suum pendula texit opus. Quae tactu bona, quae tactu fiant mala, norunt. Qui faciunt: factum iudicet ipse Deus».

Översättning:

Spindeln som med känselsinnet flätar samman mycket subtila vävar. Hängande dag och natt väver den sitt verk. De saker som vid beröring visar sig vara bra, de som vid beröring visar sig vara dåliga visste de som gjorde dessa: Gud själv må döma i vad som har gjorts”.

Med dessa ord säger man till oss att våra handlingar kommer att tala för oss inför den yttersta domaren: Gud.

Jag framför nu några fraser för er reflektion:

«Det stora, oförgängliga miraklet är den mänskliga tron på mirakler ».
Jean Paul Richter

«Miraklerna sker utanför naturens ordning, och mysterierna är de som förefaller vara mirakler men inte är det, utan händelser som inträffar sällan».
Cervantes

«Alla mirakler är så här, plötsliga. Miraklet -sa en tänkare. Är inget annat än ett plötsligt uppträdande av en dold realitet. ».
Amado Nervo

«Barmhärtigheten och Sanningen går tillsammans: de är Rättvisans och Fridens kyss  ».
Bibeln, Psaltaren.

«Välsignade vare de barmhärtiga för de kommer att ta emot barmhärtighet  ».
Matteus Evangeliet

VIRIBUS UNITIS.
─‘Med förenade krafter’─.

KWEN KHAN KHU