Högt skattade läsare:
Det gläder mig att, vid detta tillfälle, sända er denna gravyr med titlen…
…MUTUA RERUM METAMORPHOSIS ─‘Tingens ömsesidiga metamorfos’─
För att inleda vår förklaring måste vi nämna att denna gravyr är nummer 17 i boken Emblematum sacrorum et civilium miscellaneorum, ”Olika heliga och civila emblem”. Boken skrevs av Jacob Bornitz, på tyska känd som Jakob -1560–1625-, en författare, jurist och diplomat från det österrikiska Schlesien under 1500- och 1600-talen.
BESKRIVNING:
Ignis aquae vires, vice mira, aqua concipit ignis: Mutua naturae semina quaeque gerunt.
Översättning: ’Eld och vatten har krafter; i en underbar vändning föder vattnet elden: ’Var och en bär fröna till den andras natur’.
Vad betyder detta, kära vänner?
I transmutationernas värld är vi alla medvetna om de olika möjligheter som naturens fyra element besitter, nämligen vatten, eld, luft och jord. Det står skrivet att i skapelsens begynnelse blandades dessa element på ett klokt sätt av den välsignade MULAPRAKRITI – den Gudomliga Kosmiska Modern – för att börja forma de planetariska enheter som idag utgör vårt Solsystem.
I mitten av vår gravyr visar konstnären, som säkert är väl förtrogen med dessa metafysiska fenomen, en gestalt som med sin högra hand, i vilken han håller en kanna, häller ut det flytande elementet över en sorts tallrik ur vilken lågor slår upp. Denna gravyr förmedlar det som de sanna Mästarna inom den hermetiska konsten har hävdat och fortsätter att hävda: ”I vattnet sover elden”…
Analogt med detta måste vi alla, när vi talar om det särskilda alkemiska arbete som vi måste påbörja i vår kropp eller anatomi, förstå att det i våra ursprungliga vatten- eller sädesvätskor finns en latent hemlig eld som vår Gudomliga Moder Kundalini kommer att sätta i rörelse när dessa vätskor har genomgått sina metamorfoser.
Vi har sagt, gnostiskt talat, att kvicksilvervattnen till en början är svarta, därefter blir de vita, senare bli de gula och slutligen lyser de i en rödaktig färg. När detta sker i laboratorium oratorium i vår fysiska kropp beror det på att Stella Maris – vår inre Jungfru Maria – har befruktat dem med den Helige Andens kraft och att vi därmed har väckt den Heliga Elden. Denna eld måste stiga upp mellan ryggkotorna i vår ryggrad, och på detta sätt kommer vi att fördjupa oss i de olika invigningar som vi kommer att uppleva under vår hermetiska resa. Det är den emblematiska dygd som våra renande vatten har, och därför är det strängt förbjudet för människan att bedriva OTUKT eller förlora sin sädesvätska.
Det som Gnosis i århundraden har bevarat som en nyckel till all prakt är just det HELIGA ARCANUM A.Z.F., vars krypterade förkortning betyder:
- A: VATTEN.
- Z: SVAVEL.
- F: LYSANDE FOHAT.
Det är den häpnadsväckande dygd som elementet VATTEN bevarar, och av den anledningen häller figuren i vårt gravyr vatten över en allegorisk tallrik. Vanligtvis skulle vem som helst säga att vattnet som rinner ur kannan skulle släcka elden som vi ser på tallriken. Men det är just denna metamorfos som författaren till detta gravyr vill berätta om. Det handlar om en hemlig förvandling som kan äga rum om vi känner till reglerna för den HERMETISKA KONSTEN. Det är elementens mutation inuti vår fysiologi, utförd med särskild omsorg så att vi, genom en sublimering, med tålamod och uthållighet, kan erhålla det Gyllene Skinnet eller den DE VISES STEN.
Jag vill här citera några ord från den vise författaren FULCANELLI, den store mästaren inom Det Vita Brödraskapet, för vår vänlige läsare. Låt oss se:
Nu vet jag det verkligen! Ett ord av levande glädje, en källa till djup tillfredsställelse, ett glädjerop som Adepten utstöter inför vissheten om underverket. Fram till det ögonblicket kunde tvivlet fortfarande komma över honom, men inför det fullkomliga och påtagliga förverkligandet fruktar han inte längre att ha fel.
Han har funnit vägen, han har insett sanningen, han har ärvt Donum Dei. Från och med nu är inget av den stora hemligheten okänt för honom… Men, ack! Hur många bland den stora skaran av sökande kan skryta med att nå målet och med egna ögon se fängelset öppnas, ett fängelse som för de flesta förblir stängt för alltid!
”Fängelset fungerar också som en symbol för den ofullkomliga kroppen, Verkets inledande tema, där den vatten- och metalliska själen är fastbunden och instängd. ”Detta fångna vatten” -säger Nicolas Valois- ropar oavbrutet: Hjälp mig så ska jag hjälpa dig, det vill säga, befria mig från mitt fängelse, och om du kan få ut mig en gång, ska jag göra dig till herre över den fästning där jag befinner mig. Vattnet som finns i denna instängda kropp är alltså av samma natur som det vatten vi ger den att dricka och som kallas Merkurius Trismegistus, som Parmenides talar om när han säger: Naturen gläder sig i naturen, naturen överträffar Naturen och Naturen rymmer Naturen. ”Detta instängda vatten gläder sig nämligen åt sin följeslagare som kommer för att befria det från dess bojor, blandar sig med honom och, till slut, genom att göra detta fängelse till sitt eget och avvisa det som står i motsats till dem, nämligen beredningen, förvandlas de till kvicksilvervatten och blir beständiga… Vårt gudomliga vatten kallas alltså med rätta nyckeln, ljuset, Diana som upplyser nattens mörker. Ty det är ingången till hela Verket och det som upplyser varje människa”.
Jag skänker er nu några fraser att reflektera över:
«Naturen är så välvillig att den ordnar saker och ting på ett sådant sätt att man, var man än befinner sig i världen, kan hitta något liknande».
Leonardo da Vinci
«I naturen finns inget överflödigt.
Averroes
«I min poetiska själ känner jag jordens vänliga hälsning, Naturens generositet».
Rubén Darío
«Naturens gåvor är mer värda än konstens».
Voltaire
«Naturen är alltid starkare än uppfostran».
Voltaire
NUDA VERITAS.
─‘Den nakna sanningen’─
KWEN KHAN KHU
