I Praktiken har vi kunnat verifiera att såväl de Materialistiska som de Spiritualistiska Skolorna är fullständigt buteljerade i evolutionsdogmen.
Moderna åsikter rörande människans ursprung och hennes förflutna evolution är i verkligheten ren och skär sofism; de håller inte vid en djup, kritisk studie.
Trots Darwins alla teorier, vilka accepterats som en blind trosartikel av Karl Marx och hans så omtalade Dialektiska Materialism, vet moderna vetenskapsmän ingenting om människans ursprung; ingenting har konstaterats av dem. De har inte upplevt något direkt och saknar konkreta, specifika, exakta bevis för Mänsklig Evolution.
Å andra sidan, om vi tittar på den förhistoriska människan, det vill säga den som existerade de sista tjugo-, trettiotusen åren före Jesus Kristus, kommer vi att finna exakta bevis, omisskännliga tecken på en överlägsen människotyp, ofattbar för den moderna människan, vilkens närvaro visas genom mängder av vittnesmål, gamla hieroglyfer, forna pyramider, exotiska monoliter, mystiska papyrus och diverse gamla monument.
Vad beträffar den Förhistoriska Människan, dessa märkliga och mystiska varelser som till en viss aspekt är så lika det intellektuella djuret men icke desto mindre så olika, så avskilda, så mystiska, vilkas illustrativa benknotor återfinns gömda djupt inne i ålderdomliga fyndigheter från istiden eller från periden före istiden, så vet vetenskapsmännen inget exakt, eller något av egen erfarenhet om dessa.
Den Gnostiska Vetenskapen lär att det Rationella Djuret, såsom vi känner det, inte är någon perfekt varelse; det är ännu inte en Människa i ordets kompletta betydelse. Naturen utvecklade det till en viss punkt och övergav det sedan och lämnade det i full frihet att fortsätta sin utveckling eller förlora alla sina möjligheter och degenerera.
Evolutions och Involutionslagarna är själva naturens mekaniska axlar och har inget att göra med Varats Inre Självförverkligande.
Inuti det Intellektuella Djuret existerar kolossala möjligheter som kan utvecklas eller gå förlorade; det är ingen lag att dessa utvecklar sig. Den Evolutionerande Mekanismen kan inte utveckla dem. Utvecklingen av sådana latenta möjligheter är endast möjlig under väldefinierade förhållanden och det kräver kolossala, Individuella Superansträngningar och Kompetent Hjälp från de Mästare som redan har utfört arbetet i det förflutna.
Alla som vill utveckla alla sina latenta möjligheter för att förvandlas till en Människa, bör beträda vägen av Medvetandets Revolution.
Det Intellektuella Djuret är fröet, säden; från denna säd kan Livets Träd uppstå eller den Verkliga Människan, den ”Människa” som Diogenes med en tänd lampa mitt på ljusa dan sökte efter genom Atens gator och som han dessvärre inte kunde finna.
Det är inte en lag att detta frö, denna mycket speciella säd har möjligheten att utvecklas. Det normala, det naturliga är att den går förlorad.
Den Verkliga Människan är lika olik det Intellektuella Djuret som solstrålen är olik molnet. Om fröet inte dör, gror inte plantan; det är nödvändigt, det är oumbärligt att Egot, Jaget, ”Mig Själv” dör så att Människan kan födas.
Skol-, gymnasie- och universitetslärare bör leda sina elever in på vägen av revolutionerande etik. endast på detta sätt är det möjligt att åstadkomma egots död.
Med eftertryck kan vi hävda att Medvetandets Revolution inte bara är sällsynt i denna värld utan också mer och mer sällsynt med tiden.
Medvetandets Revolution har tre perfekt definierade faktorer: Den Första, Död; den Andra, Födelse; den Tredje, Uppoffring för Mänskligheten. (Ordningen av dessa faktorer förändrar inte slutprodukten).
Att dö är en fråga om revolutionerande etik och upplösning av det psykologiska jaget.
Att födas är en fråga om sexuell transmutation. Denna fråga relaterar till den Transcendentala Sexologin. Vem än som vill studera detta tema bör skriva till oss och bekanta sig med våra Gnostiska böcker.
Uppoffring för mänskligheten är medveten universell välgörenhet.
Om vi inte vill skapa Revolution av vårt Medvetande, om vi inte utför kolossala Superansträngningar för att utveckla de latenta möjligheter som för oss till det Inre Självförverkligandet, är det klart att nämnda möjligheter aldrig kommer att utvecklas.
De som Självförverkligar sig, de som räddas är mycket få, och det förekommer ingen orättvisa i detta. Varför skulle det stackars Intellektuella Djuret få vad det inte vill ha?
En radikal, total och definitiv förändring är på sin plats; men alla varelser önskar sig inte denna förändring, de begär den inte, de vet inte om den och då de blir informerade om den fattar de inte, de förstår inte, de är inte intresserade. Varför skulle man påtvinga dem någonting de inte vill ha?
Sanningen är den att innan individen kommer över nya Förmågor eller nya Krafter som han inte har den blekaste aning om och som han ännu inte äger bör han först förvärva dessa Förmågor och Krafter som han felaktigt tror att han äger men som han i verkligheten inte har.
Fundamental Bildning, kapitel XXXIII, ”Evolution, involution, revolution”
Samael Aun Weor
