Detta konstnärliga verk tillhör Giulio Bonasone, italiensk konstnär som var aktiv mellan åren 1531 och 1576. Såsom Mircea Eliade mycket väl uttrycker det i ett av sina verk: «Mytologin är den sanna historien, för bakom den finns de autentiska realiteterna men uttryckta på ett gåtfullt sätt».
Jag tar mig friheten att sända er denna gravyr som är förbunden med den hermetiska alkemiska traditionen och som bär titeln: Merkurius och Venus
Först av allt, uppskattade läsare, måste vi säga att denna illustration uppträder i den bok som bär titeln Studium Universale, skriven av Valentín Weigel, som var filosof, författare och tysk mystiker från Sachsen och, enligt vissa, en föregångare till Teosofin.
Det är uppenbart att de auditiva formerna och ögat representerar Guds krafter, som SER ALLT OCH HÖR ALLT, för det finns inga hemligheter för VARAT varken i himlarna eller på jorden tack vare hans ALLVETENHET och ALLERSTÄDESNÄRVARO.
Den ängel som tillhör vår centralfigur kan symbolisera en fallen ängel som vill återvända til sin himmelska boning. Det skulle även kunna handla om en ängel som inte kan stiga upp till sin himmelska hemvist till dess att den inte har fullgjort sitt uppdrag på Jorden.
En av dessa män som historien kallar Apostlar var, just precis, en lärjunge till den Store Kabiren från Galiléen som man kommer ihåg som Aposteln Sankt Bartolomeus…
För att gå in på ämnet börjar vi med att säga, i enlighet med det folkliga ordspråket: «Sysslolösheten är djävulens kudde». Och det är så, att det i själva verket, inte finns något värre som kan plåga oss än glömskan av oss själva, så som Gnosis som bekant betonar för oss.
Jag fattar pennan för att vända mig till er och vid detta tillfälle, för att tala till er om två gravyrer -liknande- och vilka har sitt ursprung i boken Pia Desideria. I båda fallen handlar det om: Själen, bunden vid ett ok, får kvarnstenen eller oljepressen att röra sig.
Jag vill, vid detta tillfälle, visa er en mycket gammal skulptur som svarar mot namnet Glykon.
Tillåt mig att, först av allt, ge er en kort resension beträffande upphovsmannen till denna magnifika gravyr, vilken inte har varit någon annan än Albrecht Durer.