Mycket kära läsare:
Jag sänder er denna gång två emblem från samma bok: Selectorum emblematum, med texten på fornlatin och gammal franska.
Den första av dessa gravyrer bär titeln…
…NESCIT LABI VIRTUS ─‘Dygden vet inte hur man faller’─
Detta kan även översättas som 'Dygden kan inte falla', eller lite friare, 'Dygden känner inga fall'.
Längre ner har vi dessa andra fraser:
Ipsa suis opibus contra omnes fulta ruinas
Virtus non ullo labitur, alma loco.
Betydelse: ‘Stödd av sig själv genom sina gärningar mot alla misslyckanden, faller den godartade dygden inte någonstans’.
Därefter har vi denna text på franska:
Ainsy que toufiours droit se tient la chausse trappe
Ores qu´on la renversse et donne mile tours
Tout ainsy la verttu droicte fe tient tousiours
Soit que l´advesite par tous endroictes la frappe.
ÖVERSÄTTNING: ‘Så hålls taggen alltid upprätt, även om man vrider och vänder på den tusen gånger. På samma sätt förblir dygden alltid rak, även om motgångar slår mot den från alla håll’.
Vad betyder detta, tålmodiga läsare?
Det är mycket intressant att notera att dygden i denna gravyr framställs som en gigantisk triangel i mitten av gravyren. Denna triangel representerar gnostiskt de tre ursprungliga krafterna i skapelsen: den Heliga Bekräftelsen, den Heliga Förnekelsen och den Heliga Försoningen.
Vårt Självförverkligande är inget annat än förkroppsligandet av dessa tre krafter i vår själsliga och fysiska natur. Detta är vårt mål, det som förde oss till existensen. Det handlar därför om att inkarnera Faderns kraft, Sonens kraft och den Helige Andens kraft. Det är uppenbart att detta inte kan göras över en natt, utan är ett arbete som kommer att ta hela vårt liv att fullborda och som kulminerar i beteckningen DET STORA INRE VERKET.
Därför ser vi triangeln i vår gravyr sväva i luften, omgiven av en stormvind som hotar att få den att falla och förstöra sig själv. Men, som vår gravyr så väl uttrycker, när våra dygder är väl befästa, ger de inte vika för Egots stormar och inte heller för ödets motgångar… Det är uppenbart att för att en dygd ska ha fått den nödvändiga styrkan måste vi ha tränat den i vårt dagliga liv genom måttfullhet, med andra ord genom att uthärda alla slags psykologiska prövningar som labyrinten av vår existensens för med sig varje dag… När någon förlorar sina dygder beror det på att det verkligen saknades en djupare förståelse för dem, och därför kunde rötterna till dessa dygder inte stå emot de omväxlingar som man mötte i existensens dal…
QUOCUNQUE FERAR ─‘Vart man än förs’─
Ordet CUBUS som vi ser i mitten av bilden betyder uppenbarligen ‘KUB’.
En fras på latin säger oss:
Non refert, QUOCUNQUE ferar unus et idem
cum similis semper totus ubique mihi.
Översättning: ‘Oavsett vart jag förs, kommer jag att gå framåt på samma sätt, för var jag än är är allt alltid likadant för mig'.
En annan möjlig översättning: ‘Oavsett vart de tar mig, jag kommer att förbli densamma, eftersom jag alltid är densamma och hel överallt’.
Frasen på gammal franska säger oss:
L'homme droit, et constant, doue d´une ame pure
ne change point de coeur par les malheureux traits,
comme le det quarre -carré-qui ne tombe jamais
quoy qu´on le gette -jette- au tour, que droit en sa posture.
Översättning: ‘Den rättfärdiga och ståndaktiga människan, begåvad med en ren själ, förändrar inte sina djupa känslor på grund av olyckliga omständigheter. Liksom ett solitt byggnadsverk som aldrig faller, förblir hon ståndaktig i sin hållning, oavsett vad som händer’.
Vilket mysterium lär vi oss i denna andra gravyr, vänner?
För att börja vår studie måste vi observera att den centrala figuren i vår gravyr består av EN KUB som kommer från himlen. Till höger ser vi två personer som knäböjer och ber mycket koncentrerat, medan en tredje person sitter och lyssnar på dem. Till vänster ser vi en herde som springer och bakom honom hans får. De tre personer som ber anspelar på bröderna som ber till himlen om att inte falla i frestelse. Det är vår mänsklighet som, försjunken i sina jordiska intryck, ivrigt söker att bli hörd av gudomligheten.
Å andra sidan flyr herden med sina får i skräck inför den enorma kub som närmar sig världen, det vill säga jorden. Längre bort ser vi ett hus som börjar brinna. Vad är allt detta?
Denna herde symboliserar den enorma mängd pseudo-spirituella personer som försöker vägleda de mänskliga samhällena, men som saknar kloka och tydliga argument om människans problem och hennes utveckling på vår jord. I osäkra situationer kan de bara göra en sak: fly från händelserna och söka skydd i gömställen.
Det hus som är omgivet av lågor symboliserar vårt samhälle som, avlägsnat från dygderna, till slut blir offer för sina egna orättfärdigheter.
Nu representerar kuben de VISES STEN, VARAT i sig själv. Han är Han, den gudomlighet som bor i våra djup och som är immun mot alla motgångar som skapelsen kan erbjuda var som helst på vår jord. Därför sägs det i en av de tidigare översättningarna: ”Det spelar ingen roll vart de för mig, jag kommer att förbli densamma, eftersom jag alltid är densamma och hel överallt”.
VARAT ÄR VARAT, kära läsare. Han är den som har varit, den som är och den som alltid kommer att vara i all evighet. VARAT ÄR OFÖRÄNDERLIG OCH KOMMER ALLTID ATT VARA UTRUSTAT MED SITT ALLVETANDE, SIN ALLSMÄKTIGHET OCH ALLESTÄDESNÄRVARO, låt oss aldrig glömma det.
VARAT är alla ljusens fader, och den som alltid har nycklarna till himmelriket. Han är närvarande i alla skapelsens riken, eftersom han är själva MEDVETANDET i naturen, i universum och i kosmos i allmänhet.
Om vi inkarnerar Honom kommer vi slutligen att bli en del av hans natur, och Han kommer att göra oss immuna mot de fall som är typiska för svaga själar.
Jag lägger nu till några fraser för era reflektioner:
«Tacksamhet är det viktigaste hos en god människa».
Quevedo
«Tacksamheten är hjärtats minne».
Lao-Tse
«Det är rätt att de som får någon förmån, även om det bara är småsaker, uppvisar tacksamhet».
Cervantes
«Ingen värdig människa kommer att begära att man tackar henne för något som inte kostar henne något».
Terencio
«Att berömma från hjärtat är en god handling; det är på sätt och vis att delta i den».
La Rochefoucauld
AD INFINITUM.
─‘Mot oändligheten’─.
KWEN KHAN KHU
