Högt skattade vänner:
År 1630 publicerades en bok med emblem av Daniel Cramer kallad OCTOGINTA EMBLEMATA MORALIA NOVA ─‘åttio nya moraliska emblem’─.
Jag sänder er det trettioförsta emblemet som har som motiv…
…SPES ET PATIENTIA VINCIT
─‘Hoppet och tålamodet segrar’─
CORPORE CAPTIVUS, SUM LIBER MENTE, DOLENSQUE GAUDEO SIC FIRMAT ME ANCHORA FIDA SPEI.
‘Fången i kroppen, fri i sinnet, i smärtan gläder jag mig, så stärker hoppets ankare mig’.
Beskrivning:
På gravyren ser vi en man som är fånge eftersom hans fötter är fastbundna med hjälp av en tortyrmetod som användes för många århundraden sedan som en del av mänsklig barbari.
Han spelar på en luta och följer verserna i en notbok, och bredvid honom finns ett enormt ANKARE som ger honom hopp.
Den hermetiska symbolikens värld säger oss att Ankaret är ett sätt att kunna bevara våra förhoppningar i väntan på agerandet från Skapelsens Tre Ursprungliga Krafter, nämligen: Fadern, Sonen och den Helige Ande. Detta är budskapet som förmedlas av detta instrument, som till viss del efterliknar den triangulära form som använts för att beteckna Guds tre krafter.
Det råder ingen tvekan om att vi i stunder av fruktansvärd påfrestning, fysisk eller psykisk, alltid måste minnas de tre ovannämnda gudomliga krafterna. När Gud gör sig närvarande i våra olyckor, försvinner dessa från vår omgivning.
Och medan vi väntar på den mystiska hand som ska befria oss från vårt lidande, måste vi samarbeta på ett mänskligt sätt och sträva efter att byta centrum, precis som den lidande huvudpersonen i vår gravyr, som förgyller sin tragedi med tonerna som han tar fram från sin luta.
Gnosis av alla tider har med rätta sagt oss detta: i tider av prövningar och smärta bör vi och kan vi hjälpa oss själva genom att rikta vår uppmärksamhet mot ett annat centrum av vår organiska maskin, till exempel genom att vända oss till det emotionella centrumet, som i fallet med vår gravyr, och på så sätt undvika att falla i förtvivlan. Men beroende på situationen kan vi också hjälpa oss själva med hjälp av det instinktiva centret – kanske genom att äta något – eller det motoriska centret – genom att gå en promenad utomhus – eller kanske genom att läsa en bok, ett skrivet verk…
Under sitt lidande tog Job sin tillflykt till bön och eftertanke medan Gud prövade hans trofasthet och tålamod. Kära läsare, det är ytterst viktigt att kunna samarbeta med omständigheterna, även när dessa inte är välvilliga mot oss.
Å andra sidan får vi inte glömma att ankaret symboliserar att vårt skepps resa stannar triumferande när vi har nått slutet av det stora verket. Därför har ankaret många gånger inom Rosenkorsorden och inom det verkligt hermetiska Frimureriet avbildats som ett instrument som förutspår att sjöfararna på det bronsfärgade havet kommer att nå en säker hamn efter många invigande prövningar……
Jag skänker er några fraser som kommer till vår hjälp för att på nytt markera vikten av vårt tema:
«Det onda som inte har kraft att släcka livet, har inte heller kraft att släcka tålamodet».
Cervantes
«När vi säger att allt var bättre förr, dömer vi framtiden utan att känna till den».
Quevedo
«Den som för tidigt skryter om framtiden, berövar sin handling, åtminstone, förtjänsten av nyheten».
Ludvig XIV
«Vi får inte hålla fast vid nuet så mycket att vi helt försummar framtiden».
Pytagoras
«Olycklig är den som alltid är orolig för sin framtid».
Seneca
QUOD SCRIPSI, SCRIPS.
─‘Det jag skrev är skrivet.’─.
KWEN KHAN KHU
