Mycket förtroliga vänner:
Jag skyndar mig att i de närmaste överlämnandena, sända er fyra gravyrer som gjordes ungefärligen år 1573 av Gérard Van Groeningen ─1550-1599─, en flamländsk designer känd i Antwerpen ─Belgien─.
Denna serie av gravyrer kallas De fyra sätten att leva på jorden. Vid detta tillfälle sänder jag er endast den första titulerad…
…CULTURA CARNIS ─‘Köttets väg’─
Gravyr Nr 1
Denna första gravyr betonar följande: QVATVOR SERVITUTES HOMINUM, ‘det finns fyra förslavanden hos människorna’.
På denna ser vi en scen där man ser en grupp personer som tydligt deltar i vällustiga och liderliga handlingar.
På den ena sidan läger vi märke till ett sittande par som hänger sig åt vällustiga överdrifter. Detta par serveras av en kvinna som bär med sig, i sina händer, på sitt huvud och vid midjan, en rad redskap med syftet att låta kärleksparen avnjuta olika gastronomiska under det att de njuter av deras sexuella identifikation. Det är av den anledningen som vi finner det latinska ordet gvla ─det vill säga: ‘frosseri’─, vilket syftar på de njutningar som detta psykologiska aggregat framkallar.
Observera, likaledes, att nära det par som tidigare nämnts framträder representationen av gudinnan Venus, som åtföljs av Eros-Cupido, som med sina pilar siktar mot paret på vår gravyr. Man bör förstå att här handlar det inte om att Venus -Kärlekens Gudinna- tillmötesgår dessa handlingar, nej. Det handlar om att upphovsmannen till gravyren, genom att vilja uttrycka de mänskliga svagheterna, visar denna gudomlighet som en representation för erotiken dåligt kanaliserad.
Genom Gnosis kommer vi att förstå vår korrekta relation till den erotiska kraften och vi sublimerar den enligt parametrarna av Tantra-Yogans eller Kundalini-Yogans vetenskap. På det sättet slutar vi inte som slavar till sexualiteten, utan vi använder denna kraft som transmuterats i vår organiska anatomi för att utveckla våra själsliga förmågor och förvandlas till sanna människor till Skaparens likhet och avbild.
Det är uppenbart att det romerska prästerskapet, med sina absurda system av sexuell avhållsamhet, framkallar en degenerering av körtlarna i vår organism, och detta går tillbaka i form av de så kallade venenioosskiriana vibrationerna…, vilka förvandlar oss till feta, tjocka individer, eller taniga, magra individer och fyllda av expertcynism.
På den högra sidan av vår gravyr ser vi, på ett slags bord, två individer. Det handlar om två kvinnor. Den första av dem bär vingar vid sina handleder och befinner sig i en hållning av att visa sig som någon speciell. Vid fötterna framträder det latinska ordet Voluptas, vilket bör översättas som ‘njutning’, välbehag utan gränser. Vår mänsklighet har, mycket riktigt, hamnat i en ohämmad njutning av köttets välbehag. Detta kallas i våra dagar hedonism, vilket betyder att leva enbart för de nöjen som de fem sinnena förser oss med. Den andra kvinnan, som står bredvid välbehaget, har ett annat latinskt ord vid sina fötter som identifierar henne. Det handlar om Caro, vilket ska översättas som ‘kött’. På så vis följer Jagen eller de psykologiska aggregaten av vällust varandra när det handlar om att framkalla njutning hos människan.
Å andra sidan, har man alltid sagt till oss att den djuriska sexuella passionerna, vanligtvis, går hand i hand med egoiska tillstånd av berusning, dryckenskap, frosseri, etc., etc., etc. Det är skälet till att, bortom det centrala motivet i vår gravyr, vi ser ser en samling tält på den vänstra sidan och i ett av dessa observerar vi den berömda Iudith, eller Judith när hon hugger huvudet av den kände Holofernes. Denna historia är dokumenterad på ett omfattande sätt i de heliga skrifterna och syftar på dekapitationen av vårt avskyvärda djuriska Ego.
I himlen i denna del av gravyren observerar vi en varelse som flyger och som bär en trumpet och åtföljs av det latinska ordet Infamia. Detta är för att säga oss att vi, utan något tvivel, har förvandlat våra liv till en sann vanära, avlägsnade från varje upphöjande princip som leder oss till Faderns rike. Därför ser vi att den varelse som flyger gör det över folket som står vid dess fötter för att visa oss att detta händer överallt på vårt klot.
Vid sidan av damen som representerar vällusten observerar vi några lågor som underblåses av en person. Dessa lågor symboliserar de mänskliga passionerna.
Vid foten av vår gravyr observerar vi några meningar skrivna på latin. Dessa säger oss saker som dessa:
«Non tantum ira Dei, non tantum tela, nec hostis Quantum sola nocet animis illapsa Libido, Ebrietas cui fida comes, cui Luxus, et alma Est Venus, et nigris uolitans Infamia pennis».
Översättning:
‘Gudarnas vrede, inte heller vapnen, eller en fiende skadar själarna så mycket, som när vällusten av sig självt har trängt in, till vilken berusningen och lyxen är trogna följeslagare, och Venus som ger liv, och vanäran som flyger med svarta fjädrar’.
Tillåt mig nu, kära läsare, att skänka er några fraser som det är mödan värt att reflektera över:
«Övriga synder är i sig själva onda; skandalens är det i sig själv».
P. Vitoria
«De som har den mest lättsinniga föreställningen om synden är, just precis, de som förställer sig en avgrund mellan hederliga personer och de andra».
Amiel
«Beträffande de synder som begås ska ingen lägga skulden på andra, utan på sig själv».
Cervantes
«Att känna till synden är början till räddningen».
Seneca
«När en människa tänker att han är inkapabel att begå andras synder, blir han skoningslös när han dömer dem. Hans straff brukar då bli… att han begår ännu större».
Graham Greene
ABYSSUS ABYSSUM INVOCAT.
─‘en avgrund kallar på en annan avgrund’─.
KWEN KHAN KHU
