”Sola virtus est funeris expers” (Endast dygden är undantagen döden)

Mycket kära läsande vänner:

Med stort nöje sänder jag er denna gravyr som bär titlen…

…SOLA VIRTUS EST FUNERIS EXPERS
─‘Endast dygden är undantagen döden’─

Denna gravyr utgör en del av en bok med emblem kallad Emblemata Liber ─‘emblemens bok’─, vars teckningar tillhör Jean-Jacques Boissard ─1528-1602─, humanist, författare, poet i det latinska språket, fransk förläggare och tecknare.

På denna bild visar man oss dygden till vänster med ett svärd och en sköld i sina händer. De tre moirerna─Klotho, den spinnande, Lachesis, den som utdelar ödena, y Atropos, den utmätande ─, och döden nära dem bärande på ett timglas. Moiran Lachesis skriver på en gravsten ─läses: gravsten─: Sic Visum Superis: ‘Så vill Gudarna’.

I den grekiska mytologin personifierades ödet av moirerna -liemännen bland romarna- . De kontrollerade den metaforiska livstråden hos varje dödlig och odödlig från födelsen till döden.

De hade hand om att ta med sig de avlidna själarna till de platser som de tillhör -helvetet, himlen, skärselden-. De tre ägnade sig åt att spinna, de skar av den tråd som mätte livslängden med en sax för att fastställa dödsögonblicket för någon. De spann vit ull och de blandade guldtråd och tråd av svart ull. Guldtrådarna pekade på lyckliga stunder i personernas liv och den svarta ullen de sorgliga.

Det finns en översättning av texten som följer emblemet i boken:

«Allt som man värdesätter i den här världen är färbundna att förstöras: krafter, hälsa, rikedom, värdighet och, generellt, allt som gör att livets tåg blir lättare: det förändras plötsligt och försvinner på ett ögonblick som linjen av en blixt eftersom inget är varaktigt i naturen. Därför påstår den vise att den enda sanningen är dygden som en bestående skatt. Förvisso förskingrar vi också detta liv som är så kort och övergående; utan rätt kallar vi det liv. 

Vi känner inte igen oss själva i barndomen, då sluddrar vi bara; ungdomen lämnar oss förstummade hälften av vårt liv, och när någon mognad ger oss omdöme, befinner vi oss insnärjda i en oändlig mängd arbeten och bekymmer. Vår dekadens finner man genom den smärtsamma ålderdomen, som härskar över oss med kall hand fram till slutet av vår väg. Skönheten vissnar plötsligt; glädjen och förnöjelsen går över på ett ögonblick; åtnjutandet av tillgånger kan diskuteras och har ingen säkerhet, inklusive genom att hålla kvar vi dem har vi en belastning i anden- Naturens krafter försvagas genom sjukdomens kraft; fattigdomen förföljer oss, som sveper in oss i förakt; vännerna är få. Sammanfattningsvis, kan vi säga att himlen inte omsveper något där vi kan fästa ankaret till vår trygghet för vi är dödens avfall. Endast dygden tillåter oss att undkomma alla farorna och garanterar nedtryckande av alla dessa defekter. Den är odödlig, och den som anpassar sitt liv till dess natur fördubblar det, förevigar det till och med för alltid».  

Vad betyder allt detta?

Det betyder, uppskattade läsare, att det enda som har verklig mening i vår existens är att leva för VARAT och hans dygder. VARAT är allt och är kapabel att övervinna döden. Med VARAT fortsätter vi i de dödas region men vi åtnjuter värdighet, intelligens, Medvetande, och vi åtnjuter en fullhet som är svår att definiera. Vi är inte som dessa varelser som tillbringade sitt jordiska liv absolut identifierade, på ett dumt sätt, med den fysiska kroppen, med en skenbar hälsa, som de endast drar nytta av för att ge fria tyglar åt sina våldsamma egoiska passioner, eller de är fästa vid materiella rikedomar, även om man vet att, när dödens tid kommer, kommer allt detta att ligga bakom dem…

Som Gnosis mycket riktigt säger är vi humanoider som föds med ett sovande Medvetande, vi växer upp fyllda med fantasier, vi mognar och tror oss vara intelligenta, vi åldras fyllda med invändningar och klagan av alla slag tills dess att vi, slutligen, överger denna tårarnas dal och vi ger oss av mot andra dimensioner på nytt med ett sovande Medvetande. Kort sagt: det är repetitionen av ett NONSENS, ett liv som baserar sig på en psykisk hypnos som inte på något vis tillåter oss att se, känna och förnimma den STORA VERKLIGHETEN.

De tre moirerna representerar för oss ödets krafter som uppfylls vare sig vi tycker om det eller ej. Men på vår gravyr, är det dygden som förblir stående och ståndaktig. Endast dygderna överträffar alla svårigheter och de förvandlas till hopp när allt förefaller vara förlorat i vår illusoriska värld.

Vid fötterna till de tre moirerna ser vi amforor, kannor, kronor, pilar och kistor fyllda med skatter. Varför? SVAR: För de utövar det verkliga regeringsmakten över existensen till alla varelser. Därför säger man att vårt liv kan ändras plötsligt från ett ögonblick till ett annat som ljuset från en blixt. Och det är utom all frågan att moirerna agerar tillsammans med Karmas Arkonter.

För den som har arbetat med sig själv, får livet en annan mening, för varje dag som går förnimmer man orsaken till vissa omständigheter, och från var och en av dessa förvärvar man en lärdom som berikar vårt Medvetande. När Medvetandet vidgas allt mer förvandlas det till allvetande, och i detta medvetandetillstånd är vi inte längre små maskiner som helt enkelt tar emot energier från kosmos för att på nytt överföra dem till Jordens ovanstående skikt så att den fortsätter att kretsa runt sin egen axel.

Vi har endast två alternativ i vår existens:

1. Att leva för Egot, för Jaget och dess oräkneliga aptiter, med den konsekventa förstörelsen av vår heliga individualitet och vårt slutliga öde kommer att bli avgrunden.
2. Eller leva för VARAT, vilket åtföljs av ett beslut att avstå från JAGETS illusioner -oavsett vilka de är- och praktisera de tre faktorerna av Medvetandets Revolution, nämligen:
   1. ATT DÖ -psykologiskt-
   2. ATT FÖDAS ─att skapa ett nytt inre liv med hjälp av Alkemins konst─.
   3. UPPOFFRA OSS FÖR MÄNSKLIGHETEN -för att utveckla dygder genom självpåtagna lidanden och medvetna uppoffringar-.

När vi nått hit, tillåt mig erbjuda er några fraser som uppstått från analysen hos några stora varelser som har existerat i vår värld:

«Medvetandet är närvaron av Gud i människan».
Victor Hugo

«Medvetandet är själens röst».
Chateaubriand

«Det finns ingen viktigare teater för dygden än Medvetandet».
Cicerón

«Medvetandet är en glimt av renheten i människans ursprungliga tillstånd».
Bacon

«Vårt Medvetande är en ofelbar domare, så länge som vi inte har dödat det».
Balzac

PAX VOBISCUM.
─‘Må friden vara med er’.

KWEN KHAN KHU