Mycket kära vänner:
Det gläder mig att sända er denna gravyr som bär titeln…
…RECIPROCA SPONSAE SPONSIQVE AD HORTUM SUUM INVITATIO
─‘En ömsesidig inbjudan från bruden och brudgummen till deras trädgård’─
Först av allt vill jag säga er, att detta är en av de teckningar som gjorts av gravören Philip Galle ─1537-1612─ som illustrationer till en bok titulerad Paradisus sponsi et sponsae: in quo Messis myrrhae et aromatum, ex instrumentis ac mysterijs Passionis Christi colligenda, vt ei commoriamur, ‘Brudgummens och brudens paradis: där skörden av myrra och aromer måste samlas in med de instrument och mysterier som tillhör Kristi passion så att vi dör för honom.
Den text på latin som framträder vid foten av teckningen och en möjlig översättning:
Sponse, veni; tuus en te degener invocat hortus. Suaui-amarus et hic te mihi, sponsa, vocat.
‘Kom, min älskade, se, din ovärdiga trädgård kallar på dig. Söt och bitter, och här kallar den på dig, min älskade’.
Den franska text som framträder vid foten av teckningen och dess översättning:
Vien, cueiller, cher espous, les fruits de ton parterre. Mais que ces aigre-dous aussy ton cueur en-serre.
'Kom och plocka frukterna i din trädgård, min kära make. Men låt också dessa bittersöta saker omsluta ditt hjärta'.
Den text som åtföljer den individ som ligger ner uppe till vänster: Iustitia Originalis, ‘Ursprunglig Rättvisa’.
Hustrun säger:
Veniat dilectus meus in hortum suum. Cant.5 [Comedat fructum pomorum suorum].
‘Må min älskade komma till sin trädgård må han äta av frukten av sina äpplen’.
Vad maken säger, längre ner, är en del av samma vers Nr. 1 i kapitel 5 av Den höga visan:
Den text som åtföljer Kristus:
Veni in hortum meum, soror mea, sponsa. Cant. 5
‘Jag har kommit till min trädgård, min syster, käresta’.
Vilken är den verkliga betydelsen av alla dessa latinska fraser som tidigare nämnts?
Först och främst, för att fördjupa oss i denna vackra gravyr behöver vi observera de två delarna av denna, en övre och en annan nedre. I den övre delen ser vi en kvinna som inbjuder sin make att komma in i körlekens trädgård. Denna del visar oss några luciferiska satyrer som dansar och låter ett horn ljuda med luciferisk musik, åtföljda av en orm -frestande – som slingrar sig runt kunskapens träd på gott och ont -sexualiteten-. Utan tvekan är sexualiteten på ett direkt sätt relaterad till den Hemliga Vägen -genom Alkemin-, men alltid när den luciferiska frestelsen övervinns genom sublimeringen av det hermetiska samlaget. Om vi gör det kommer vårt öde att bli likvärdigt med den mans som vi ser liggande på den övre vänstra delen av denna gravyr med döden vid sin sida, som den som alltid besegrar de svaga- därför har skelettet ett svärd i sin högra hand. Detta är skälet till den krona som han bär på sitt huvud, för det är den som slutligen härskar i slutet av våra liv.
I den yttre delen av den första trädgården -där vi observerar satyrerna- ser vi ett par som springer, de flyr från en ängel som med ett flammande svärd avlägsnar dem från lustarnas trädgård, på samma sätt som det som hände med Adam och Eva i det hebreiska Genesis. Denna ängel angriper det mänskliga släktet allt sedan dess, enligt den gudomliga viljan, och tillämpar Karman på de mänskliga folkmassorna.
Bakom dem kommer även ett lejon som förföljer dem. Detta är Lagens Lejon, Ödets Arkonter förföljer alla som bedriver otukt.
I den nedre delen av gravyren syns på nytt ett par som utgörs av Kristus och en kvinna som vill följa hans steg. Kristus inbjuder denna kvinna till kärlekens trädgård, men insvept i doften av myrra. Gnostiskt sett, associeras myrran med den inre döden, den psykologiska döden eller Satans död i vår psykiska anatomi.
Kvinnan följer Kristus men bär ett hjärta i sin högra hand för att visa oss behovet av att göra samlaget till en form av bön. Å andra sidan bär hon en krona på sitt huvud, vilket visar oss att hon är en av de själar som är kallade att leva det kristliga dramat, för det är väl känt att föra att inkarnera den individuella, personliga Perfektionernas Herre, är det nödvändigt att arbeta i Cyklopernas Smedja eller i Vulkanos Ässja. Av denna anledning kallar Kristus kvinnan «min hustru, min syster»…Det är en kallelse från hans inre Kristus till denna kvinnas själ.
Kristi trädgård är full av instrument med vilka hans korsfästelse fullbordades. Detta betyder att, om vi vill finna den KRISTLIGA KÄRLEKEN, behöver vi i vår intimitet fullborda dopet genom den gudomliga elden, genom Gnosis INRI. Denna trädgård är, förvisso, så som det står skrivet på denna gravyr: SÖT OCH BITTER på samma gång. Den är full av rosos och törnen som konstant kommer att såra våra fysiska och själsliga kött genom de processer som sätts igång när vi väl har accepterat att leva den så kallade TORRA VÄGEN eller DIREKTA VÄGEN bland alkemister av alla tider.
Det står skrivet att vi har rätt att eftersträva aromen från kärlekens äpplen, men inte äta upp dessa äpplen: detta hävdar Gnosis och man förmanar oss även: KÄRLEK ÄR LAG, MEN MEDVETEN KÄRLEK. Och den Sankt Paulus förmanade oss på sin tid :«Varje synd kommer att förlåtas utom den som strider mot den Helige Ande» -otukten-.
För att uppleva den KRISTLIGA KÄRLEKEN behöver bli förrådda- därav påsen med mynt som syns i den kristliga trädgården-, vi behöver experimentera de tre spikarna på frälsarens kors -vilka symboliserar de tre stora reningarna: genom vatten, genom eld och genom järn-, vi kommer att lida av törnekronan -invändigt talat- vid varje steg av vår genomfärd, kommer vi att bli offer till Egots oförskämdheter -se piskan-, vi behöver förvärva den kristliga viljan -markerat av hammaren-, etc., etc., etc..
Tillåt mig att, efter dessa framställningar, skänka er några kända fraser som är mycket passande:
«Om vi skulle undersöka oss själva då och då, skulle det naturliga resultatet av denna undersökning bli vår perfektion».
Montaigne
«Perfektionen är en underbar dygd som väger så mycket att människan inte orkar med den».
Ortega Munilla
«Den som med insikt erkänner begränsningarna i sina förmågor är mycket nära att uppnå perfektionen ».
Goethe
«Människorna kan inte vara mer perfekta än Solen. Solen bränner med samma ljus med vilket det värmer. Solen har fläckar. De otacksamma talar inte om något annat än fläckar. De tacksamma talar om ljuset».
José Martí
«Överdriven perfektion dör av överflöd».
Shakespeare
FIAT JUSTITIA AUT PEREAT MUNDUS.
─‘Gör rättvisa eller låt världen gå under’─.
KWEN KHAN KHU
