Men, vad syftar vi på när vi behandlar detta med TILLSTÅND AV NÅD? Utan någon tvekan syftar vi på sökandet efter att rädda vår själ eller de värden som angår den, detta är att befinna sig i ett tillstånd av NÅD.
Jag närmar mig er för att sända er en gnostisk beskrivning av denna gravyr som svarar mot en bok kallad MISTERIUM MAGNUM, av den tyske mystikern Jacob Böhme -1575-1624, och som refererar till ”Jesus och Moses”
Detta konstnärliga verk skapades år 1516. Det var ett verk av Jean Perreal, från Paris.
Den centrala delen av denna alkemiska illustration visar oss Alkemisten stående under det att han observerar Merkurius, som sitter på en eldstad som, i sin tur, utgör en del av ett träd.
Vi ska veta att denna illustration var ett verk av den store tyske mystikern kallad Jacob Böhme. Denna gravyr är omslaget till ett verk av den nämnda författaren och förläggarna ställde 177 teosofiska frågor till Jacob Böhme, av vilka författaren besvarade 15.
Jag tar mig friheten att sända er denna gravyr som är förbunden med den hermetiska alkemiska traditionen och som bär titeln: Merkurius och Venus
Först av allt, uppskattade läsare, måste vi säga att denna illustration uppträder i den bok som bär titeln Studium Universale, skriven av Valentín Weigel, som var filosof, författare och tysk mystiker från Sachsen och, enligt vissa, en föregångare till Teosofin.
Det är uppenbart att de auditiva formerna och ögat representerar Guds krafter, som SER ALLT OCH HÖR ALLT, för det finns inga hemligheter för VARAT varken i himlarna eller på jorden tack vare hans ALLVETENHET och ALLERSTÄDESNÄRVARO.
Den ängel som tillhör vår centralfigur kan symbolisera en fallen ängel som vill återvända til sin himmelska boning. Det skulle även kunna handla om en ängel som inte kan stiga upp till sin himmelska hemvist till dess att den inte har fullgjort sitt uppdrag på Jorden.
För att gå in på ämnet börjar vi med att säga, i enlighet med det folkliga ordspråket: «Sysslolösheten är djävulens kudde». Och det är så, att det i själva verket, inte finns något värre som kan plåga oss än glömskan av oss själva, så som Gnosis som bekant betonar för oss.
Jag vill, vid detta tillfälle, visa er en mycket gammal skulptur som svarar mot namnet Glykon.