Mycket kära läsare:
Vid detta tillfälle sänder jag er denna gravyr titulerad…
…IMAGINI DELLI DEI DE GL'ANTICHI
─‘Bilder av forntidens Gudar’─
Denna bok skrevs av Vincenzo Cartari (1531–1569), en italiensk mytograf och diplomat från renässansen.
Vi har valt bilden som finns i en utgåva av boken från 1674 eftersom den är mer detaljerad än de andra utgåvorna. Den föreställer Gudinnan Angerona, Tystnadens Gud och Guden Harpokrates.
Först och främst måste vi komma ihåg att det i det gamla Egypten också fanns en gudom som dyrkades och som kallades HARPOKRATES. Han symboliserades i formen av ett barn som med ett finger tystade sina läppar. Det sägs att denna gudom ursprungligen hette HERUPAKROAT. Han var förknippad med vissa ritualer där man bad honom om att bli transporterad i Jinasstadiet…
I den litteratur som hade att göra med dessa symboler sägs det att Macrobius ville att Angerona, med munkavle och förseglad mun, skulle visa att den som kan lida och tiga om sina sorger, till slut övervinner dem och sedan njuter av dem med glädje och välbehag.
Plinius och Solinus drog slutsatsen att denna gudinna skapades för att visa att man inte borde tala om religiösa hemligheter eller sprida dem, precis som Numa Pompilius (715-673 f.Kr.), den andra kungen av Rom, också ville göra klart att man borde tiga om Gudarnas angelägenheter genom att införa dyrkan av en viss Gudinna vid namn Tacita, -enligt vad Plutarchos skriver-.
Av denna anledning vördade egyptierna också tystnadens Gud och höll honom vid sidan av sina huvudgudar. Bland dem var han känd som Harpokrates, och bland grekerna som Sigalion. Enligt Apuleius och Marcianus var han ett barn som lade fingret på läpparna, som när man ber någon att vara tyst. Han avbildades också ibland som Tystnadens Gud, en ansiktslös figur med en liten hatt och ett vargskinn runt sig, nästan helt täckt av ögon och öron, eftersom han skulle se och höra men tala lite. Och var och en kan vara tyst när han vill, men kan inte alltid säga vad han vill: detta visar hatten, symbolen för frihet, som redan nämnts. Och det sägs om vargen att den gör alla som den ser stumma innan den upptäcks, och att den, när den stjäl något, flyr så tyst att den knappt vågar andas.
Det är därför en dygd att tiga i tider av nöd, för en klok man bör inte slösa tid på många tomma ord, utan genom att tiga bör han överväga saker noggrant innan han diskuterar dem, och sedan säga endast det som är nödvändigt.
Andra källor uppger att Angerona, Tystnadens Gudinna, inte hade några egna tempel, utan endast en staty i Templet tillägnad Gudinnan Volupia – njutningens gudinna – med vilken hon ibland förväxlas. Den senare var en gudinna av extraordinär skönhet, född ur föreningen mellan Cupido – även kallad Amor eller Eros – och Psyket eller Själen.
Angeronas högtider, kallade Angeronalia eller Divalia, ägde rum den 21 december, dagen för vintersolståndet. Den dagen offrade prästerna till gudinnan Angerona i ett Tempel som gudinnan Volupia hade i Rom, Sacellum Volupiae, på Via Nova, vid Porta Romana.
Dumézil, en fransk historiker, påpekade att de romerska gudinnorna vars namn slutar på suffixet ona eller onia har till uppgift att hjälpa de troende att övervinna en viss kris eller situation. Exempel på detta inkluderar Bellona, som tillåter romarna att klara kriget på bästa möjliga sätt; Orbona, som tar hand om föräldrar som förlorat ett barn; Pellonia, som håller fiender borta; Fessonia, som hjälper resande att övervinna tröttheten…
Vad säger alla dessa mysterier till oss, mina vänner?
Låt oss först referera till den uppmaning till tystnad som Gudinnan Angerona visade. Just i forna tider var en förutsättning för att få delta i de heliga traditionerna en förutsättning SINE QUA NON ATT MAN KUNDE HÅLLA TYST. V.M. Samael kom att skapa de högre kamrarna eftersom man i dessa kamrar talade om saker som inte fick kommenteras när deltagarna lämnade dessa rum. I forna tider, vänner, blev den som bröt mot hemligheten av Arcanum A.Z.F. dömd till döden och hans eller hennes aska spreds för vinden i alla väderstreck. På samma sätt, när en invigd fick det heliga namnet på sitt VARA, fick han eller hon endast nämna det för templets föreståndare, och om föreståndaren godkände det, kunde han eller hon nämna det för andra invigda eller personer i sin omgivning, annars måste han eller hon hålla det hemligt.
Vad har hänt med oss våra dagar? Jo, att vårt sovande Medvetande, manipulerat av psykologiska aggregat, inte har tillåtit våra kamrater på vägen att vara riktigt HERMETISKA, och ingen kan hålla tyst om sina själsliga upplevelser, och som om det inte vore nog, berättar vi för alla om varje själslig upplevelse vi får i de inre världarna. Tystnaden är kopplad till VARATS natur. VARAT är inte pratsam och inte heller en varelse som tycker om att skryta om sina upplevelser.
I våra dagar har Arcanum överlämnats eftersom mänskligheten har degenererat obönhörligen och den Vita Logen redan har gjort allt för att rädda den som kan räddas, inte för att mänskligheten förtjänade det. Personer som Mästare Samael avslöjade deras inre namn för slutade sedan med att förråda honom, som den ovannämnda Mästare Desoto ─E. V. Q.─ och andra. Kort sagt, vi lever i tider som är motsatsen till de andra epoker då det heliga härskade.
Det är helt sant att när vi vänjer oss vid att inte prata om våra sorger, så övervinner vi dem till slut och känner sedan den lycka som det ger oss att ha klarat livets prövningar.
Det är utan tvekan också vår plikt att KUNNA BEVARA TYSTNADEN beträffande Gudarnas hemligheter. Många av vår patriarks hemligheter som hade anförtrotts vissa kamrater, slutade med att kommenteras på ett vulgärt sätt av vissa lärjungar som om det handlade om vulgära saker i det vanliga livet. Detta kallas OKUNSKAP.
När man talar om vargens förmågor, som kan höra och se men inte tala, säger man oss att vi ska efterlikna detta djur. Något liknande detta djur är Ödets Arkonter, som aldrig säger när de kommer att straffa mänskligheten, utan bara observerar den, lyssnar på vad den gör och, beroende på hur rättfärdiga dess handlingar är, straffar den eller inte. Därför kallas de också LAGENS VARGAR.
Man säger också att Plinius och Solinus kom fram till att gudinnan Angerona hade skapats för att garantera tystnad om de religiösa ceremonierna, eftersom det är just detta vi måste följa som ett bud från det Vita Brödraskapet. Många av våra kamrater har dock brutit sitt löfte inför ALTARET och beslutat att överge våra studier, och som ett uttryck för sin bristande respekt för de heliga tingen har de ägnat sig åt att offentligt håna våra ceremonier.
Jag avslutar med att peka på de tre figurerna som framträder på denna gravyr, nämligen:
- Tystnadens Gud, full av ögon över hela sin kropp, som visar oss att han ser allt.
- Gudinnan Angerona med sin mun förseglad och med munkavle för att inte förbli instängd i sina gissningar beträffande sorgerna.
- Guden HARPOKRATES ─egyptisk gudom─, som täcker sin mun med ett av sina fingrar, har en orm som symboliserar den serpentina visdomen och en liten figur som föreställer guden Horus i formen av en falk.
Jag överlämnar nu några fraser till er för er reflektion:
«Om min tunika visste vad jag tänker, skulle jag bränna den».
Alfonso V från Aragón
«Den du berättar dina hemligheter för, ger du din frihet».
Fernando de Rojas
«Vem är den friaste människan? Den som anförtrott minst hemligheter, genom vilka människor blir till slavar».
Quevedo
«Dum, mycket dum är den som, när han avslöjar en hemlighet för en annan, enträget ber honom att tiga om den».
Cervantes
«Olycklig är den som skulle få kännedom om de hemligheter som tystnaden döljer».
Dante
SOL IUSTITIAE, ILLUSTRA NOS.
─‘Rättvisans Sol, belys oss’─.
KWEN KHAN KHU
