Mycket kära läsare:
Jag skriver för att förmedla denna gravyr till er som bär titlen.…
…DE TRE ÅLDRARNA
Ursprungligen kallades denna gravyr Vapensköld med en dödskalle, men dess betydelse går i själva verket bortom en liknande beskrivning. Denna gravyr var ett verk av den berömde Albrecht Durer, en renässansmålare som levde mellan 1471 och 1528, och den gjordes år 1503.
Durer reformerade temat av memento mori på ett ovanligt briljant sätt. Kvinnan som är festklädd identifieras genom sin krona med en brud, men den person som omfamnar henne bakifrån är en vildman. Denna traditionella figur inom det tyska folklore brukar vara närvarande på bröllopen, men hans sköld, som är osynlig för den unga kvinnan, avslöjar att han är en ersättare för döden.
Det är mycket intressant att se kvinnan klädd i sin finaste skrud med sin klädsel som passar ungdomens skönhet. Hon har lockar i håret och en underbara krona på sitt huvud, för det stämmer att ungomen är kronan på vår existens.
Bakom henne observerar vi en vildman som bär på en stav som han stödjer sig på. Detta är vår ålderdom, ålderdomen saknar alltid ungdomstiden. Det är därför han känner sig attraherad av den vackra unga kvinnan som om han ville äga henne.
Denna unga kvinna tar ett band i en av sina händer -den vänstra- från vilket det sticker ut vingar vilka, förövrigt, genomkorsar staven i den övre delen av denna. Dessa är inspirationens vingar, den skapande föreställningsförmågans vingar som vi aldrig borde förlora för att alltid hålla oss kvar i denna ungdomliga ålder inom och utanför oss själva.
Upphovsmannen ville att vi skulle kunna betrakta en hjälm och några blommor som omger den för att få oss att förstå att dessa heliga värden som tillhör ungdomen bör försvaras till varje pris för att avlägsna döden från oss.
Döden visar sig symboliserad i en sköld som vilar på en gammal bok. Det är livets bok, vårt livs bok. Några författare kommenterar att vinkeln på kraniet på skölden är exakt samma som den unga kvinnans huvud har….
Vi kan observera tre stenar på marken på denna gravyr. Dessa stenar är en allegori för ungdomen, den mogna åldern och ålderdomen.
Vildmannen som försöker omfamna den unga kvinnan på vår gravyr har verkligen ett obehagligt utseende. Ett utseende som visar på förfall, nedsmutsning, degenerering av vår kropp när vi har låtit den hamna i famnen på entropin och förfallet.
Tillåt mig sända er några fraser för reflektion:
«Ungdomen har alltid illusionen som föda». Descartes
«Ungdomarna är som växterna: av de första frukterna ser man vad vi kan vänta oss i framtiden». Democrates
«Den unge mannens önskningar visar mannens framtida dygder». Cicerón
«Allt är verkligen övergående, och ungdomen mer än allt!». Rubén Darío
«Man skrattade åt en man som började bli till åren eftersom han tyckte om unga kvinnor. Det är det enda medlet ─svarade han─ att föryngras, och det är vad alla önskar sig». Goethe
FAC QUOD FACIENDUM EST. ─‘Gör det som bör bli gjort’─.
KWEN KHAN KHU
