Den Essens som var och en av oss bär i sitt inre, kommer ovanifrån, från Himlen, från Stjärnorna…
Den underbara Essensen kommer, utan tvekan, från noten ”LA” (Vintergatan, den Galax som vi lever i).
Den värdefulla Essensen passerar genom noten ”SOL” (Solen) och därefter kommer noten ”FA” (den Planetära Zonen) in i den här världen och tränger in i vårt eget inre.
Våra föräldrar skapade den kropp som är anpassad till att ta emot denna Essens, som kommer från Stjärnorna…
Om vi arbetar intensivt med oss själva och uppoffrar oss för våra medmänniskor, då kommer vi att återvända segerrika till Uranias djupa sköte…
Vi lever i den här världen av någon anledning, för någonting, på grund av någon speciell faktor…
Uppenbarligen finns det mycket inom oss själva som vi bör se, studera och förstå, om vi verkligen längtar efter att få veta något om oss själva, om vårt eget liv…
Tragisk är en människas existens om hon dör utan att känna till meningen med sitt liv…
Var och en av oss måste själva upptäcka meningen med vårt eget liv, det som håller oss fångade i ett fängelse av lidande…
Det är tydligt att det finns något i var och en av oss som förbittrar vårt liv och mot vilket vi beslutsamt måste kämpa…
Det är inte nödvändigt att vi fortsätter att leva i olycka; vi får inte vänta med att reducera detta som gör oss svaga och olyckliga till kosmiskt stoft.
Det tjänar ingenting till att yvas över ranger, utmärkelser, diplom och pengar, meningslös subjektiv rationalism, välbekanta dygder, etc., etc., etc.
Vi bör aldrig glömma att den falska personlighetens hyckleri och dumma fåfänga gör oss inskränkta, härskna, bakåtsträvande, reaktionära, oförmögna att se det som är nytt…
Döden har många betydelser, såväl positiva som negativa. Låt oss betänka den
”Store KABIREN Jesus Kristus” storartade observation:
”Låt de döda begrava de döda”. Även om de lever är många människor faktiskt döda för allt arbete som det är möjligt att göra med sig själva och därför även för varje inre förvandling. De är människor som är instängda i sina dogmer och trosföreställningar; folk som har stelnat i minnena av svunna tider, individer som är fyllda av urgamla fördomar, personer som är slavar under vad andra kommer att säga, folk som är fruktansvärt ljumma, likgiltliga, och några ”viktigpettrar” som är övertygade om att de har rätt eftersom de lärt si och så, etc., etc., etc…
Dessa människor vill inte inse att den här världen är en ”Psykologisk Gymnastiksal”, genom vilken det är möjligt att utplåna denna dolda fulhet som vi alla bär inom oss…
Om dessa stackars människor skulle förstå vilket beklagansvärt tillstånd de befinner sig i, skulle de darra av skräck…
Dessa personer har emellertid alltid höga tankar om sig själva; de skryter om sina dygder, de känner sig fullkomliga, godhjärtade, tjänstvilliga, nobla, givmilda, intelligenta, plikttrogna, etc…
Det praktiska livet är utomordentligt som skola, men att ta det som ett mål i sig självt är fullständigt absurt.
De som tar till sig livet i sig, på det sätt som man dagligen lever det, har inte insett behovet av att arbeta med sig själva för att uppnå en ”Radikal Förvandling”.
Olyckligtvis lever folk på ett mekanisk sätt, de har aldrig hört talas om det inre arbetet…
Att förändra är nödvändigt, men folk vet inte hur de ska förändra; de lider mycket och de vet inte ens varför de lider…
Att ha pengar är inte allt. Många rika personers liv brukar vara verkligt tragiskt…
Revolutionerande Psykologi, Kapitel V, “Att anklaga sig själv”
Samael Aun Weor
