Dibujo de mano de Sabacio- Museo Carrafa

Handen som gudomlig representation

Handen som gudomlig representation 540 319 V.M. Kwen Khan Khu

Mycket kära vänner:

Idag, uppskattade läsare, har jag bestämt mig för att visa er ett konstnärligt verk med mycket gamla esoteriska konnotationer. Det handlar om en offergåva som innesluter mycket synkretism – tendenser att förena och harmonisera tankeströmningar eller motsatta föreställningar – och även mycket förbunden med ockultismen. Det har att göra med …

…HANDEN SOM GUDOMLIG REPRESENTATION

Jag hittar en kommentar till er som jag tycker är intressant:

«Det är en votivgåva till den frygiska Guden Sabazius. En votivgåva betyder “ett objekt som har lämnats på en helig plats av rituella skäl”, och i detta fall som vi presenterar är det en mänsklig hand utsmyckad med flera symboler och med tre utsträckta fingrar, som man antar att man bar i processioner monterad på en påle. Det finns flera händer av detta slag: på British Museum, på Louvre Museet, på Walters Art Museum i Baltimore, etc. Alla konstnärliga verk tillhör en epok av det romerska Imperiet, innan Kristendomen – åren 100-200 f. Kr.- Denna datering gör att temat blir ännu mer fängslande, eftersom handen med de tre fingrarna uppresta i form av en välsignelse på latin är typisk för Kristendomen».

Här är ett konstnärligt verk som har påträffats i Pompeii år 1954 och som bevaras på Museet i Melbourne:

Gud Sabazios, Museo Melbourne
Gud Sabazios, Museo Melbourne

För att gå in på detaljer bör vi, först av allt, kungöra att vi på många platser och under många epoker har sett objekt som liknar dessa händer fyllda av symboler. Det beror på att händerna representerar den gudomliga viljan, och framför allt den högra handen. I den ursprungliga Kristendomens fall, flera sekler efter V.M. Aberamenthos himmelsfärd skulpterade man händer till hans ära och som visade de tre fingrarna: tummen, pekfingret och långfingret, i en position av att representera Skapelsens tre ursprungliga krafter -det vill säga: Fadern, Sonen och den Helige Ande-.

Handen i vårt tema används till att visa Kraft och visdom hos en hedninsk gudomlighet kallad Sabazius, som vi kan se bärande den frygiska mössan på sitt huvud – en symbol som sedan antogs av Frimureriet för att beteckna seger-.Denna mössa, på den bild som vi visar ovanför, är krönt av en växande måne för att beteckna fruktbarhet och krafter i aktivitet. Fötterna till denna gudomlighet vilar på huvudet till en vädur och visar på detta sätt att denna gudomlighet befinner sig över den luciferiska kraften. Det är, likaledes, bra att påpeka att vi på tummen till denna hand ser en ananas, vilket kommer att symbolisera att fruktbarheten hos Venus gror, eftersom tummen på handen representerar Venus inom kiromanti.

På handleden till denna hand kan man tydligt observera en kvinna som ligger ner och ammar en baby. Detta symboliserar att de tre gudomliga krafterna leder all förberedelse och födelse av de lyckosamma själarna. Denna kvinna befinner sig i en slags grotta, på samma sätt som Maria, Jesu Moder, fick sitt barn i ett stall, det vill säga, omgiven av enkelhet och, samtidigt, avskild från världens buller och allt som det medför.

Ovanför denna grotta finns det en bricka med offergåvor. Detta syftar på att gudomligheten erbjuder sin barmhärtighet till var och en som behöver det. Vi kan, likaledes, lägga märke till en orm som, underligt nog, förefaller ha ett en tupps huvud. Detta representerar den mycket gamla gnostiska symbolen av Abraxas. Denna orm representerar elden och dess huvud i form av en tupp betecknar GAIO hos gnostikerna, eller den fågel som i den forntida symboliken ansågs vara Solens sändebud. Men, å andra sidan, kan vi på den lägre delen av bilden se denna orm när den sträcker ut sig längs med ringfingret och förefaller dricka en vätska från kannan. Ringfingret betecknar, inom kiromantin, planeten Merkurius, och det är just precis genom transmutationen av det Filosofiska Kvicksilvret som den Heliga Ormen Devi-Kundalini livnär sig. Vi påpekar också att det finns en annan orm hopslingrad på en gren, vilket symboliserar elden hopslingrad i vår växtnatur, alkemiskt talat. På ett annat ställe ser vi också en bevingad kaducé, ett instrument som syftar på kanalerna Ida och Pingala belägna på bägge sidor om vår ryggrad. 

När vi observerar detta objekt ser vi även en amfora som är representativ för den feminina yoni, en knis som påminner oss om Jagets död, och några grodor eller paddor och en sköldpadda, vilka mycket ofta påträffas i monument som tillhör primitiva kulturer och vilka alltid har varit förbundna med de spermatiska ursprungliga vattnen.…

På de nedre bilderna kan vi, som en del av detta heliga objekt,  betrakta en våg, eftersom det inre verket alltid bör genomföras enligt vikter och mått förbundna med transmutationskonsten… Vi bifogar några exempel:

På denna andra skulptur, även den förbunden med Guden Sabazius, Sabadios eller Sabo, ser vi honom på nytt avbildad men bärande på en örn ovanpå honom, vilken alltid i Orienten och i Västerlandet har representerat den Helige Ande eller det Sanna Varat.

Det är nödvändigt att kommentera att denna gudomlighet var en gudomlighet från Mellanöstern och att han betraktades som Ryttarguden och himmelsk Fader bland frygierna. Frygien var en region i Mellanöstern som upptog den större delen av Anatoliens halvö, i det territorium som för närvarande svarar mot Turkiet. Thrakien var en region i sydöstra Europa, vilken för närvarande omfattar delar av det europeiska Bulgarien, Grekland och Turkiet.

Denna kult utbredde sig från Mindre Asien till Thrakien och nådde Aten i slutet av 600-talet f. Kr. Under Roms kejserliga epok utbredde den sig till det västra Imperiet. Överförandet av Sabazius till den romerska världen förefaller till stor del ha varit föranlett av Pergamon och kulten till Zeus Sabazius. På indoeuropeiskt språk, som det frygiska, härrör elementet Zios i hans namn från Dyeus, en vanlig föregångare till det latinska Deus, ‘Dios’, och den grekiske Zeus… Därför tolkade grekerna den frygiske Sabazius som Zeus eller Dionysos. Det finns referenser till Sabazius kulten i Aristofanes komedier, som betonar den egenskap av Guden som inte är grekisk och användandet av ritualer fyllda av emotion och ackompanjerade av livlig musik.

Tillåt mig nu skänka er några fraser för reflektion:

«Det är otvivelaktigt att den sanna hängivenheten är källan till stillheten ».
La Bruyere

«Dölj er hängivenhet med försiktighet och visa, för övrigt, aldrig i det yttre något annat än det som ni verkligen känner i det inre. När det gäller beteendena, gör inget annat än det som kan göras inför alla ».
Heliga Teresa

«En rättfärdig begäran gynnas alltid av himlen ».
Cervantes

«Den största fromheten är den mest hemliga ».
Sterne

«Föräldralös skulle världen vara om den inte hade Gud».
Shattersbury

DO UTIDES.
─‘Jag ger så ett ni ger’─.

KWEN KHAN KHU