Under barn och ungdomstiden börjar den ”via crucis” som är förbunden med vår miserabla existens med många mentala svårigheter, intima familjetragedier, motsättningar i hemmet och i skolan, etc.
Det är klart att dessa problem, med några få undantag, inte lyckas påverka oss på ett verkligt djupgående sätt under barn och ungdomstiden, utan det är först när vi blivit vuxna som frågorna börjar uppstå: Vem är jag? Var kommer jag ifrån? Varför måste jag lida? Vad är meningen med min existens? etc.
Vi har alla på livets väg ställt oss själva dessa frågor. Alla har någon gång velat undersöka, fråga, finna anledningen till alla dessa sorger, problem, strider och lidanden, men olyckligtvis slutar det alltid med att vi blir instängda i en teori, i några åsikter, i någon tro, i vad grannen säger, i vad en gammal skröplig man svarat oss, etc.
Vi har förlorat vår Sanna Oskuld och det stillsamma hjärtats Frid och på grund av detta är vi inte kapabla att direkt uppleva Sanningen i hela dess råhet. Vi är beroende av vad andra kanske säger och det är klart att vi är inne på en felaktig väg.
Det kapitalistiska samhället fördömer radikalt ateisterna, de som inte tror på Gud.
Det Marx-Leninistiska samhället fördömer de som tror på Gud men i grund och botten är båda sakerna detsamma, en fråga om åsikter, människors nycker, mentala projektioner. Varken lättrogenhet, klentrogenhet eller skepticism innebär att ha upplevt Sanningen.
Det Mentala Sinnet kan unna sig själv lyxen att tro, tvivla, av att utforma åsikter, att gissa, etc., men detta är inte att uppleva Sanningen.
Vi kan också unna oss lyxen att tro på Solen eller inte tro på den och likväl så även om vi tvivlar på dess existens kommer den Kungliga Himlakroppen att fortsätta ge ljus och liv åt allting som existerar utan att tillmäta våra åsikter den minsta betydelse.
Bakom blind tro, bakom klentrogenhet och skepticism döljer sig många nyanser av falsk moral och många felaktiga koncept av falsk respekt i vilkas skuggor Jaget förstärks.
Både den kapitalistiska och dem kommunistiska typen av samhälle har sina egna bruk i enlighet med dess nycker, fördomar och teorier, dess speciella former av moral. Vad som är moral inom det kapitalistiska blocket är omoraliskt inom det kommunistiska och vice versa.
Moralen är beroende av seder, av platsen, av epoken. Vad som är moral i ett land är omoral i ett annat och vad som var moral i en epok är omoral i en annan. Moral har inga väsentliga värden; vid en djupgående analys visar den sig vara enfaldig till ett hundra procent.
En Fundamental Bildning lär inte ut moral. En Fundamental Bildning lär ut en revolutionerande etik som är vad den nya generationen behöver.
Allt sedan seklernas skrämmande natt, i alla tider så har det funnits människor som drog sig undan världen för att söka Sanningen.
Det är absurt att dra sig undan världen för att söka Sanningen då Sanningen finns i världen och inom människan här och nu.
Sanningen är det okända från stund till stund och det är varken genom att separera oss från världen eller genom att överge våra medmänniskor som vi kan upptäcka den.
Det är absurt att påstå att all Sanning är halvsanning och att all Sanning är till hälften fel.
Sanningen är radikal, den varken Är eller Inte Är; den kan aldrig utgöras av halvor, den kan aldrig vara till hälften felaktig. Det är absurt att hävda att Sanningen är av tiden och att det som var vid en viss tid inte längre förekommer vid en annan tid.
Sanningen har inget med tid att göra. Sanningen är inte något temporärt. Jaget är tid och därför kan det inte känna Sanningen.
Det är absurt att anta konventionella, temporära och relativa Sanningar. Människor blandar samman koncept och åsikter med det som är Sanningen. Sanningen har inget att göra med åsikter eller med så kallade konventionella sanningar då dessa endast utgörs av det Mentala Sinnets betydelselösa projektioner.
Sanningen är det okända från stund till stund och kan endast upplevas i frånvaron av det Psykologiska Jaget.
Sanningen är inte en fråga om sofismer, koncept, åsikter. Sanningen kan endast upplevas genom Direkt Erfarenhet.
Det Mentala Sinnet kan endast forma åsikter och åsikter har inget med Sanningen att göra.
Det Mentala Sinnet kan aldrig uppfatta Sanningen.
Skol-, gymnasie- och universitetslärare bör uppleva Sanningen och visa sina elever vägen.
Sanningen är en fråga om Direkt Upplevelse, inte en fråga om teorier, åsikter eller koncept.
Vi kan och vi bör studera men det är angeläget att för sig själv och på ett direkt sätt uppleva vad för sanning det finns i varje teori, koncept, åsikt, etc.
Vi bör studera, analysera, utfråga men vi det är också angeläget att vi upplever Sanningen, detta kan inte skjutas upp.
Det är omöjligt att uppleva Sanningen medan det Mentala Sinnet är oroligt, upprört, försatt i kramp och ansatt av motsatta åsikter.
Det är endast möjligt att uppleva Sanningen när det Mentala Sinnet är lugnt, när det Mentala Sinnet är tyst.
Skol-, gymnasie- och universitetslärare bör visa vägen av Djup Inre Meditation för sina elever. Vägen av Djup, Inre Meditation tar oss fram till det Mentala Sinnets Stillhet och Tystnad.
När det Mentala Sinnet är lugnt, tomt på tankar, begär, åsikter, etc., när det Mentala Sinnet befinner sig i tystnad, kommer Sanningen till oss.
Fundamental Bildning, kapitel XVIII, “Sanningen”.
Samael Aun Weor
