Liggande i sin säng med händerna korsade över bröstet ska eleven meditera djupt över sin fysiska kropp, under det att man säger till sig själv: ”Jag är inte denna fysiska kropp”.
Sedan ska eleven meditera djupt över sin eteriska kropp, medan man säger till sig själv: ”Jag är inte denna eteriska kropp”.
Sedan, försjunken i djup inre meditation, ska eleven reflektera över sin astralkropp, och ska säga till sig själv: ”Jag är inte astralkroppen”.
Nu ska eleven meditera över sin mentalkropp, och ska säga till sig själv: ”Jag är inte heller detta mentala sinne, med vilket jag tänker”.
Sedan ska eleven reflektera över sin viljekraft, och kommer att säga till sig själv ”Inte heller är jag viljekroppen”.
Nu ska eleven meditera över sitt Medvetande och ska säga till sig själv: ”Jag är inte heller Medvetandet”.
Nu, slutligen, försjunken i djup meditation, ska eleven utropa från sitt hjärta: Jag är det Innersta! Jag är det Innersta! Jag är det Innersta!
Utanför alla sina vehiklar, kommer då eleven att ha blivit en Oändlighetens majestät.
Då kommer man att se att man inte längre behöver tänka eftersom det Innersta är ja, ja, ja.
Eleven kommer då att inse att det Innerstas handling är ja, ja, ja. Nu kommer eleven att förstå att det Innerstas natur är absolut lycka, absolut existens och allvetenhet.
Under dessa stunder av högsta lycka, förbrödras det förflutna och framtiden i ett evigt nu, och de stora kosmiska dagarna och de stora kosmiska nätterna inträffar, de ena och de andra, inom ett evigt ögonblick…
I denna lyckans fullhet, kan våra elever studera Eldens Visdom bland universums glödande lågor.
Samael Aun Weor
Eldrosen, kapitel 17
