Det är nödvändigt att lärjungen lär sig i sina astrala resor att ta med sig Minnenas älskade Jungfru, för att ta med sig minnet av vad man ser och hör i de inre världarna, för hon tjänar som en medlare mellan hjärnans fysiska sinnen och de ultrasensibla sinnena i astralkroppen.
Hon kommer att bli, om konceptet medges, som en minnesförvaring.
I sängen, vid tiden för att sova, åkallas det Innersta så här:
“Min Fader, du som är mitt sanna Vara, jag vädjar till dig av hela mitt hjärta och med hela min själ att du tar mig ut ur den fysiska kroppen till mina Minnens Jungfru, för att aldrig glömma något när jag återvänder till min kropp”.
Uttala därefter mantrat: LAAAAA, RRRRRAAAAA, SSSSSSS, och slumra in.
Ge bokstaven S ett visslande och gällt ljud i likhet med det som framkallas av luftbromsar. När lärjungen befinner sig mellan vakenhet och sömn, res er då från er säng och gå ut rummet i riktning mot den Gnostiska Kyrkan. Denna uppmaning bör tas som den är, med säkerhet och med tillit, för den är reell och inte inbillad; i den finns det ingen mentalism eller suggestioner. Gå ned från sängen försiktigt för att inte vakna och gå ut ur rummet promenerande med all naturlighet, på det sätt som vi gör dagligen när vi går till arbetet. Innan vi går ut, gör ett litet språng med avsikten att sväva, och om ni svävar, färdas då till den Gnostiska Kyrkan eller till den sjukes hem som behöver bli botat. Men om ni inte skulle sväva när ni gör ett litet språng, återvänd då till sängen och upprepa experimentet.
Bekymra er inte för den fysiska kroppen under denna praktik. Låt naturen verka och tveka inte för då går effekten förlorad.
Samael Aun Weor
Avhandling i Ockult Medicin och Praktisk Magi, kapitel ”Magi med naturens minnen”
