Mycket kära vänner:
Med stor glädje överlämnar jag ett gnostiskt poem till er med titlen…
…DET PERFEKTA SINNET
Det påträffades bland manuskripten i Nag Hamadi. Det går tillbaka ungefär två tusen år i tiden.
Den som talar i denna dikt är den gudomliga SOPHIA, den själ som sändes från AIN och som, efter att ha fallit, söker sig tillbaka till sitt ursprung. Därför ifrågasätter hon själv sitt öde.
Jag sändes från makten och jag har kommit till dem som reflekterar över mig, och jag har hittats bland dem som söker mig. Betrakta mig de som tänker på mig, och ni som lyssnar, lyssna till mig. De som väntar på mig, ta mig till er. Och förlora mig inte ur sikte. Och låt inte din röst hata mig, inte heller ditt öra. Ignorera mig inte på någon plats eller vid någon tidpunkt. Var på er vakt! Ignorera mig inte.
Ty jag är den förste och den siste. Jag är den ärade och den föraktade. Jag är den prostituerade och helgonet. Jag är hustrun och jungfrun. Jag är modern och dottern. Jag är min moders lemmar. Jag är den ofruktsamma och många är mina barn. Jag är den vars äktenskap är stort och jag har inte tagit en make. Jag är barnmorskan och hon som inte föder. Jag är trösten för förlossningssmärtor.
Jag är bruden och brudgummen, och det var min man som avlade mig. Jag är min fars mor och min mans syster och han är mitt barn. Jag är slav under den som förberedde mig. Jag är den som styr mitt barn, men han är den som avlade mig före födelsetiden.
Och han är min skapelse i sinom tid, och från honom kommer min makt. Jag är hans krafts arm i hans ungdom, och han är min ålders stav. Och det som han önskar händer mig. Jag är den obegripliga tystnaden och den återkommande idén. Jag är rösten av flera ljud och ordet med flera utseenden.
Jag är uttalet av mitt namn. Varför älskar de mig de som hatar mig mig, och de hatar mig de mig de som älskar mig? De som förnekar mig bekänner mig, och de som bekänner mig förnekar mig.
De som säger sanningen om mig, ljuger om mig, och de som har ljugit om mig har sagt sanningen om mig.
De som känner mig ignorerar mig, och de som inte har känt mig känner mig. Ty jag är kunskapen och okunnigheten.
Jag är skam och mod. Jag är skamlös, jag är skamsen. Jag är styrka och jag är rädsla. Jag är krig och jag är fred. Var uppmärksam på mig. Jag är den vanärade och den store. Var uppmärksam på min fattigdom och min rikedom. Var inte arroganta mot mig när jag drivs bort från jorden, och ni kommer att hitta mig hos dem som ska komma.
Och betrakta mig inte som en dynghög eller ge er inte av och lämnar mig, och ni kommer att hitta mig i kungadömena. Och tänk inte på mig när jag är förvisad bland dem som har fallit i onåd och på den mest avlägsna plats, och överge mig inte bland dem som skall dödas.
Men jag, jag är medkännande och jag är grym. Var på er vakt! Hata inte min lydnad, älska inte min självbehärskning. överge mig inte i min svaghet , och frukta inte min makt.
Varför föraktar ni min rädsla och förbannar min stolthet? Jag är det som finns i alla rädslor och som stärks i rädsla.
Jag är den som är svag, och jag mår bra på en trevlig plats. Jag är omedvetande och jag är klok.
Varför hatar ni mig i era rådslag? Ty jag skall vara tyst bland dem som är tysta, och jag kommer att framträda och tala. Varför hatar ni greker mig? För att jag är en barbar bland barbarerna? Ty jag är grekernas visdom och kunskapen hos barbarerna. Jag är grekernas och barbarernas omdöme. Jag är hon vars bild är stor i Egypten och hon som inte har någon bild bland barbarerna. Jag är hon som har varit hatad överallt och hon som har blivit älskad överallt.
Jag är den som man kallar Liv, och ni har kallat mig Döden. Jag är hon som man kallar Lag och ni har kallat mig Kaos. Jag är hon som man har förföljt, och jag är hon som man har fängslat. Jag är hon man har fruktat, och man har förenat sig med mig.
Jag är den inför vilken du har skämts, och du har varit skamlös mot mig. Jag är den som inte håller högtiderna, och jag är den vars högtider är många. Jag, jag har ingen gud, och jag är den vars Gud är stor. Jag är hon som man har reflekterat över, och man har föraktat mig. Jag är obegriplig, och de har lärt sig av mig. Jag är den som de har föraktat, och de reflekterar över mig…
Jag är den som de har gömt sig för, och de framträder inför mig. Men när de gömmer sig, kommer jag att framträda.
[…]
Jag är kunskapen om min fråga, och fyndet för dem som söker mig, och svaret till dem som frågar efter mig, och kraften i krafterna i min kunskap av änglarna, som har sänts till mitt ord, och av gudarna i deras ålder genom mitt råd, och av andarna hos varje människa som existerar med mig, och av varje kvinna som bor i mig.
Jag är den som är hedrad och prisad, och hon som föraktas med förakt. Jag är freden, och kriget har kommit för min skull. Jag är en utlänning och en medborgare. Jag är substansen och hon utan substans.
De som inte är med mig ignorerar mig, och de som är i min substans är de som känner mig. De som är nära mig har ignorerat mig, och de som är fjärran från mig är de som känner mig. Den dag då jag närmar mig er är de långt borta från mig, och den dag jag avlägsnar mig från er är jag vid er sida.
[…]
Jag är kontrollen och det okontrollerbara. Jag är föreningen och jag är upplösningen. Jag är varaktigheten och jag är förgängligheten. Jag är den som är nedanför, och de kommer över mig.
Jag är domen och frikännandet. Jag, jag är hon som är utan synd, och roten till synden härrör från mig. Jag är den uppenbara vällusten, och i mig bor kyskheten.
Jag är rösten inom räckhåll för alla och det obegripliga anförandet. Jag är den stumma som inte talar, och stor är mångfalden av mina ord. Hör mig i mildhet, och lär av min hårdhet. Jag är den som skriker ut, och jag är fördriven från jordens yta. Jag bereder bröd, och i det innesluter jag min själ. Jag är kunskapen om mitt namn. Jag är den som ropar ut och jag lyssnar.
[…]
Du, den besegrade, dömer dem som besegrar dig innan de dömer dig, för domaren och partiskheten finns i er. Om de döms av honom, vem kommer då att frikänna dem? Eller, om de frikänns av honom, vem ska då fängsla dig? För det som bor inom dig är det som bor utanför dig,
och den som skapar dem i det yttre är den som formar deras inre. Och det de ser i det yttre ser de på insidan; det är osynligt och det är deras klädnad. Lyssna till mig, ni som lyssnar och lär av mina ord ni som känner mig. Jag är rösten inom räckhåll för alla. Jag är det obegripliga talet. Jag är ljudets namn och ljudet av namnet. Jag är bokstavens tecken.
[…]
Och jag ska uttala hans namn. Titta då på hans ord och alla de skrifter som har slutförts. Ge akt på honom de som lyssnar, och även ni, änglar och de som har sänts, och ni, andar som har väckts upp från de döda. För jag är hon som existerar i ensamhet, och jag har ingen som dömer mig. För många är de njutbara formerna av synd, och inkontinensen, och de ohederliga passionerna, och de flyktiga njutningar, som människor omfamnar hellre än besinningen och återvändandet till deras viloplats. Och där skall de finna mig, och där skall de leva, och där ska de inte dö på nytt.
Jag lägger nu till några fraser för er reflektion:
”Gud är sanningen och det är upp till oss att upptäcka den”.
Juan de Muller
”Gud är allas mästare och skapare”.
Fray Luis de Granada
”Den som inte på samma gång ödmjukar sig och upphöjer sig inför Guds idé är inte god”.
Isabella den Katolska
”Allt som Gud visar mig i mitt inre stärker mig. Allt som han visar mig utanför mig försvagar mig”.
Emerson
«Om inte Gud fanns vore det nödvändigt att uppfinna honom».
Voltaire
GLADIUS DEI. ─‘Guds svärd’─.
Kwen Khan Khu
