"Tempvs et occasio sva explicant mvnia" (Tiden och möjligheten tillkännager sina skyldigheter)

”Tempvs et occasio sva explicant mvnia” (Tiden och möjligheten tillkännager sina skyldigheter)

”Tempvs et occasio sva explicant mvnia” (Tiden och möjligheten tillkännager sina skyldigheter) 850 480 V.M. Kwen Khan Khu

Kära kamrater:

Jag skyndar mig att sända er denna gravyr som bär titeln…

…TEMPVS ET OCCASIO SVA EXPLICANT MVNIA

Vi börjar med att citera detta:

Kairós ─καιρός är ett gammalt grekiskt ord som betyder ‘det passande och lämpliga tillfället’, ‘möjligheten’. en punkt i tiden är förändringen är möjlig. Till skillnad från Kronos, som bland grekerna betecknade den sekventiella, fysiska, kvantitativa tiden, betecknar Kairós den kvalitativa tiden, den privilegierade stunden för handling, för historia, för ett personligt förverkligande, etc.

För närvarande används termen inom teologin för att beskriva den kvalitativa formen av tiden. Inom retoriken, representerar termen kairós ett kort ögonblick när det uppstår en möjlighet som man bör dra nytta av med all kraft för att  uppnå framgång.

Som en antropomorfisk representation, som Zeus yngsta son, omnämns han av historikern  Pausanias ─110-180─ i hans bok  Beskrivning av Grekland.

«Mycket nära ingången till stadion ─Olympiastadion─ finns det två altare: det ena kallar man altaret till spelens Hermes, det andra Kairós altare».

En annan berömd staty av Kairós eller Caerus gjordes av Lysippus ─390-318─, Alexander den Stores favoritskulptör, i Siciyon ─en gammal Grekisk stad─.

«Det finns flera beskrivningar av den berömda Kairós från Lysippus som man kanske påträffade i atriumet till något tempel i Sycyon, men som senare förflyttades till Konstantinopel. Figuren befann sig på ett klot, viket därmed hade betydelsen av instabiliteten av det tillfälliga; han bar fastspända vid hälarna, de rep med vingar som romarna kallade talaría och som tillskrivs så många gudomligheter; i handen bar han en kniv, vilket endera syftar på omedelbarheten när denna stund skär in, eller på dess smala egg som även är en symbol för instabiliteten; det långa håret framför honom, som en indikation på att vilken förutseende människa som helst lätt kan ta chansen , och bak är han flintskallig, för att när möjligheten väl har passerat kan den inte komma tillbaka».

─Palantinsk Antologi (Hellenistiska epigram)─.
Kairós, tiden för ett lämpligt tillfälle. Florens y Turín
Vänster: Kairós ─tiden för det lämpliga tillfället ─, fresk av Francesco de' Rossi ─1510-1563─, Palazzo Vecchio, Florens. Höger: Kairós, det romerska ver som baserar sig på originalet från  Lysippus, ca. 350-330 a. C., Turin, Antikvitets museet.

Den krökta positionen av kroppen, i rörelse, är intressant.

De latinska översättningarna orsakade en förlust av den speciella betydelsen av ordet Kairós, om övergick till att översättas som OCCASIO ─möjlighet─ eller TUR, vilket också innebar en förändring vad beträffar den maskulina eller  feminina könstillhörigheten.

En rad gravyrer gjorda av den flamländske förläggaren Theodoor Galle för att illustrera boken  Occasio arrepta neglecta ─‘Försummad möjlighet’─, skriven av Jesuiten  Ioanne David ─1546-1613─ och tryckt 1605, är kanske en representation av OCCASIO som ligger närmare den grekiska uppfattningen. Den centrala problemet i verket är den korrekta användningen av tiden och möjligheten till själens förtjänst, genom att visa en rad bilder av Tempvs ─tiden─ och Occasio ─möjligheten─ i interaktionen med lydiga ungdomar och försumliga.  Den första illustration är TEMPVS ET OCCASIO SVA EXPLICANT MVNIA från det första kapitlet där man presenterar  bokens huvudsakliga gestalter ─Occasio y Tempus─, deras funktioner, symboler och de attribut som de har.

Tiden och möjligheten tillkännager sina skyldigheter, Theodoor Galle

«TEMPVS ET OCCASIO SVA EXPLICANT MVNIA

A. Tempus ego, sine quo nihil est quodcumque creatum est.
Me sine nec caelum, neque caelo sidera, nec sol
Aureus irradient: sine me, nec terra, nec aequor,
Et quidquid vasta Mundi compage tenetur,
Existant: Sed enim, per me, velut omnia constant;
Omnia sic rursum, per me, revoluta labascent.

B. Illa ego, quae priscis OCCASIO cognita Seclis.
Me quicunque catus non fastidiuit, amico
Sed vultu acceptam tenuit, mandata capessens;
llle sibi, compos voti, decora ampla parauit».

Översättning:

TIDEN OCH MÖJLIGHETEN TILLKÄNNAGER SINA SKYLDIGHETER.

  1. Jag är tiden, utan vilken ingenting skapas. Utan mig, skulle ingen himmel, ingen stjärna på himlen, ingen gyllene sol lysa; utan mig, existerar varken jorden eller havet, inte något som bevaras i värdens ofantliga struktur. För allt existerar likväl genom mig, Allt kretsar, än en gång, runt mig och faller sönder.
  2. Jag är hon som i forna tider var känd som MÖJLIGHETEN. Han som är listig har inte föraktat mig utan tagit mig med ett vänligt ansikte och hållit fast vid ödet; genom att uppfylla sitt löfte förberedde han rikliga utsmyckningar.

V.M. Samael har alltid insisterat på behovet av att bryta med det obevekliga öde som alltid leder oss till att på ett dumt sätt följa den mekanik med vilken vi manipuleras från existens till existens. Denna kamp är formulerad i den så kallade Medvetandets Revolution, med dess tre väldefinierade faktorer i vår doktrin…

För att kunna förverkliga oss själva måste vi kämpa mot den ström av omständigheter som Samsara presenterar för oss varje dag som ett sätt att avväpna oss från möjligheten att uppnå integrationen med vårt SANNA VARA.

Det är därför som vi på vår första gravyr observerar:

  1. Den mytologiska figuren Kairós håller en våg i sin högra hand. Vågen är själva vårt öde, men Kairos – som representerar möjligheten – balanserar den i ett försök att skaffa sig omständigheter som är gynnsamma för hans önskningar. Detta visar oss att om vi förblir i ett tillstånd av att vara alerta inför det nya, permanent alerta, skulle vi i ett plötsligt ögonblick kunna fatta ett beslut som vänder upp och ner på vårt liv och bryter den förtrollning som det så kallade ”ödet” har kastat över oss. På så sätt bryter vi oss ur den mekaniska ström som, existens efter existens, har hållit oss bundna till lagarna om återvändande och upprepning.
  2. Samma person som uppvisas enligt uppfattningen av samma fenomen som statyn av romarna som bevarats i Lysippus och i museet i Turin, i Italien.

Sedan, när vi kommer ner till den andra gravyren, ser vi ett enormt moln, i vars mitt vi finner ALLA LJUSENS HERRE som håller jordgloben med ett kors ovanpå. Detta beviljar alla ljusens Herre kategorin av IMPERATOR över själva skapelsen. Några Elohimer eller Änglakörer finns runt omkring honom för att berätta att Fadern arbetar med hjälp av de gudomliga hierarkierna.

Redan i centrum av vår andra gravyr kan vi se två figurer:

  1. Den ena visas oss SATURNUS, vilket här är en allegori för ödet och han bär ett timglas i sin vänstra hand. Detta skulle vara tiden utifrån en kvantitativ synvinkel. I sin högra hand bär han sin typiska lie med vilken han avslutar en manifestation ─mänsklig eller djur- när han så önskar. Denne individ bär vingar vid hälarna för att visa vad vi har kommenterat i föregående avsnitt, det vill säga: tiden rinner snabbare än ditt stoft. Den krona som han bär på sitt huvud får oss att förstå att  han är herre över mänskligheten så länge som den förblir med ett sovande Medvetande.
  2. Den andra figuren är en kvinna ─ hon representerar möjligheten ─. Hon håller olika symboliska element i sina händer. Låt oss först och främst notera det kristna krucifixet och radbandet som en inbjudan att framhärda i bön när vi vill lämna fängelset av vår existens  för att ta ett språng mot högre mål. Låt oss komma ihåg att den inre Kristus kan förhandla med Ödets Herrar om många av våra ─negativa ─ aspekter, så att de kan tillåta oss att beträda andra vägar av högre natur. På denna dams högra hand ser vi en platta på vilken det ligger en sfär – som symboliserar vår värld – för att påpeka för oss att hon, Möjligheten, kan framkallas var som helst på vårt klot där vi befinner oss vid en viss tidpunkt. På samma sätt är det bra att påpeka att Möjligheten, i sin högra hand, bär en krona och lagerkvistar, som båda är symboler för seger. I detta fall måste vi tillsammans med V.M. Samael hävda att människan föddes till att vara skapelsens konung och inte dess slav, eftersom vi skapades till Theomegalogos avbild och likhet.På den andra armen bär Möjligheten med sig en påse med pengar – dharmiskt kapital – och även palmblad av det slag vi använder på Palmsöndagen. Vi bör också notera att kvinnan som representerar Möjligheten bär sitt hår utsläppt och att en del av det täcker hennes ansikte en aning. Å andra sidan är det bra att veta att Möjligheten bär med sig överflödets horn – Amaltheas horn- från vilken en mängd olika frukter kommer ut. Och för att avluta pekar vi på  en bok eller missal som hänger från hennes högra arm. Det bör, å andra sidan, också noteras att Möjligheten bär ett rökelsekar i sin vänstra hand, ett instrument som är kopplat till mystik och bön. Högst upp på Frälsarens kors ser vi den Helige Andes duva, som därmed bildar den gudomliga trilogin: Fadern, Sonen och den Helige Ande.  

Jag tillåter mig nu att skänka er några fraser att reflektera över:

«Själens rikedom är den enda rikedomen; alla andra egendomar är fruktbara i smärtor».
Luciano de Samósata

«Den rike bönfaller om en blick, ser på dig och ser plötsligt sig själv fattig som en tiggare och rik som en furste».
Goethe

«Inget bidrar mindre till glädje än rikedom, och inget bidrar mer till glädje än hälsa».
Schopenhauer

«Det är lika svårt för de rika att skaffa sig visdom som för de visa att skaffa sig rikedom».
Epiktetos

«Den kortaste vägen att bli rik är att förakta rikedomar».
Seneca

SIC TRANSIT GLORIA MUNDI.
─‘Så passerar världens ära’─.

KWEN KHAN KHU