Mycket kära läsande vänner:
Jag sänder er denna gravyr som bär titlen…
…TRE SAKER SOM FÅR GUD ATT VARA BENÄGEN ATT VISA BARMHÄRTIGHET
Denna gravyr gjordes av den flamländske förläggaren och gravören Théodore Galle (1571–1633) och finns i boken Veridicus cristianus ('sann kristen'), skriven och utgiven av jesuiten Jan David (1545–1613).
Beskrivning:
I centrum står en man som ber, ORATIO ─'Bön-A'─, och hålls uppe till vänster av en äldre man, IEIUNIUM ─'Fasta'-B─, och till höger av en kvinna, ELEEMOSINA ─'Allmosor'-C─. Ovanför syns det mänskliga hjärtat ─D─ som bärs av vingar mot Gud.
Vid foten av gravyren finns en text på latin, franska och nederländska. I den övre delen, bland molnen, syns bilden av Skaparen.
Ord på latin:
Tria, Devm ad Misericordiam Flectentia.
Quid superum pacem aetherea cito deucat Arce?
Dextera larga inopi: Ieiuna: Vota precantum.
Översättning: ‘Tre saker som får Gud att vara benägen att visa barmhärtighet. Vad är det som snabbast får friden att sänka sig från de eteriska höjderna? En generös höger (hand) mot de fattiga, fasta, böner'.
Ord på franska:
Qu'est ce qui plus presse, Le Seigneur, quil laisse, sa iuste fureur?
La priere bonne, le Ieune, et l´Aumonne, Faits d´un tendre coeur.
Översättning: ‘Vilka gärningar får Gud att snabbare dämpa sin rättmätiga vrede?
En god bön, fastan och allmosan, utförda med ett ömt hjärta’.
Slutsats:
Denna gravyr får oss att reflektera över de andliga behov som vi måste öva oss i. Gnosis betonar FRIVILLIGA LIDANDEN OCH MEDVETNA UPPOFFRINGAR som verktyg för att ge näring åt vår längtan och därmed närma oss Fadern för att ta emot hans barmhärtighet.
Utan tvekan, kära läsare, är FASTA ett sätt att offra våra mekaniska matvanor, och vi erbjuder detta offer som ett bevis för att visa vårt VARA att vi är kapabla att ge upp allt för kärleken till hans rike.
Det är uppenbart att våra böner och doktrinära praktiker drar till sig de gudomliga krafter till oss som sätter igång vårt Medvetande, väcker det ur dess sömn, och därmed är vi inte längre underkastade de omständigheter som bestämts av vårt öde.
Å andra sidan öppnar utövandet av vår välgörenhet gentemot vår nästa – allmosor – dörrar för oss inför den STORA LAGEN, så att det karma som skulle hindra oss från att fortsätta på vår hermetiska väg gradvis elimineras. På så sätt kommer många hinder och svårigheter som dyker upp på vår väg inte längre att vara de olycksbådande skuggor som fördunklar vår längtan.
På vår gravyr ser vi en öppen bok bredvid kvinnan. Det är vår ödesbok. Denna bok har en sida öppen för att visa oss att vi inte ska sitta stilla och vänta på att ödets pilar ska såra oss.
Hållningen som hos mannen i centrum, som har händerna i bön, visar oss att var och en som lever den hermetiska vägen alltid måste befinna sig i ett tillstånd av inåtvändhet. Denna tendens att göra oss hermetiska förhärligar vårt hjärta, som breder ut sina vingar för att närma sig den Gamle av Dagarna, som vi ser markerad i den övre delen av gravyren, bland de moln som finns där.
Denna scen påminner oss om det spanska ordspråket: ”Be till Gud och slå med klubban”.
Jag lägger nu till några fraser till er att reflektera över:
«Man ska ha förhoppning till det man önskar sig, och acceptera det som kommer att ske».
Quevedo
«Hoppet är det enda som alla människor har gemensamt: även de som har förlorat allt har fortfarande hoppet kvar».
Thales de Mileto
«Hoppet föds alltid med kärleken».
Cervantes
«Hoppet är den vakna människans dröm».
Aristoteles
«Vi ska inte förneka något, vi ska inte bejaka något, låt oss hoppas».
Schopenhauer
«Hoppeet har lika mycket merit som tålamodet».
Lope de Vega
EX AEQUO ET BONO.
─‘På ett rättvist och gott sätt’─.
KWEN KHAN KHU
