Mycket kära läsare:
Jag sänder er, vid detta tillfälle, en teckning som finns i en annan bok med emblem med titeln Selectorum emblematum – ”Utvalda emblem”. Texterna är skrivna av den tyske poeten Gabriel Rollenhagen (1583–1619) och gravyrerna är gjorda av Crispijn van de Passe och Jan Jansson (1588–1664).
Titeln till denna gravyr är:
…PAVPERTATE PREMOR SUBLEUOR INGENIO
‘Jag är nedtryckt av fattigdom och upplyft av min naturliga böjelse’
På denna gravyr, i den centrala delen, ser vi en person vars högra hand är fastkedjad med en bevingad fotboja, medan hans vänstra hand är fastbunden med en annan fotboja till en tung sten. I bakgrunden till vänster ser vi en slags beväpnad jätte framför en mindre man som konfronterar den förre med en slangbella som han försöker bekämpa jätten med.
Fras på latin:
Ut me pluma levat, sic sarcina praegravat ingens.
Översättning: ‘Liksom en fjäder lyfter mig, på samma sätt överbelastar en enorm vikt mig’.
Därefter syns en annan fras på latin:
Paupertate premor sublevor ingenio.
Översättning: ‘Jag är tyngd av fattigdom, men undsatt av min talang.'
Vad är essensen i denna gravyr? Vad vill den förmedla till oss?
Låt oss först fokusera på huvudpersonen, som är psykiskt och fysiskt splittrad mellan två krafter, den ena är bevingad – den högra handen – och den andra är mycket tung och representeras av Stenen.
Här, kära vänner, framgår tydligt vår dualitet i förhållande till andliga frågor. Vi är fattiga i själsligt hänseende, och därför, även om vi har längtan som stöds från himlen – se bojan på höger hand – tynger en tung sten eller platta oss och binder oss till jorden, det vill säga till materialismen.
I vårt dagliga liv är detta mycket påtagligt, och detta fenomen hindrar oss från att ha en avsiktskontinuitet. Ofta tvingar materialismens tyngd oss att överge vår väg och, uppenbarligen, ge upp Gnosis, vilket är en seger för Egot över vår Essens. Sällan gör vi uppror mot denna förstenande materialism och lyckas frigöra oss från denna tunga börda eller sten som förlamar oss.
Om den latinska frasen som säger: ”Som en fjäder lyfter mig ─kraften i VARAT─, men en tung börda tynger mig”, blir detta ännu tydligare i versen som är inramad eller tillagd på forntida franska, låt oss se:
Mon esprit est orne des grands dons de Nature,
qui le tirent en haut jusqu´au secret de Dieu,
Mais un poisant fardeau retient en ce bas lieu
ses valeureux dessains, c´est la Pauvreté dure.
Översättning:
‘Min själ är prydd med naturens stora gåvor som lyfter den mot Guds hemlighet,
men en tung börda håller kvar dess modiga avsikter på denna låga plats, det är den hårda fattigdomen’.
Visst vill Fadern ha oss hos sig, men våra tiotusentals psykologiska aggregat utgör en tung börda för detta försök. Det är vår andliga fattigdom, vår moraliska olycka…
Om vi inte använder vår list, vår talang, genom ständig SJÄLVOBSERVATION kommer vi aldrig att upptäcka våra svagheter, som hindrar oss från att få hjälp av de solhierarkier som försöker hjälpa oss och som visas på vår gravyr genom huvudet på en liten ängel som tittar fram genom molnen på himlen.
I bakgrunden finns denna kamp representerad, som liknar den mellan David och Goliat, den ene av normal längd, den andre förvandlad till en jätte – metaforiskt talat. Till slut besegrade Davids talang – med en sten som vapen – Goliat och fällde honom. Vi måste självklart se denna Sten som de Vises Sten, som är vårt hemliga vapen mot det envisa Egot.
Det är otvivelaktigt att vi måste intensifiera vår längtan dag efter dag genom de praktiker som vår heliga lära ger oss. På samma sätt kommer läsningen av vår Patriarks verk att alltmer förvandla våra förhoppningar till konkreta handlingar relaterade till vårt UPPVAKNANDE…
Tillåt mig lägga till några passande meningar:
«Var modig och tro på dig själv. Ve dig om du är rädd!».
Seneca
«Djärvheten ger ibland resultat som inte kan uppnås med noggranna beräkningar».
Machiavelli
«Djärvheten förvärvas genom att lära känna världen, och diskretionen genom att lära känna människan».
Ramón Gómez de la Serna
«Listigheten är en slags uppfinningsrikedom som ibland ersätter bristen på den äkta».
François de La Rochefoucauld
«Dygden är en horisontell linje, styrkan är en vertikal linje och listen är en lutande linje».
José Martí
AD INFINITUM.
─‘Till oändligheten’─.
KWEN KHAN KHU
