Mycket kära vänner:
Jag sänder er nu en gravyr som framträder på den första sidan av en bok titulerad SYLVAE SACRAE ─‘Heliga skogar’─, som innehåller 29 gravyrer tecknade av Marten de Vos ─1532-1603─ och av bröderna Sadeler, Johan ─1560-1600─ y Rafael ─1560-1628─. Familjen Sadeler var en av de största och förmodligen mest framgångsrika av dynastierna av flamländska gravyrer vilka dominerad gravyrkonsten i norra Europa i slutet av 1500- och 1600-talen som konstnärer och förläggare.
Boken betraktas som mycket sällsam på grund av den aningen dunkla och otidsenliga atmosfär i vilken man representerar 39 eremiter i deras isolerade omgivning i en vild natur utanför städerna, några under mycket hård självpåtagen botgöring, andra i bön i eller i studier, andra i ett tillstånd av extas. Varje gravyr åtföljs av en kort text på latin.
Jag bifogar nu den första sidan till er av den bok som bär den skrivna titeln…
…SYLVAE SACRAE
─‘Heliga Skogar’─
För att börja säger vi att denna vackra gravyr, i den centrala delen, visar oss ett kors på vars topp bokstaven T finns, vilken man finner i himlens djup. Denna bokstav, kära läsare, hänvisar oss till ordet Theos, som på grekiska betyder ‘Gud’.
Senare finner vi på toppen av korset ett Kristogram eller Crismón, som består av de grekiska bokstäverna CHI och RHO, initialerna till ordet CHRESTOS. Denna symbol åtföljde förmodligen kejsar Konstantin under striden mot Maxentius, och var med säkerhet förenat med den kända meningen: In hoc signo vinces ─‘med detta tecken kommer du att segra’─. Men det har bevisats att detta tecken är mer arkaiskt. Utifrån gnostisk synpunk innesluter detta emblem, utan tvekan, nyckeln till att generera den Heliga Elden i den gnostiska asketens dolda anatomi. Denna bild var ofta avbildad på baner i kyrkan, ofta omgiven av en cirkel eller en segerkrona.
Till vänster om den korsande träbjälken framträder bokstaven A, vilket indikerar ordet Alpha, och på dess högra sida den grekiska bokstaven O, som betyder ordet Omega. Kort sagt: Här säger man till oss att Gud är början och slutet till alla synliga och osynliga ting.
Vi ser en skylt på mitten av korset där man kan läsa:
MONVMENTA
Sactioris philosophie
quam severa
ANACHORETARUM
disciplina vitae et religio docuit.
Översättning: ‘Monument av den mest heliga filosofi som anakoreternas stränga livsdisciplin och religion lärt oss’.
På den nedre delen av korset observerar vi en orm slingrande runt en stav, uthuggen. Detta påminner oss om de bibliska ord som säger till oss «På samma sätt som Moses upphöjde ormen på staven, så ska Människosonen upphöjas -inom oss-»…..
Det är utom all fråga att vår räddning endast är möjlig genom korsets hjälp. Detta är den äldsta hieroglyf som pekar på makten att skapa eld. Endast genom föreningen mellan lingam och yoni sätts det Tredje Logos krafter i rörelse, vilka tillåter oss att höja våra eldormar på den stav som är en allegori för vår ryggrad. Här har vi korsets stora mysterium.
Vid foten till det heliga korset finner vi en annan inskription: MORTVI VIVIMOS, ‘döda lever vi’. Denna fras skulle kunna tolkas som att «efter att vi har dött lever vi», men i själva verket är den esoteriska betydelsen av densamma att vi lever men vi är döda. Ja, vi lever för världen men vi är döda för Anden…..
På bägge sidor av korset kan vi lägga märke till två individer. Den som är till vänster om detta representerar en ängel. Denna ängel är i en hållning av att be och därför bär den ett radband i sina händer. Det är bilden av de solära dynastierna som alltid vakar över oss, vi som lider i denna tårarnas dal -i den materiella världen-, och försöker hjälpa oss själsligt för att överge det ok som plågar oss och som framkallas av vårt DJURISKA EGO – det psykologiska JAGET i var och en av oss-. Den andra individen är en anakoret som står på knä och bär ett spö eller en piska i ena handen och i den andra en bukett av törnen. Denna anakoret symboliserar de SJÄLVPÅTAGNA LIDANDEN OCH MEDVETNA UPPOFFRINGAR som vi alla behöver praktisera för att ta ifrån krafterna från Vilddjuret, som består av tiotusen psykologiska aggregat som kuvar oss natt och dag under hela vårt liv. Vi behöver vända oss inåt mer och mer för att distansera oss från de mörka vibrationerna från den onde som Paulus från Tarsus talade till oss om i sina epistlar.
Vid ängelns fötter finns en bok som bär en titeln: Precatio, vilket betyder ‘bön’ eller ‘böner’.
Vi kan likaledes vid fötterna till botgöraren observera ett BRÖD och en AMFORA. På brödet står ordet Abstinetia skrivet, vilket ska läsas som ‘Abstinens’. Förvisso var det många anakoreter som praktsiserade abstinens under sina liv för att försöka närma sig det djupa inre VARAT. Detta är samma sak som vår Patriark SAMAEL alltid rekommenderade för att börja disciplinera oss för att leva den Hemliga Vägen. Vi syftar här på fastan.
Mellan boken och brödet med amforan visar man oss en dödskalle som ligger på två skenben. Detta är symbolen för detta esoteriska maxim som lyder på detta sätt: «Må köttet överge benen». Endast genom döden kommer det som är nytt.
Hela scenen utspelar sig i en skog. Det är existensens skog, som vi bör dra nytta av för att finna oss själva på nytt, med andra ord: för att förenas med vår sanna verklighet, vårt VARA…
Längst bort i skogen, på den ena sidan -den vänstra-, kan vi se den bibliska scenen av Jesus när han frestas av demonen i öknen och avvisar hans erbjudanden.
En annan intressant sak är att anakoretens ansikte ser ut att vara deformerat. Detta skulle kunna betyda att vår personlighet måste försvinna för att ersättas av den sanna identiteten som ska representera oss och vilket inte är något annat än VARAT.
Om vi skärper vår blick kan vi, likaledes, observera som vissa trappsteg som ger sig av från den bakre delen av korset mot himlarna. Detta är vår resa genom vilken vi stiger upp till den Allra Högstes rike.
Längst ned på vår gravyr finner vi följande fraser skrina på latin: Congratia ac privilegio Sacri Caesaris maiestatis. Översättning: ‘Genom favören och privilegiet från storheten av den helige Caesar’. Caesar var sätten att beteckna de herrar som härskade i furstendömena i det tyska Imperiet.
Till vänster därnere framträder den här andra latinska frasen: Ioannes Sadler Fecit. Översättning: ‘Joan Sadler gjorde den’.
Till höger: Martin de Vos figuravit, ‘Maerten de Vos utfomade den’.
Slutligen läser vi det här andra på latin:
Serenissimo Principi ac Domino, Domino Gvilielmo. Comiti Palatino Rheni, Utriusque Bavariae duci etc., Domino suo Clementissimo Ioanes ac Raphael Sadeleri, sacras has sylvas, vti earvdem avthores ac scalptores, humilime dedicarunt, Monachy Anno Salvatoris 1594.
Översättning: ‘Till ers höghet, Herr Guillermo Greve av Renens Palantin, hertig över båda Bavaria, etc., till ers nådige Herre, tillägnade Johan och Rafael Sadler ödmjukt dessa heliga skogar såsom upphovsmän och gravörer till dessa i München, år enligt Frälsaren: 1594’.
Jag överlämnar nu några fraser till er för er reflektion:
«Om du har tro kommer du att finna att vägen till dygden och lyckan är mycket kort».
Quintilian
«Människan med tro är evig i sin förhoppning».
Lucas Fernández av Ayala
«För att få veta om någon tror på Gud skulle jag fråga om man tror på sanningen».
Balmes
«På samma sätt som kvaliteten på det gula guldet provas i elden, så provas även tron enbart i tider av motgång».
Ovidius
«Tro är att ha tillit till vad man inte ser, och belöningen är att se vad man tror på».
Sankt Augustinus
SEMPER FIDELIS.
─‘Alltid trogen’─.
KWEN KHAN KHU
