Kära läsande vänner:
Jag sänder er två emblem eller gravyrer, nummer 9 och den som har nummer 59, bägge från boken Selectorum emblematum –‘Utvalda emblem’─, skriven av den tyske poeten Gabriel Rollenhagen ─1583-1619─ och illustrerade av Crisjpin van de Passe ─1594-1670─ och Jan Jansson ─1588-1664─.
Bägge gravyrerna innehåller en text på latin och en annan på forntida franska.
LABORE ET CONSTANTIA
Omnia perficies constante labore, nec vllum
Difficile est, illi qui bené pergit, opus.
Översättning: ‘Med hårt och ihärdigt arbete kommer du att lyckas med allt, med konstanta ansträngningar, och inget arbete är svårt för den som härdar ut väl’.
Quand quelqu'un entreprend de faire un bel ouvrage
Il ne suffira pas de bien y labourer,
Mais il faut au labeur tousiours perseverer,
La constance embellit le labeur d'avantage
Översättning: ‘När någon bestämmer sig för att skapa ett vackert verk räcker det inte med att bara arbeta bra, utan man måste också vara uthållig i sitt arbete, för ståndaktigheten gör arbetet ännu vackrare’.
I centrum av vår gravyr ser vi en arm som sticker fram mellan molnen och i ena handen håller den en passare med vilken den har ritat en cirkel. Vad betyder detta?
Den arm som vi nämner representerar armen till UNIVERSUMS STORE ARKITEKT, som gör allt perfekt. Hans verk är själva skapelsen, som vi är en del av.
Denna bild visar oss de olika resurser vi måste använda när vi vill göra saker på ett djupgående, vackert och framgångsrikt sätt. Vi syftar på ARBETET MED OSS SJÄLVA, som är relaterat till fullbordandet av det STORA INRE VERKET. Därför ser vi på ena sidan en grupp filosofer, vetenskapsmän, konstnärer, som alla försöker tolka tecken från himlen – astrologi – etc., etc., etc.
Det är uppenbart att vi måste vara uthålliga i vår strävan efter vår sanna verklighet och identitet, vi får inte ge upp. Uthållighet och konstans besegrar vårt DJURISKA EGO när vi bestämmer oss för att göra saker på bästa sätt och åstadkomma en radikal förändring. Cirkeln som vi ser ritad av den gudomliga armen på stenen visar oss tydligt på behovet av att vara precisa och djupgående.
Det är mycket intressant att den cirkulära linjen ritas på en sten. Detta befäster oss i sökandet efter DE VISES STEN , det Gyllene Skinnet, VARAT i sig självt.
Vi måste undvika – som gravyrerna så väl visar oss – tristess och leda; det är nödvändigt att vårt psykologiska arbete innehåller ingrediensen av entusiasm, kraften från vårt högre emotionella centrum, för att inte hamna i hopplöshet och andlig slöhet. Utan tvekan kommer ihärdigheten att försköna det arbete som vi verkligen vill genomföra med vår ande och vårt psyke.
Gravyr Nr 59
INSPERATA FLORUIT
─‘Det blommade oväntat’─
INSPERATA DEI justu, mox FLORUIT, atque
Maturos fructus, arida virga, tulit.
Översättning:
‘Oväntat, på Guds befallning, blommade det plötsligt, och den torra kvisten gav mogna frukter’.
Il ny a rien si seur que d'affoir esperance
Ferme au vouloir de Dieu, qui fait par sa bonte
Reussir nos dessains avecq prosperite
Quand parmi les malheurs nostre esprit moins y pense
Översättning: ‘Det finns inget så säkert som att ha ett fast hopp om Guds vilja, som i sin godhet låter våra planer lyckas när, bland bedrövelserna, vårt sinne tänker mindre på dessa'.
I denna andra gravyr vill man visa oss att Guds vilja är kapabel framkalla fenomen som vi inte ens kan föreställa oss.
Först ser vi en person, till höger, som försöker bära ett lik till ett slags tält. Allt observeras av en Vishetsmästare.
På andra sidan gravyren ser vi den förmodade döde mannen ligga på en slags gravsten. Från hans mage ser vi bilden av ett krucifix komma fram vilket rör vid två olivgrenar. Dessa är de två vittnen som Bibeln nämner och som står inför Gud. Dessa olivkvistar är kanalerna IDA och PINGALA, genom vilka människans säd stiger upp när den underkastas den alkemiska transmutationen i våra studier ─detta är ARCANUM A.Z.F.─.
Den Helige Andes duva sitter på toppen av den korsfästes kors – den inre Kristus – , för att visa att hela denna process räknar med hans godkännande. Låt oss komma ihåg att det STORA INRE VERKET behöver samverkan mellan de tre gudomliga krafterna, nämligen: Faderns, Sonens och den Helige Andes.
Staven som gudomlighetens arm återigen visar oss representerar vår ryggrad. Hos vanliga dödliga är den torr och fruktlös, och den är i sig själv är vårt Livets Träd – andligt talat – som behöver ge sina frukter, vilket inte är möjligt utan hjälp från Vulcanus kraft och hans smedja: Sexualmagin.
En viktig detalj är den som vi kan se mellan Guds arm och ett moln på himlen. Det är en knästående person som höjer en slags rökelsekar som om han ville låta röken nå upp i höjderna. Detta finns där för att visa oss nödvändigheten av att göra uppoffringar när vi försöker vara uthålliga i våra mystiska praktiker för att just precis åstadkomma vår inre pånyttfödelse.
Jag avslutar denna beskrivning med några passande fraser:
«För att det goda ska vara en dygd måste det finnas uthållighet».
Quevedo
«Ihärdigheten är den dygd genom vilken alla andra dygder bär frukt».
A. Graf
«Ihärdigheten handlar inte om att börja, utan om att fortsätta».
Leonardo da Vinci
«Segern tillhör den mest uthållige».
Napoleon
«Vad är hårdare än sten? Vad är mjukare än vatten? Fast mjukt vatten gräver i hård sten».
Ovidius
PERFER ET OBDURA.
─‘Uthärda och stå emot’─.
KWEN KHAN KHU
