Kära vänner:
Denna gravyr är resultatet av ett samarbete mellan tre konstnärer: den lärde Joris Hoefnagel ─flamländsk poet, musiker och målare, 1542-1600─, den tyske målaren Hans Von Aachen (1552–1615) och gravören Aegidius Sadeler II (flamländsk gravör med smeknamnet ”gravyrens Fenix”, 1568–1629).
De tre planerade en serie gravyrer för att skildra händelser ur Jesu Kristi liv, kallad Nicomaxia Vitae. Gravyren jag skickar är omslaget. Projektet kunde möjligen inte genomföras. Detta är den teckning som är känd ur serien.
Därmed är titeln till denna gravyr…
…NICOMAXIA VITAE
Titeln till denna gravyr är egentligen skriven på forngrekiska. På latin skulle det skrivas nicomachia, vilket på spanska skulle det bli nicomáquea.
Detta ord existerar visserligen inte som substantiv, utan förekommer endast i mycket få fall som adjektiv och hänvisar till Aristoteles verk Etik till Nikomachos. Nikomachos är en man vars namn betyder ”segraren i striden”. Men det är märkligt i en titel som skulle kunna översättas till ”den nikomachiska ─etiken─ i livet”.
Ordet nicomachia finns, som vi redan nämnt, inte någonstans, men det är uppenbarligen sammansatt av nicos, som betyder ”seger”, ”segrare”, och machia, som betyder ”krig”, ”strid”. Det skulle kunna översättas med ”segern i striden” eller ”den segrande striden”. Vitae är latin och betyder ”livets”.
Därför skulle nicomachia vitae kunna översättas som ”livets segrande kamp”, vilket ger det en mer logisk betydelse än en annan möjlig översättning.
Upptill lägger vi märke till ordet TETRAGRÁMMATON på hebreiska.
Nere till vänster, på två tavlor, finns det en fras som säger:
Diliges Dominum Deum tuum ex toto Corde tuo
Et proximum tuum sicut te ipsum Exodi XX
La traducción es: ‘Du skall älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta och din nästa som dig själv’ ─2 Mosebok XX─.
Dessa meningar är egentligen hämtade från Matteus 22:37-39, där Jesus sammanfattar alla mosaiska bud som uttrycks just i 2 Mosebok.
På stenen till höger finns också en blandning av latin och grekiska. Det finns två grupper av bokstäver på två nivåer:
Till vänster läser man Ω och nertill IHS, till höger Ω och nertill ΧPΣ.
Omega är ett utrop «¡OH!».
IHS är den latinska versionen av trigrammet som sammanfattar namnet Jesus på grekiska. Ursprungligen var det IHΣ, den första, andra och sista bokstaven i det grekiska namnet Jesus ─H på forngrekiska var ett långt E─, men på latin tolkades det som ett H. I alla fall betyder det ”Jesus”.
ΧPΣ är grekiska; det är den första, andra och sista bokstaven i namnet Christós ─bokstäverna ji, rho och sigma─.
I praktiken, betyder denna blandning: «¡Oh, Jesus! ¡Oh, Cristus!».
Nertill i mitten: POSSIDETE ANIMAS VESTRAS, ‘Besitt era själar’.
Nertill finns hänvisningar till datumet 1589 och författarna.
De fyra orden: LAPSVS EGRESSVS GRATIA INGRESSVS skulle jag översätta som ”fall, utgång, nåd, ingång”. Jag tror att detta måste vara den rätta ordningen att läsa dem i, eftersom de ser ut som en klocka och man börjar uppe till höger.
Vid sidan av LAPSVS finns det ett citat från Job 7:
Militia est vita hominis super terram, et sicut dies mercenarii dies eius.
Den bokstavliga översättningen skulle vara: ”Människans liv på jorden är [som] en militärtjänstgöring, och hennes dagar är som en legosoldats” ─Job 7─.
Vid sidan av EGRESSVS finns det ett annat citat från Job 14:
Constituisti Illis terminos
Qui praeteriri non poterunt.
‘Du har satt gränser för dem som de inte får överskrida.’.
Vid sidan om GRATIA finns det ett annat citat från Job 14
Qius [Quis] potest facere mundum ex immundo conceptum semine? Nonne tu qui solus es?
Det betyder: ”Vem kan rena det som är fött av oren sädesvätska? Om inte du, som är ensam?” ─Job 14: 4─
Till sist, vid sidan om INGRESSVS finns det ett annat citat från Job 14:
Homo quasi flos ingreditur et conteritur et fugit velut vmbra
Et nunquam in eodem statu permanet. Job 14.
Människan kommer fram som en blomma och krossas och flyr som en skugga, och förblir aldrig i samma tillstånd ─Job 14: 2─.
Vid foten av gravyren finns dessa fraser:
Spectator, has fortasse parcas autumas, Ereboque, Nocteque genitas, quas Iuppiter veretur ipse. Falleris ista unius nutu ab Dei.
Omnia potentis. esse Vitae originem.
Progressum et exitum volunt.
Vitamque, si spectetur ad legem Dei,
Laboriosam, et anxiam:
Sed Christi amore percitam sentiscere,
Qua post fruetur, gloriam.
Instetque pestem extinguere:
Sistatur ut animus Deo sui compos, Fortis ferendo vincere.
”Du som betraktar detta kanske tror att dessa Ödesgudinnor, födda av Erebos och Natten, är desamma som Jupiter själv fruktar. Du misstar dig.
Alla dessa saker, genom den ende mäktige Gudens vilja, vill vara livets ursprung, utveckling och slut. Och [de vill] att, om man följer Guds lag, livet [ska] vara mödosamt och plågsamt, men stimulerat av Kristi kärlek, [så] att man börjar inse att man sedan kommer att njuta av härligheten.
Här ser du hur mycket döden förstör och hur mycket nåd man brukar till att utplåna pesten:
Må den stoppas så att själen som har sin Gud som går fram med kraft [kan] segra.
Vad är allt detta, läsande vän?
Denna gravyr visar de tre Ödesgudinnorna som väver vårt öde. Vi har förts hit från himlen av självaste TETRAGRÁMMATON eller JEHOVA av arméerna. Därför visas en kerub som representerar denna ankost till livet med Guds namn över sitt huvud.
På vänster sida finns en annan kerub som representerar LIVET, och på höger sida en varelse med en dödskalle istället för huvud. Dessa är de två sidorna av existensen.
Kerubén till vänster håller en lagerkrans, som symboliserar seger, i ena handen och i den andra en kalk med vilken han häller vin över en eld som upprätthålls av Ödesgudinnorna. Det är den timliga livets eld.
På den högra sidan, bär varelsen som representerar döden i sin vänstra hand en gren från ett äppelträd som syftar på sexualiteten, och med den andra handen kastar den en pil mot en av de tre Ödesgudinnorna. Detta är pilen av vällustig sexualitet som redan har träffat en av Ödesgudinnorna i halsen.
Av denna anledning, finns det en tänd lampa bredvid Ödesgudinnan på den vänstra sidan som markerar livets början, medan det på höger sida, bredvid den andra Ödesgudinnan, finns en släckt lampa och denna Ödesgudinnas ansikte ser åldrat ut. Detta är början på vår ålderdom.
Mellan två små ljusstakar ser vi ett lamm som representerar de kristliga krafterna, men det är fastbundet, som om det vore färdigt att offras. Det lammet är vår inre Kristus som offrar sig för oss trots våra misstag och vår oförsiktighet. Av denna anledning bär det inskriptionen ”ÄG ERA SJÄLAR” vid sin sida, vilket med andra ord betyder: ”SÖK ER INRE KRISTUS för att ge mening åt ert liv”.
Ödesgudinnan till höger, med ett ansikte präglat av ålderdom, håller i ena handen ett kors, den eviga symbolen för livets kontinuitet.
Titeln på vår gravyr uppmanar oss att kämpa för vårt liv, kämpa för vår Kristus, och orden på latin, översatta, påpekar att allt, egentligen, är en absolut fåfänglighet…
Observera att många av dessa latinska och bibliska uttryck hänvisar till Job och hans lidanden när Gud prövade hans trohet mot sina bud.
Jag överlämnar nu några fraser till er att reflektera över:
«Begåvning består av en tredjedel instinkt, en tredjedel minne och en tredjedel vilja».
C. Dossi
«Det är lättare att bedöma en mans begåvning utifrån hans frågor än utifrån hans svar».
Duque de Lewis
«Med begåvning sker motsatsen till det som sker med pengar, ju mindre man har desto mer nöjd är man».
P. Masson
«Det har aldrig funnits någon stor begåvning utan lite dåraktighet».
Seneca
«Begåvningen ersätter ibland geniet; det är som om vatten som ger oss ett stort djup och avspeglar himlens storhet för oss».
Balmes
DE PROFUNDIS.
─‘Från djupen’─.
KWEN KHAN KHU
