För att uppleva den KRISTLIGA KÄRLEKEN behöver vi bli förrådda -därav påsen med mynt-, uppleva de tre spikarna på frälsarens kors, vi kommer att lida av taggarna från törnekronan vid varje steg av vår genomfärd, vi kommer att bli offer för Egots oförskämdheter, vi bör förvärva den kristliga viljan, et., etc., etc.
Jag sänder er denna bild av Guden Merkurius, en basrelief från Capilla del Zodíaco i Templo Malatestiano i Rimini, i Italien. Upphovsmannen är den italienske skulptören Agostino di Duccio ─1418-1481─.
Det gläder mig att sända er denna gravyr som bär titeln: ”Speculum sophicum rhodostauroticum” (Spegel av rosenkorsvisdom). Boken undertecknades med namnet Theophilus Schweighardt Constanties.
Denna gravyr gjordes av jesuiten Ioanne David ─1546─1613─ och han utvecklade den i det åttonde kapitlet av hans bok titulerad Dvodecim specvla Devm aliqvando videre desideranti concinnata.
Denna gravyr leder oss till frågan om våra grader av renhet eller av rening under vår genomresa i den tredimensionella världen.
Denna gravyr har en mycket djup innebörd för de som studerar Kabbala och Alkemi och, uppenbarligen, eftersom vi genom Gnosis är studerande inom båda dessa vetenskaper, är det klart att hela denna tematik berör oss.
Försiktigheten är den fundamentala dygd som vi bör uppnå för att observera om det har framkallats förändringar i vårt inre arbete.
Det är sagt att i den alkemiska transmutationskonsten är det nödvändigt med en enorm dos av tålamod och av dess allierade, uthålligheten.
Men vad vi framför allt bör ta fasta på, när vi ger prioritet till den vetenskap som vi är intresserad av, är den upphöjda renande dygd som elden besitter. En ren princip i högsta grad och fysisk manifestation av själva renheten, markerar på så vis dess andliga ursprung och dess gudomliga släktskap.
Denna gravyr av Giorgio Ghisi visar oss, med alla dess invigande och alkemiska symboler, den Hermetiska Vägen som leder oss till Varats inre självförverkligande.









