Kära vänner:
Jag sänder er, härmed, denna gravyr titulerad…
SPECVLUVM CREATVRARUM
─‘Spegel av varelser’─
Denna gravyr gjordes av jesuiten Ioanne David ─1546─1613─ och han utvecklade den i sin bok titulerad Dvodecim specvla Devm aliqvando videre desideranti concinnata.
På det första planet av bilden, står en man och en kvinna -C- på knä inför en stor spegel -B-, som visar ett landskap med en Måne, en Sol, stjärnor, båtar som navigerar nära en strand med byggnader, etc. De strålar som emanerar från deras ögon visar att de ser på denna återspegling. Bakom spegeln ser man Gud Fader i en cirkel av moln omgiven av änglar -A-. Detta visar att inför den synliga världen kan den osynliga göra sig igenkännlig.
I bakgrunden till vänster -D- avbildar man den stege som tillåter oss att utforska himlens hemligheter. Den man som går upp för den första tegpinnen -F- vilket inte är Jakob som går upp för trappan till himlen, utan Job, som följer Guds väg. Job lyckades uppfatta den gudomliga världen och därför ser man honom högt uppe bland stjärnorna, Solen och Månen.
I bakgrunden till höger -E-, finns ett helgon mellan träden och djuren och han ser upp mot himlen. Vid första anblicken förefaller det vara den S:t Franciscus av Assisi tillsammans med djuren, men texten säger oss att det är S:t Bernhard, som reflekterar över de gudomliga tingen bland träden. I bakgrunden till höger, mitt emot ett vetefält, finns en kvinna -G-, som jämför det himmelska fältet med det jordiska- i texten till författarens bok refererar man till Ordspråksboken 31:10 «Eloge till den dygdiga kvinnan»─.
Vi ska nu gå in på att analysera några latinska fraser kopplade till vår gravyr, låt oss se:
«Quot rerum species; SPECVLIS tot, Conditor Vnus Cernitur: vtendo gratus vt esse velis».
Översättning: ‘Det spelar ingen roll hur många olika saker det finns, i så många speglar ser man bara en Skapare, så att du vill vara tacksam när du använder den’..
«A.B.C. Invisibilium per visibilia contemplatio».
Översättning: ’Kontemplation av osynliga ting genom synliga ting‘.
«D. Scala, ad arcana coeli per creata rimandum».
Översättning: ‘En stege för att fördjupa sig i i himlens mysterier genom skapelsen’.
«E. S. Bernardus inter arbores divina contemplans».
Översättning: ‘S:t Bernhard begrundar de gudomliga tingen bland träden’.
«F. Iob, quasi per scalam, operum Dei consideratione quousque profecerit».
Översättning: ‘I vilken utsträckning Job, med hjälp av en stege, kom nära att skåda Guds verk’. I bokens text hänvisar författaren till Job 23:11: ”Mina fötter har följt i hans fotspår, jag har hållit mig till hans väg och inte vikit av”.
«G. Mulier fortis considerat agrum coelestem, quem comparet».
Översättning: ”Den starka kvinnan ser på det himmelska fältet för att förvärva det”.
«H. Respicite lilia agri, et volucres coeli».
Översättning: ”Se på liljorna på marken och fåglarna i luften”.
När vi nu går in på analysen av figurerna på gravyren ser vi, först och främst, ett par som utgörs av en man och en kvinna, vilka, knäböjande, är i färd med att betrakta en spegel i vilken man kan lägga märke till stjärnor, en sol, en måne, etc., etc. Detta måste tolkas som klärvoajansens spegel.
Bakom spegeln kan vi uppfatta Gud Fader omgiven av moln och av små änglar, vilket säger till oss att, även om vi befinner oss i den synliga världen kan vi, genom meditation och bön uppfatta den osynliga världen, vi kan, i det inre, sätta oss i kontakt med VARAT och de himmelska hierarkierna.
Den stege som vi observerar vi trädets fot symboliserar de grader av perfektioner som vi kan förvärva om vi är ståndaktiga i det inre arbetet. Vi bör inte tro att det handlar om Jakob och hans berömda stege som citeras i de Heliga Skrifterna, det handlar om Job och hans individuella lidande när Gud utsatte honom för fruktansvärda prövningar.
Till höger, i andra änden, ser vi ett helgon som är omgivet av djur och som samtidigt utforskar himlen, på samma gång om han samtidigt som han undersöker trädets lövverk. Vi skulle kunna säga att det är S:t Franciskus av Assisi, men i själva verket är det S:t Bernhard. Varje sann Invigd, man eller kvinna, älskar alltid naturen och dess varelser, för de förstår att det gudomliga livet ligger latent i hela skapelsen.
Därefter ser vi en kvinna framför ett vetefält, och enligt vad som står skrivet av gravyrens upphovsman, är det en dam som jämför detta jordiska vetefält med den himmelska världen. Låt oss komma ihåg att vetefröet är relaterat till det alkemiska fröet, därav allusionen till Ordspråksboken 31:10 i slutet av denna beskrivning och omnämnandet av ”elogen till en en dygdig kvinna”.
Jag överlämnar nu några fraser till er för er reflektion:
”Filosofin är en berättelsen om mänskliga misstag med några få ljusglimtar”.
Otthon Gruppe
«Den verkliga filosofin är inget annat än studiet av döden».
Newton
«Lite filosofi avlägsnar oss från religionen. Mycket filosofi får oss komma tillbaka till den».
Bacon
”Vad är en filosof? En man som, om du lyssnar på honom, säkert kommer att göra dig friare än alla prätorer”.
Epiktetos
”Filosofernas vanor överensstämmer inte med deras föreskrifter; men om de inte lever som de lär, så lär de ut hur man ska leva”.
Seneca
ERRARE HUMANUM EST.
─‘Att göra fel är mänskligt’─.
KWEN KAHN KHU
